Storvilt! Comte de Champagne Blanc de Blanc är högt ansedda presitgebubblor. Cuvéen produceras endast goda år, till vilka alltså 2002 räknas. Året är sannolikt det bästa åtminstone sedan 1996 och de champagner jag provat har varit riktigt fina. Av någon anledning valde Taittinger att göra mindre än vanligt av Comtes det här året, men några flaskor hittade i alla fall till Gardemoen, där kvällens flaska inhandlades till ett i sammanhanget humant pris, eller som jag brukar säga när närstående ifrågasätter mitt omdöme - det är mycket pengar, men det är inte dyrt. Allt måste sättas i sitt sammanhang.
Flaskan skjuts sidledes ut ur sin lilla designlåda, folien och grimman rivs av och efter ett lite plopp och pys så har vi vinet i glasen. Doften är initialt rätt jästig, men efter några minuter klarnar det. Det känns väldigt primärt och lite slutet. Trots att vinet totalt får nära två timmars luftning så öppnar det inte riktigt upp sig. Jag hittar en del mint, citrus, apelsin och lätt bröd. I munnen först en mycket fin mousse - bland de minsta bubblor jag upplevt. Syran är påtaglig, frukten fortsatt knuten med en lite kryddig karaktär. Jag tycker mig hitta lätt sockrad ingefära, kanel, hårda päron, grape och mer apelsin, men förnimmelserna är eteriska och flyr undan vid närmare inspektion. Intrycket är mineraliskt - lätt och elegant snarare än kraftfullt. En lätt krämighet lindar in kanterna lite. Finishen är också den mineralisk med en släng av rök, nötter och kryddor.
Ok, jag fattar att det här är jätte, jätte, jättebra och visst är det gott nu och balansen är imponerande, men för guds skull, det här är så så prematurt det kan bli! Som att äta smeten istället för kakan; oförlöst, närmast en abort! Bröder och systrar, beväpna eder med tålamod och en perfekt temperaturreglerad lagringslokal. Prova igen tidigast om 4-5 år.
Just det ja, poäng brukar jag ju sätta, trots de olika invändningar som finns mot detta. I det här fallet, tja, ska vi säga 92-93 nu, med potential för 95+, minst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar