söndag 29 april 2012

2010 Dr. Loosen Graacher Himmelreich Kabinett


Moselriesling upphör aldrig att fascinera mig. Så fantastiskt finstämda viner som trots sin filigrana struktur har så mycket smak, karaktär och terroir. I sina bästa stunder en helt otrolig balansakt. Min kärlek grundlades under en mycket lyckad cykelsemester i Moseldalen. Rekommenderas starkt! 

Jag har tidigare skrivit om Wehlener Sonnenuhr Kabinett från samma årgång. Båda lägena tillhör de bästa i dalen. Ikväll alltså 2010 Graacher Himmelreich Kabinett. Vinet har en ljust gyllene färg med grå stänk. Doften bjuder på frukt och blommor. Här finns tydlig citrus, lätt stänk av äpplen och en redan i doften tydlig mineralitet med kalk och flintrök. Någon riktig petroleum hittar jag däremot inte. I munnen en elegant restsötma, årgångstypiskt skyhöga syror och intensiva, kittlande mineraler. Härligt! Frukten är något tillbakadragen men finns i bakgrunden med citrus, päron, äpplen, mango och aprikos. Avslutet är långt och mineraldrivet. 88-89 poäng.


Jämfört med Wehlener Sonnenuhr är Graacher Himmelreich mindre intensiv och mer tropisk i både doft och smak. Vilket vin man föredrar är mycket en fråga om smak och tycke. Graacher Himmelreich är möjligen mer komplext och sannolikt ett bättre matvin, medan Wehlener Sonnenuhr är ett perfekt vin att dricka för sig själv i bersån en varm sommardag.

lördag 28 april 2012

2001 Lorenzo Zanetta Ghemme


Nebbiolo med lite ålder brukar klia mig på precis de rätta ställena. Den här plockades direkt från hyllan på Vinmonopolet i Bodö utan förkunskaper om producenten. Grisen i säcken alltså. Lite letande på nätet avslöjar att det rör sig om en blend på 90% Nebbiolo och 10% Vespolina. Lorenzo Zanetta  producerar vin från flera olika områden i Piemonte. Företaget startades av Lorenzo back in the days 1872, men drivs nu av hans barnbarn, Valter och Sergio Zanetta. Det verkar som om de köper en del druvmaterial, men jag har inte kunnat hitta några siffror på hur mycket som är från egna vingårdar, respektive inköpt.

Vinet har en tegelfärgad kant och en mörk, transparent kärna. Doften är härligt parfymerad med nyponrosor, örter och lätt lakrits. Tydliga mognadstoner; torra löv, läder, undervegetation, torkad frukt. Här finns en del ek, men inte så det stör. Smaken är härligt och fortfarande pigg. Bra syra, slank, rätt mogen frukt. Komplext med en räcka kryddor, mer lakrits, viol, rosenvatten och lite mint. Mjuk skön munkänsla men ändå med en del grepp. Mot slutet blir tanninerna tydligare. Avslutet limmar fast vid gommen en bra stund. Riktigt fin, mogen Nebbiolo i relativt lätt stil. 91 poäng.

lördag 14 april 2012

Le Chaudron, Chamonix-Mont Blanc


Chamonix-Mont Blanc! Ah, det är något speciellt med den platsen. Så många drömmar, så många härliga upplevelser, så många blöta kvällar under säsongerna jag spenderade här i början på 2000-talet. Trots att jag varit på orter som erbjuder bättre skidåkning och framför allt mindre konkurrens om pudersnön, så återvänder jag av någon anledning alltid hit. Ingen annanstans är bergen så spetsiga, himlen så blå och korven så god. Att jag och E nu har vänner som bor permanent i området gör inte saken sämre.


Restaurangen Le Chaudron, översätts väl bäst till kitteln, eller grytan, är en riktigt trotjänare. Första besöket var någon gång i mitten på 90-talet och om jag inte misstar mig har jag ätit på den här restaurangen varje gång jag varit i Chamonix. Jag har aldrig blivit besviken. Köket är traditionellt franskt, eller kanske ska man säga savoiardskt (med risk för att vricka tungan). Regionens specialitéer finns alla på menyn, men också annat smått och gott. Vi inleder kvällen med kaninpaté, lax och sniglar, ja inte allt på samma tallrik då. Vi är fyra till bordet. Jag tar patéen, som är utmärkt och har traditionella tillbehör i form av cornichons, syltad lök, lite sallad och rostat bröd. Sniglarna är alltid perfekta här, de bästa jag ätit! Laxen är utmärkt, men man får lika bra hemma.




