fredag 31 oktober 2014

Rena rama rånet - 2007 Saint Cosme Cotes-du-Rhône


Ännu en CdR från det varma året 2007. Förra exemplaret var i tröttaste laget, men här får vi faktiskt ett i högsta grad levande och njutbart vin. Friskt och ungdomligt med bara en hint av mognad. Massor av mörka körsbär blandade med röda vinbär följt av blod, animalia och lätt rök. Frisk syra, fint korniga tanniner, bra struktur och ett hyfsat långt avslut. Flaskan tar slut i ett nafs! Vad mer kan man begära? 89 poäng.


måndag 27 oktober 2014

Zyndigt gott? - 2007 Seghesio Sonoma Zinfandel


Zinfandel är väl så ute att det nästan börjar bli inne igen. Är det dags för ändring? Har Zin vandrat i dödsskuggans dal länge nog? När jag håller upp fingret i vintyckarvinden får jag känslan av att den kanske har börjat vända. I alla fall finns det bra viner också på denna tidvis bespottade druva. Seghesio har alltid levererat i mitt tycke, och kvällens vin var förr en stadig gäst på bordet, speciellt om det vankades något från grillen. Varför det inte fortsatt är så har jag egentligen ingen bra förklaring på. Andra viner har väl distraherat mig helt enkelt, det finns ju så mycket man vill dricka! Jag fiskar ur förrådet upp den sista flaskan av årgång 2007, inhandlad gissningsvis runt 2009.

Fortfarande djup färg. Doften är vital med, som väntat, mörkfrukt men inte alltför tung. Vanilj, lite ek, kryddor et cetera. I munnen rätt bra syra och struktur som balanserar frukten fint. Upplevs elegant, till och med frisk. Medellångt avslut. Inget kontemplationsvin direkt men sitter som en smäck till grillade korvar och en sallad. 89 poäng.


fredag 24 oktober 2014

2010 Montevertine Toscana I.G.T


Montevertine gör en sällan besviken och jag har hört mycket gott om årgång 2010. Vinet dyker upp på en välsorterad matbutik i Toscana och jag passar på att smuggla ned en flaska i korgen när E ser åt ett annat håll. På kvällen bjuds det gräddstuvad fänkål, salsiccia och bistecca fiorentina. Vinet dekanteras en timme eller så.

Sniff, sniff.. här var det inte mycket att hämta. Locket på verkar det som. Rejält med snurr på glasen, vänta lite till.. Jodå, visst finns det lite frukt nere i botten, en del fat, lite kryddor, men vinet är fortfarande väldigt snålt med gåvorna. I munnen är det i stort sett samma visa. Bra drag i syrorna, imponerande struktur, frukt i bakgrunden, men ack så ungt och oförlöst.

Kompakt mörker. Grundmaterialet verkar fint, men det är svårt att bedöma vinet rättvist nu. Vänta några år. 89-90 poäng, delvis för potentialen.


måndag 20 oktober 2014

Äntligen Grand Cru - 1999 Jadot Corton Pougets

Bloggen har varit vilande några månader nu, och vi får se hur det blir i framtiden, men nu smög sig skrivarlusten tillfälligt på och jag hade några minuter över så håll till godo. 

Det har gått alltför lång tid, ja flera år, sedan jag sist fick mig en röd Bourgogne Grand Cru till livs. En ändlös rad av vattniga bourgogne rouge, grönkartiga village och jordigt funkiga premier cru har passerat förbi och i viss mån dämpat abstinensen, men nu är det åter dags för den äkta varan, eller? Corton är en lurig vingård. Grand Cru till namnet visserligen, men vinerna lever inte alltid upp till förväntningarna och många hävdar att statusen är oförtjänt. Med tanke på franska vinlagar och byråkrati är det dock inte aktuellt med någon degradering i första taget. Låt oss nöja oss med att placera Corton bland de mindre bra av de bästa vingårdarna. Det är kvalitetsmässigt en bit upp till Richebourg, Chambertin, Musigny, La Tache och resten av de riktiga topplägena. Fördelen är att prisnivån är en helt annan. Även vanliga dödliga har råd med en flaska av och till.


1999 var en bra årgång av klassiskt snitt. Det förekommer en del tunna viner men överlag är kvaliten god. Vinunic, som importerar Jadots viner till Sverige, har, eller möjligen hade, 1999 Corton Pougets i sortimentent för ett hyfsat pris och eftersom jag har flera andra årgångar, alla yngre, av vinet i källaren tänkte jag att det kunde vara kul att prova en åtminstone något äldre variant för att se vad man kan vänta sig i framtiden. Vinet dekanteras drygt en timme.

Vi får ett fint transparent vin med ljusröd färg, mörk kärna och lätt orange ton längs kanten. Doften är initialt knuten men så småningom kommer mörk och ljus rödfrukt - rönnbär, röda vinbär, körsbär och lite sträva slånbär - följt av cederspån, jord, lätt peppar, apelsinskal och kanel. En del mognadstoner i doften men i munnen känns det betydligt yngre. Frisk syra, en tydlig mineralitet och en rätt slank kropp. En hel del fyllning och extrakt ligger i bakgrunden men har inte blommat ut ännu. Tanninerna är fortfarande rätt påtagliga. De har precis börjat bli lite söta men kan gott få smälta lite till, Det drygt medellånga avslutet bjuder på mer syrlig rödfrukt, lera, jord och körsbär.

Ett riktigt bra vin som precis börjat glänta på drickfönstret. Jag väntar nog några år till på nästa flaska och långlagring bör inte vara några problem. Bra vin byggt för att tåla tidens tand. Det är som det brukar hos Jadot. 93 poäng.

Flaskan i gott sällskap