2007 Domaine de'l Echevin Guillaume de Rouville

I lådan med viner från Bristly fanns även denna flaska. Det rör sig om ännu en liten producent som slutat sälja till kooperativet och börjat buteljera under egen etikett. Adrien Fabre driver två egendomar i norra delen av södra rhônedalen, varav Domaine de l' Echevin är den ena. Vinodlingarna ligger i nordväst läge på 350-400 meters höjd. Guillaume de Rouville är egendomens bästa vin, gjort på 95% Syrah och resterande Grenache. 12 månaders lagring på begagnade barriquer från bourgogne.

Vinet är mörkt blårött men ändå transparent. Det skiljer sig ganska mycket från Janasses Terre de Bussière, som dracks samtidigt. Ur glaset stiger en ren, mullrande mörkfrukt med toner av björnbär, hallon och plommon. Intrycket är kraftfult elegant, höghöjdsterroiren är mycket tydlig. Här finns också inslag av lättrostat kaffe, mint och kryddor. Det är långt till den varmt jordiga stilen hos Terre de Bussière. I munnen fortsätter vinet i samma stil. Ovanligt svalt och elegant för södra rhône, men samtidigt kraftigt. Frukten är saftig och ren, syrorna är mycket påtagliga (ibland sprutar verkligen saliven) och tanninerna har bra bett utan att ta överhanden. Några ytterligare års lagring är nog inga problem och kan slipa av syrorna som ibland är i vildaste laget, men det går helt utmärkt att dricka nu tack vare den härligt vidöppna och mycket rena frukten. 90 pts

2007 Domaine de la Janasse Terre de Bussiere

Bristly's nyhetsbrev är alltid kul att få! I det senaste tipsades om påfyllning av detta vin, vilket redan recenserats här och här i sommras. Bra producent, bra årgång, bra pris och bra omdämen från ovanstående vanligen pålitliga källor; alltså inget att tveka på. Det blev köpt. Första flaskan korkas upp så fort vi kommit innanför dörren. Vinet bjuder direkt på en varm, mörk, koncentrerad frukt som är lite på gränsen till kokt med en del grön jordighet. Tanken går till en sommarvarm örtagård där ogräset just blivit rensat. Citron, mynta, oregano. En liten rökig ekton smyger sig på också. Med luftning blir frukten renare och elegantare, men är fortfarande koncentrerad. I munnen finns som väntat en rejäl frukt och ordentligt med kryddor. En tydlig mintighet, precis som i doften Syrorna är lite veka och tanninerna kanske i snällaste laget, men även här blir vinet bara bättre med tiden. Eftersmaken har bra längd och fortsätter på samma varma vis med en del krydda. Det samlade intrycket är ett bussigt, generöst och lättdrucket vin. 88 poäng.

2006 Le Sarda Blanc, Domaine Sarda-Mallet

Domaine Sarda Mallet ligger på floden Tets högra strand, strax söder om Perpignan. Man har 46 hektar vingård med i genomsnitt 30 år gamla stockar med en mix av druvor. Druvorna handskördas och man tillåter en kortare skalkontakt även för de vita vinerna. I serien Le Sarda produceras ett rött, ett vitt och ett rosévin. Dagenns vin är den vita varienten som görs på Grenache Blanc, Grenache Gris, Malvoisie och Macabeo. Vinet är gyllene till färgen. Doften är fyllig och frisk men innehåller en hel del gröna toner. Smaken är också mättad på fyllig frukt med päron och kiwi i förgrunden och en hint av gröna äpplen längre bak. Syrorna är rätt skarpa och gröna , trots att vinet har ett par år på nacken. Det blir nästa lite i mesta laget. Vi sparar hälften av flaskan till dagen därpå och då är intrycket faktiskt mer balanserat. De mest intensiva syrorna och örterna har trätt tillbaka och lämnar plats för en generös frukt med inslag av jordiga, lätt järnhaltiga mineraler. Inte illa. 85 poäng.