Vi beställer två huvudrätter, fondue med svamp och något som jag tyvärr har glömt namnet på. Jag skulle tagit ett foto på menyn också. Det är i alla fall färserad kyckling och tryffel, format till ett kycklingbröst och serverad med gräddsås i en gjutgärnsgryta. För att vi inte ska magra av serveras en riktigt krämig risotto till. Tung mat, men ack så gott! Tryffelsmaken är tydlig men inte alltför dominerande. Hela härligheten bara smälter i munnen och glider ned utan minsta protest. Fonduen är som den ska, med mycket tydlig svampsmak och trevlig vitvinston. Det känns som om man har använt något bättre än vitt vin på dunk.


Barnmat!


Till dessert får Crepes flambée a l'oranges, alltså tunna pankakor flamberade i apelsinlikör. Något som i stort sätt är omöjligt att misslyckas med om man inte sätter eld på bordsduken. Flamberingen sker mycket stilfullt på bordet.


Till hela måltiden dricker vi en Mersault, 2008 Domaine Prieur Brunet. Några närmare anteckningar förs inte, men det är ett trevligt vin med typiskt smörig mersaultkarktär men tillräckligt med syra och mineral för att inte bli flabbigt. Dricks gärna igen om tillfället uppenbarar sig.


Tack E, E och E för en mycket trevlig kväll.

torsdag 12 april 2012

2009 Jean Luc Joillot Pommard


En flaska på besök hos vänner i Frankrike. Ung bourgogne än en gång. Har blitt mycket av den varan på sista tiden, i brist på mogen dito. Jean Luc Joillot är ordförande i vinmakarföreningen i Pommard. Han har drivit sin egen domaine sedan ung ålder, då hans far tyvärr gick bort alltför tidigt. Under flera år var det Jean Luc's mor som drev egendomen, men från 1981, vid 20 års ålder, tog han själv över driften. Majoriteten av vinerna kommer från Pommard, en mindre mängd från Beaune och ett enda vin från Puligny Montrachet, en villages blanc. En Pommard med bara tre år på nacken är snudd på barnarov, även om det är en villages så vi får väl se ur det här går. Färgen är härligt djupröd men ändå transparent. Doften bjuder främst på ung rödfrukt med lite blå inslag, men också lite jord-järn mineraler och enstaka grönare stjälktoner. I munnen får vi ett uppenbart ungt vin med rätt sträva tanniner, för årgången stram frukt och bra med syra. Intryckt är mer rustikt än elegant, men inte illa med lite mat till. Ska vi säga 87 poäng? Tack E och E för er gästfrihet.

måndag 9 april 2012

Bourgognehelg dag två. Musigny med mera.


Efter uppvärmningen dag ett är vi nu redo för den stora finalen. Hela dagen går vi i spänd förväntan. Vi fördriver tiden med en långpromenad i det sagolika landskapet. Solen strålar. Apelsin och Kvikklunsj smakar alltid bäst utomhus med lätt frostnupna kinder. Kvällen närmar sig och vi börjar med förberedelserna. Menyn består idag av följande godbitar;

Foie Gras på toast med syltad schalottenlök

2002 Moët & Chandon Grand Vintage


Ripa med rostade rotsaker, svamp, gräddsås och rönnbärsgele

1997 Bouchard Père et Fils Chambertin Clos de Bèze
1998 George Comte de Vogüé Musigny


Chokladglass

Yoichi Single Cask 22 yo OB
1986.06.02 - 2008.07.14
 cask 112112, 59%

Champagnen är ljust halmfärgad och rätt blyg i doften med lite jäst, syrliga äpplen och inslag av persika. I munnen fin balans och en godisaktig citronsmak, lite som fox citronkola, uppblandad med mer äpplen. En rätt fin, stålig mineralitet och medelhög til hög syra ger i kombination ett rätt hårt intryck. Något kort mousse och även kort eftersmak. Menigarna är delade. K, som får sägas vara vår champagneexpert, är mer negativ än vi andra, men erkänner också att han aldrig riktigt har gillat Moët. Jag och P är mer positiva. Ok, det är inte en stor champagne, men 90 poäng får den i min bok. K tyckte ändå den var ok och delade ut 86 pinnar. Matchningen med gåslevern är väl inte den bästa, och frågan är vad man skulle valt istället. Det är inte en lyckad mingeldryck, syran och mineralerna blir för hårda. Kanske skulle den funka till stekta pilgrimsmusslor.


Ripan tillagas enligt följande recept, för fyra fåglar.

Torka riporna och bryn dem runtom i smör. Lägg dem i en gryta med bröstsidan ned. Lägg med en hackad lök, en grovt skuren morot, ett par krossade lagerblad, en kvist timjan, ett par krossade vitlöksklyftor och några krossade enbär. Häll över lika delar vin och köttbuljong så att det täcker fåglarna halvvägs. Låt puttra under lock i ugn på cirka 120 grader cirka 2 timmar (det ska precis sjuda, anpassa temperaturen). Riporna är färdiga när köttet lossnar lätt från benen.

Till detta rostas potatis, fänkål, smålök, rotselleri, palsternacka och jordärtskockor. På skyn från fågelkoket görs en gräddsås. Lite smörstekt svamp är aldrig fel och rönnbärsgelen bryter av med frisk syrlighet och lite bitterhet.

Ripor i för liten gryta

Så över till de röda vinerna, som är kvällens, ja hela helgens egentliga huvudnummer, själva anledningen till att vi samlats. Resten är egentligen bara utfyllnad. Temat är alltså röd borgogne av hög(sta) klass. I urvalsprocessen letade vi efter hyfsat mogna Grand Cru viner från riktigt bra lägen och dito producenter, i en prisklass som förvisso är hög, men ändå inte kräver extra lån på huset. I första hand Allan Meadows och Cellartracker användes som referenser. Valt föll till slut på nedanstående duo. Flaskorna ser ut att vara i bra skick, men vinet från Bouchard har en lägre fyllnadsnivå, nästan två cm under korken. Vinerna öppnas andaktsfullt av K, som har stått för inköp och frakt. Korken till Bouchardvinet är nästan helt genomblödd, bara någon millimeter återstår. Hos de Vogüé är förhållandet det omvända, här är det bara den allra nedersta biten av barken som sugit åt sig vin. En liten skvätt från vardera flaska slås upp och befinns vara i gott skick. Vi andas ut. Vinerna får vila en stund, runt 30 minuter, i öppnad flaska, men vi har, liksom förra gången, beslutat oss för att inte använda oss av någon utdragen dekantering, utan istället ha tålamod under själva drickandet, inmundigandet, supandet, nedsköljandet. Ni fattar. Vinerna dricks under dryga 2 timmar.


1997 Bouchard Père et Fils Chambertin Clos de Bèze
Vinet har en tydlig mognadston med tegelfärgad kant. Doften är direkt efter öppnandet något knuten, nästan lite unken, med toner av jordkällare och rotfrukter. Efter den lilla vilopausen i flaskan har det hänt en del. Vi får en tydligt mogen boquet, vilket man också ska kunna vänta sig av en '97:a. Årgången var inte den allra bäst och vinerna har åldrats snabbare än vanligt. Nu har det kommit fram en härlig, lite dammigt likörartad frukt med röda bär och möjligen lite slånbär. Mycket tydlig sois bois, läder och en lätt kryddighet. Innan vi smakar står vi vid köksbänken, snurrar, doftar och småskrattar. Känslan är härlig. Jag måste nästan ta mod till mig innan jag höjer glaset till munnen. Första sippen bekräftar doftintrycken. Det är ett vin med rätt avancerad mognad. Frukten är lite intorkad och syran rätt låg. En del tanniner finns kvar men känslan är mer silkig än sträv. Smaken lever tyvärr inte riktigt upp till doften. Med tid kommer en del lakrits och lite tobak. Känslan blir mer och mer den av ett gammalt bibliotek med läderinbundna böcker och väl insuttna chesterfieldfåtöljer. På ett bord står ett fat bär, halvvägs in i förruttnelsen. Fönsterbrädan pryds av en vissnande bukett. Fönstret står öppet, utifrån kommer doften av våt jord efter regn. När tvåtimmars strecket passerats börjar vinet tappa kraft och frukt. 94 poäng.


