2011 Friedrich Becker Spätburgunder "B"

Surt sa räven om rönnbären. Undrans om han säger samma sak om druvklasen på Beckers etikett? Och vad tror ni Mickel skulle säga om innehållet i flaskan? Det lär vi aldrig få veta. Ni får hålla tillgodo med nedanstående.

Ett ungdomligt blålila, transparent vin i glaset. Doften bjuder på lite kött, trä och vanilj, men först och främst massor av röd frukt - körsbär, jordgubbar och röda vinbär. Här finns också en lätt kryddighet och lite rökt korv. I munnen slankt med stor energi, det formligen spritter på tungan. Massor av saftig frukt, medelhög syra, lätt kryddighet och tillräcklig struktur för att inte bli banalt, men fortfarande väldigt lättdrucket.

B står för barrique inbillar jag mig. Vinet lagras i alla fall i 16 månader på små ekfat, vilket visserligen har lämnat sina spår, men inte på något sätt förtar drickglädjen och den ungdomliga energin. Mycket bra. 90 poäng.

Kunde inte hitta nån bild på flaskan, men här är en höstdag i Norge istället

Barnarov - 2008 Mascarelo Monprivato

I somras drack jag en riktigt fin Barolo. Jag kunde inte hålla mig utan var tvungen att prova en flaska av 2008 Mascarele Monprivato ur mitt lilla lager. Hur var den då?

Transparent ljusröd i glaset. Kärlek vid första sniffen! Härlig rödfrukt - röda vinbär, surkörsbär, rönnbär och en fantastisk rosenparfym. En blyg violpastill tittar fram bland torkade örter och jord. Doften avslöjar nya nyanser för varje minut som går. Här finns ett djup, kombinerat med en elegant lätthet som jag inte kan annat än älska. I munnen är det inte lika imponerande, än. Ungt som tusan naturligtvis. Syran är hög och tanninerna visserligen inte skyhöga, men ändå rätt tuggiga. Frukten är fortsatt elegant och frisk, men har ändå (hoppas jag) tillräckligt djup och extrakt för att hålla tills tanninerna och syrorna lugnat ned sig om ett antal år. Det är fint balanserat men kräver mat (grillad kyckling, rotpytt och svampsås) för att komma till sin rätt. Allra bäst är att bara sitta med näsan i glaset! 93-94 poäng nu för den bedårande doften, men med lite tur några snäpp upp om ett antal år. 

Australiskt sötfrukt? - 2012 Tahbilk The Tower Shiraz

Tahbilk är en av de äldre producenterna i Australien. De bytte namn från Château Tahbilk för några år sedan. Att försöka kvala in bland franska slott kändes kanske inte så fräscht längre. Vinerna är flitigt förekommande på systembolagets hyllor. Den gamla klassikern Tahbilk Marsanne har funnits med åtminstone sen jag började dricka vin. Det påstås ofta att just det vinet utvecklas väl med lagring, men jag har aldrig provat några äldre exemplar. 

Nu är det något annat i flaskan, nämligen Shiraz. Jag tror jag läste nånstans- har glömt var - att The Tower skulle vara ett habilt vin. Namnet kommer i alla fall från ett torn på egendomen, byggt 1882, när sådana detaljer var högsta mode. Torn var man bara tvungen att ha, inte minst om man skulle kalla sig Château.

Vinet har en intensiv, lätt parfymerad godisfrukt i doften - en blandning av gelehallon och björnbär. Det finns lätt krydda och lite rostade toner också, men djup saknas tyvärr. I munnen medelhög syra, gott om sötfrukt, men lite tunn kropp. En del tanniner, men de ligger liksom utanpå. Känns något spretigt. Ok, nog med det negativa. avslutet är faktiskt rätt skönt småvarmt med lagom av godisfrukten. Ok för priset men jag köper inga fler flaskor.  82 poäng.