2008 Domaine du Vieux Lazaret

En gammal trotjänare på systembolaget. Egendomen ägs av familjen Quiot sedan början av 1800-talet. De äger även ett par andra egendomar i AOC Chateauneuf-du-Pape och förfogar över totalt 105 hektar, vilket gör det till den största egendomen i appellationen. Vinet görs av samtliga tretton tillåtna druvsorter men merparten (70%) utgörs av Grenache. Klasarna handplockas, avstjälkas och jäses i öppna betongtankar med remontage två gånger dagligen. Total skalmacerationstid är två till tre veckor. Vinet lagras sedan 18 månader på tank och en mindre del på foudres.

Vinet är transparent plommonfärgat. Doften är ung och initialt relativt sluten med tydliga tjärtoner men öppnar upp sig med koncentrerade moreller och lite lingon. En lätt parfymerad, lite dammig ton av cederträ, lagerblad och örter. Efter en stund kommer läder och lätt citronzest. I munnen är frukten lite tunn. Lingon, kanske lite hallon. Ungt, med rejäla syror och diskreta men lite grovkorningt gröna tanniner. En lätt alkoholvärme. Medellång finish. Det samlade intrycket är ett ungt, rätt enkelt, ursprungstypiskt vin med en hel del charm. 88 poäng.

2008 Lionheart of the Barossa Shiraz, Dandelion Vineyards

Mycket text på baksidan i kombination med den grafiskt tilltalande etiketten fick mig att plocka ner den här nyhetsflaskan från bolagets hyllor. Kanske inte bästa bevekelsegrunderna för ett köp, men vi får väl se. Baksidetexten ger ändå en hel del info om vinet i fråga. Druvorna handplockas i klasar vilka krossas försiktigt. Jäsningen sker sedan under nio dagar i öppna jäskar med enbart naturlig jäst. Skalhatten trycks ned två gånger per dag. Vinet får ligga 12 månader på fat i 25% nya franska barriquer. Ett ospecifierat antal omdragningar sker innan buteljering. Ingen annan klarning eller filtrering används. Avnjutes till kalvfärsbiffar med grönsakspytt och syrade rödbetor.

Mörkt blåröd färg, nästan svart. En lätt mintig örtighet och ung frukt slår upp ur glaset. Inte någon direkt fruktbomb utan relativt elegant. Lätta inslag av rostade fattoner och vanilj finns också med. I munnen först något vasst men med luftning framträder en vacker, ung och småvarm fruktighet som dock är påtagligt elegant och inte alls tung. Len struktur med bra syra. Mot slutet kommer det fram lite torra tanniner. Lång, torr finish.

Inte alls dumt detta! Typisk australisk shiraz, men lättare och elegantare än vad jag är van vid, vilket är helt min melodi. Skadar nog inte att lägga på rygg något år eller två och priset på bolaget kryper precis under den magiska 100-kronors gränsen. 86 poäng.

2005 Chateau Planeres La Romanie les Aspres

Planeres bästa vin - Syrah med lite Grenache och Mourvedre, 12 månader på nya fat. Har fått en del bra omdömen, och deras vanliga serie prestige var ju inte helt illa. Färgen är relativt mörk med kvarvarande blåa stänk. Doften är först något knuten och öppnar inte upp sig speciellt mycket med luftning heller.Efter en stund anas dock en mörk, pepprig fruktighet. Lätt viol och våta löv. I munnen stramt och svalt vilket hade fungerat bra om strukturen varit lite mer utvecklad. Både tanniner och syror är lite veka, och frukten fyller inte upp tomrummet. Nej, jag föredrar nog den lite mer bussiga och enkla Prestige Rouge som faktiskt hade bättre syra också. 83 poäng till storebror.

2004 Piesporter Michelsberg QW, weinhaus Simon Erben

En slamkrypare som jag blir bjuden på av svärfar som aperitif före maten. Producenten Simon Erben är för mig helt okänd. En snabb sökning på nätet ger ingen ytterligare information utom adressen; Moselstr. 65, 54340 Bekond, vilket redan fanns angivet på flaskan. Det är väl bara att hälla upp och stifta en ny bekantskap. Vinet är gröngult mot guld. Doften är försiktigt tillbakadragen med stort inslag av fläder och päron. En del petroleum och krita finns med också, men intrycket är lite tamt. I munnen är vinet betydligt mer aggresivt. Petoleumkaraktären blommar ut och blir mycket mer dominerande. Blommorna kompletteras med lätt citrus och en liten hint av sötma på ett bra sätt. Saknas kanske lite fräschör, det finns enstaka jordiga toner, och mer mineraler i finishen skulle inte skada. Pigg syra dock. På det hela taget ett trevligt och intressant vin som säkert inte kostar några större summor.  83 poäng.

2000 Gemma Tabui Barolo Riserva

a

Ännu en flaska från Carlo Merolli. Får mannen aldrig slut på bra viner till ännu bättre priser? Vinet avnjuts till strimlad lövbiff med svamp och sparrisrisotto. Färgen är transparent mitt mellan tegelröd och purpur. Doften uppvisar härliga toner av tallskog, örtaträdgård, pinjenötter och en generös på gränsen till yppig rödfrukt som klarat lagringen mycket bra. Jag hittar lite vanilj och peppar och där finns en lätt parfymerad ton av rosenblad också. Munnkänslan är elegant med viss värme och en trevlig, generös men balanserad rödfrukt med mörkare inslag av tobak, tjära och sandelträ. Silkiga tanniner men kanske något tama syror. Bra längd på finishen.

Det här var nog en riktigt fruktbomb för några år sedan och skulle mycket väl kunna lagras ett decennium till vad gäller frukten, men frågan är vad som händer med spänsten och syrorna. Carlo själv menar att den kommer att toppa år 2015 och erbjuder sig att köpa tillbaka flaskorna om han har fel, men varför chansa? Det smakar ju mumma nu! 91 poäng.

2002 Joseph Drohin Chablis Vaudesir Grand Cru

Skaldjurssäsong på västkusten. Lite räkor, havskräftor och en halv krabba var. Gott bröd och en trevlig aioli, mer behövs inte för en lyxig middag. Med en bra chablis i glasen är lyckan total. 2002 var en lysande årgång och den här flaskan har legat på lut i källaren ett tag, men nu är det dags att korka ur. Plopp! Så var det gjort.

I glasen är vinet ljust guldfärgat med grågröna stänk. Doften är lite knuten initialt men öppnar upp sig efter en stund. Vi får en elegant men lite tunn frukt och en del gröna, gräsiga och lite kärva toner. Dock trevliga toner av sten, kalk och citrus. Man kan också hitta begynnande, lite jordiga mognadstoner. Dags att smaka. Vinet har en något vaxig munkänsla. Fortfarande frisk syra, men åter alltför tunn frukt och för mycket grönt. En lite skarp, pepprig ton av nässlor smyger sig också in. Mineraliteten är återigen det som lyfter vinet. Finishen är trevlig och medellång. Ovanstående låter kanske lite väl hårt, och vinet är inte alls illa, men på den här nivån förväntar man sig lite mer. Den Verget GC Bougros från samma år som jag drack i Bodö var ett betydligt bättre vin som levererade på en helt annan nivå. Kvällens pava klamrar sig, tack vare de fina mineralerna, upp till 85 poäng vilket ändå är en klar besvikelse.

2008 George Duboeuf Pouilly-Fuissé

Nu har det varit ett långt uppehåll i bloggandet, men det har sin förklaring; 3 veckors segling in karibien. Där var det långt både mellan internetaccess och bra viner. Jag hade visserligen förberett några inlägg som jag hade tänkt schemalägga för publicering medan jag sörplade piña colada men kameran gick sönder så jag fick inte in några bilder och då fick det helt enkelt vänta.

Den bästa vinupplevelsen under semestern bjuder den här pavan på. Vi avnjuter den till grillad languster på Hummingbird Beach Resort, Soufiere, St. Lucia. Namnet är inte bara tomt prat, det var gott om kolibri i trädgården. Vinet är ljust guldgult med stänk av grågrönt. Doften bjuder på citrus, lite päron, tropisk frukt och lätta toner av vanilj från faten. Lite rostat bröd kanske kan anas också. Vi smakar. Första intrycket är friskt och vitalt. En vaxartad, lätt smörig munkänsla, lite citronskal, en hel del syror och lite dov mineralitet. Fruktigheten är tidvis nästan yppig men intrycket blir ändå något stramt och oförlöst. Vinet skulle nog tjäna på ytterligare lagring. Smaken och kanske framför allt den smöriga eller vaxartade känslan dröjer kvar relativt länge. Gott är det i alla fall! 87 poäng.

Utsikten morgonen efter var det inget fel på heller!