1998 George Comte de Vogüé Musigny
Kvällens huvudnummer och klar favorit i förhandsspekulationerna. Musigny! En vingård vars vin enligt Remington Norman har beskrivits som "Jesus i sammetsbyxor". Vinet har ett mycket yngre utseende än föregångaren, med mörkt rubinröd färg. Om Clos de Beze var en fröjd att sniffa på befinner vi oss nu i himmelriket. J-vlar vilken klockren frukt och härlig intensitet! Det har inte den komplexitet som mognad för med sig, men kvalité finns här i massor. Tät frukt med blandade röda och blåa bär, en tydlig kryddighet och även här lakrits, kanske med lite mint och viol. Salvi säger någon. Känslan är inte lika typisk bourgogne som Clos de Beze, det skulle inte vara helt enkelt att sätta det här vid en blindprovning. Allteftersom tiden går utvecklas doften och efter en stund kan man ana lite sois bois också här. Ursprunget faller lite mer på plats. Munkänslan är initialt relativt stram med tydliga tanniner, frisk syra och ren frukt.  Efter några sekunder i munnen kommer en tydlig kryddighet och en närmast sprakande, kittlande känsla på tungan. Rejält med mineraler! Avslutet är mycket långt och kraftfullt med drag av kanel och nejlika. Det blir bättre och bättre under kvällen och när vi slickat i oss de sista dropparna önskar vi oss en flaska till. En elegant och kraftfull best och ett helt fantastiskt vin. Smolken i glädjebägaren är vetskapen om att det här skulle få ytterligare en dimension om fem till tio år. 97-98 poäng idag, men jag tror att det är en potentiell 100-poängare med ytterligare lagring.

Två härliga viner! Klar skillnad i mognadsgrad, vilket man i och för sig bör förvänta sig av de här två årgångarna, men jag tror ändå att Bouchard lagrats under suboptimala förhållanden, eller att korken höll sämre kvalité. Det borde finnas flaskor med mindre avancerad utveckling. Om jag haft en låda av det här vinet hade den blivit uppdrucken närmsta åren, utom möjligen en flaska eller två som jag sparat tio, tjugo år. Man vet aldrig med bourgogne. Musigny är däremot ett lagringsobjekt. Det behöver minst fem år till och bör kunna passera sin 30-årsdag utan problem. Kanske något att fira min pensionering med, runt år 2045? Måste se över vinkontot.

Som avslutning äter vi chokladglass och dricker en riktigt härlig whisky, en 22 år gammal japansk single cask från vanligen utmärkta destilleriet Yoichi; Yoichi Single Cask 112112, som håller hela 59%. Färg av rött guld. Doften bjuder på lim, fernissa, sherry, salmiak och lätt rök. Som ett båthus! Med vatten kommer mer frukt. I munnen eldig, men fruktig och frisk trots detta. Äpple och lichie. Eftersmaken är varm, fruktig och mycket lång. En härligt fruktrökig upplevelse. 93-94 poäng.

torsdag 5 april 2012

Bourgognehelg dag ett

Omfattande planering har föregått helgen. Logistiska och gastronomiska problem har dryftats. De sista flaskorna anlände med bara någon dags marginal men till slut har allt klaffat och samtliga tre deltagare och sex flaskor är på plats i ett Nordland som visar upp sig från sin allra bästa sida. Nyfallen snö täcker det landskap som under större delen av vintern mest gått i grått och solen strålar från en nästan molnfri himmel. Tid att njuta!



