2007 St Joseph, Chapoutier ”Club des Sommeliers"

Club des Sommeliers är en hel serie viner med vitt skilda ursprung och producenter som man kan hitta på snabbköp i Frankrike. Det som fick mig att plocka ned den här flaskan från hyllan var naturligtvis producenten. Det anges på flaskan att Chapoutier har stått för både druvmaterialet och vinifieringen. Frågan för kvällen är alltså om detta är ett försök att lura godtrogna kunder med ett känt namn eller inte. Vinet är relativt mörkt i färgen med blå stick. Doften är ung den också, med lakrits, blåfrukt och en hel del gröna, örtiga inslag. Saknar djup. I munnen ok frukt, men lite stickig syra och gröna, sträva tanniner. Det blir bättre med ordentlig luftning, men den gröna, snipiga karaktären försvinner inte helt. Finishen är medellång och helt ok men det lutar ändå åt att Chapoutier sålt ut sig. 80 pts.

2007 LUI möter 2007 I Veroni Riserva

Smakprov inför en större fest under våren. Carlo Merolli står för flaskorna, som han generöst nog bjöd på, efter att jag frestat honom med utsikter om en större order. Vinerna är båda från Italien och ska matchas med andbröst i cidersky med rätt kraftiga tillbehör. Först ut är 2007 LUI, Toscana IGT. Transparent mörkröd färg. Doften bjuder ung, pigg frukt balanserade mellan röd och mörkare blå. En liten hint av örter och lite lakrits. I munnen mer ungfrukt och pigga syror. Lite kantiga, något sträva tanniner. Elegant intryck. Lite svagt mittenparti men trevlig, medellång finish. Vinner på luftning. 87 pts

Nå, första vinet fick ju klart godkänt och kan nog passa till maten med sin medelfylliga stil. Vin nummer två är 2007 I Veroni Riserva, en Chianti Rufina. Färgen är något ljusare än föregående vin. Doften bjuder initialt på större komplexitet med en del trevliga tjär och örttoner. Frukten är mer tillbakadragen. Stilen är annars mycket lik. Munkänslan är lätt dammig med lite vek frukt och avslipade tanniner. Lätta brända toner. Lite snällare syror. Finishen är kortare. Klart godkänt här också, men vinet tappar lite i glaset under kvällen, medan LUI snarare växer med tiden. 85 pts till I Veroni.

2005 A.F. Gros Beune 1er Cru Les Boucherottes

Ett alltför utdraget besök på vinmonopolet resulterade i två flaskor av nyligen släppta Dom Perignon Vintage 2002, faktiskt till ett något lägre pris än på det svenska monopolet. Den här flaskan slank med också och får göra sällskap med kvällen ost och korvbricka. Anne-Francoise Gros fick ärva delar av familjeegendomarna efter sina föräldrar Jean och Jeanine Gros. Samtliga syskon fick varsin del, vilket är anledningen till att det nu finns fyra domaines med namnet Gros. De övriga är Anne Gros, Michel Gros och Gros Frere et Soeur. Anne-Francoise hade sedan den goda smaken att gifta sig med en man från trakten, Francois Parent, som också fått ärva vingårdar av sina föräldrar. Paret har dessutom köpt till ytterligare odlingar. Detta gör at man nu har en relativt stor line-up med en, enligt ryktet, utmärkt Richebourg i toppen.

 Les Boucherottes ligger i södra delen av Beaune och gränsar mot Pommard. Läget räknas som en av de bättre premier cru i kommunen med grannar som Clos des Mouches, Les Chouacheux och Les Epenottes. Dessutom en utmärkt årgång. Frågan är bara om det är färdigt att dricka?

Direkt i glaset är vinet väl knutet, men efter en stunds gläntar det lite på dörren och avslöjar en fin blåröd frukt med slånbär, lingon och kanske lite tranbär. Intrycket är svalt med en del jordiga toner. En lätt rökslinga och lite köttiga järnfilsspån tillför komplexitet. Inget grönt så långt näsan räcker. I munnen svalt reserverat. Medelfyllig kropp och bra bett i både tanniner och syror. Härlig kraft och koncentration utan att förlora den burgundiska elegansen men vinet öppnar aldrig riktigt upp sig. Den riktiga punchen lurar fortfarande i bakgrunden under tanninerna och syrorna. Ytterligare minst ett par års lagring rekommenderas. Bra grejer är det i alla fall, och det gör på intet sätt ont att dricka nu. 90 poäng.