Vi inleder med en odlarchampagne jag fått rekommenderad på vinmonopolet; Claude Cazal Cuvée Vive Extra Brut. Grand Cru druvor från Le Mesnil-Sur-Oger, enligt uppgift 100% Chardonnay. Doften är inbjudande med gula vinteräpplen, citrus och toast. En del spår av mineral hittar vi också, men vi är ändå inte förberedda på vad som komma skall när vi smakar. Först en kort upplevelse av frisk frukt som sedan följs av känslan när man slickar på kallt, rostfritt stål. Kanske finns det lite rost med också, så jag ändrar till kallt stål med rostfläckar. Känslan dröjer kvar och utvecklas till en grön, något bitter kartighet. Helt torr. En klart bipolär champagne med en riktigt fin doft men underlig och inte helt njutbar munkänsla. Passar nog bra till ostron och lättare skaldjur. 85 poäng. Detta följer vi sedan upp med följande:


Soppa med torsk och smörpocherade grönsaker, toppad med laxrom.

2005 Matrot Puligny Montrachet Village Les Chalumeaux

2004 Bonneau du Martray Corton Charlemagne


Jag har i förväg beställt färsk torsk från en lokal fiskare. Jag bad om "torsk lagom till 3-4 personer" och fick två rejäla torskar, inklusive rom, som kanske precis mättar tre norrmänn men säkert räckt till tio hungriga svenskar. Den ena fisken hamnade direkt i frysen medan nummer två fileas. Av skrovet kokas buljong. Följande recept står Tore Wretman för:

"Ben och huvuden från filead fisk sköljs väl och sätts på i kallt vatten. När det kokat upp skummas mycket noga varefter man tillsätter en sönderskuren gul lök, en purjo, en kvist timjan, ett lagerblad, några persiljestjälkar, några blekselleriblad om man har, två nejlikor, några vitpepparkorn och lite salt. Buljongen får koka mycket svagt i 20-30 minuter och silas därefter."


Jag strimmlar fänkål, morötter, rotselleri, och vårlök och pocherar dem i smör och vatten, var för sig för att få perfekt spänst. Sockerärtor behandlas på samma sätt, minus strimlingen. Potatis tärnas och kokas i fiskbuljongen. Torsken delas i lagom bitar och läggs ned i den kokande buljongen som sedan tas av värmen och får dra några minuter. Allt monteras i tallrik och toppas med laxrom.




2005 Matrot Puligny Montrachet Village Les Chalumeaux
Domaine Matrot har jag druckit tidigare och gillade då skarpt den friska citronprofilen i deras Mersault. Les Chalumeaux är gyllene till färgen och doften bjuder direkt på en rejäl dos ek, men uppblandat med nötter, citrus, tropisk frukt och en tydlig, lätt rökig, mineralitet. Bred och fyllig för en Puligny. I munnen fortsätter det i samma stil men nu kommer en rejäl dos syra och en utpräglad mineralitet in och styr upp det hela från ekträsket. Riktigt bra grepp med faktiskt en del tanniner. Känns fortfarande ungt och tål nog några år till i källaren. Avslutet är långt men kanske något bittert mot slutet. Ett bra vin men den där magiska balansen vill inte infinna sig. 89 poäng.

2004 Bonneau du Martray Corton Charlemagne
Nu snackar vi finess. Det här är inte alls lika framfusigt och påträngande som Chalumeaux. Här får vi den finstämda balans som saknas i det föregående vinet. Färgen är ljusare och doften bjuder på försiktig vit blommighet, lite mint, ren, citrustonad frukt och en flintrökig mineral. Elegant så det skriker om det. Efter en stund kommer också mandel och hasselnöt. Smaken är ren och frisk med hög syra och massor av mineraler, som vin nr ett, men här i perfekt balans. Frukten är mer tillbakadragen, med päron och en del citrus. Då och då skymtar mer mogen frukt (persika?) också fram. Vi får också lite smör och nötter, helt utan ekkontakt har det här vinet inte varit, men det bidrar bara till komplexiteten och helheten. När jag jämför i mitt minne (alltid riskabelt) når det inte riktigt upp till '99:ans nivå, det saknas lite kraft och närvaro, men det är inte långt ifrån. 92-93 poäng.

to be continued...