2008 Lionheart of the Barossa Shiraz, Dandelion Vineyards

Mycket text på baksidan i kombination med den grafiskt tilltalande etiketten fick mig att plocka ner den här nyhetsflaskan från bolagets hyllor. Kanske inte bästa bevekelsegrunderna för ett köp, men vi får väl se. Baksidetexten ger ändå en hel del info om vinet i fråga. Druvorna handplockas i klasar vilka krossas försiktigt. Jäsningen sker sedan under nio dagar i öppna jäskar med enbart naturlig jäst. Skalhatten trycks ned två gånger per dag. Vinet får ligga 12 månader på fat i 25% nya franska barriquer. Ett ospecifierat antal omdragningar sker innan buteljering. Ingen annan klarning eller filtrering används. Avnjutes till kalvfärsbiffar med grönsakspytt och syrade rödbetor.

Mörkt blåröd färg, nästan svart. En lätt mintig örtighet och ung frukt slår upp ur glaset. Inte någon direkt fruktbomb utan relativt elegant. Lätta inslag av rostade fattoner och vanilj finns också med. I munnen först något vasst men med luftning framträder en vacker, ung och småvarm fruktighet som dock är påtagligt elegant och inte alls tung. Len struktur med bra syra. Mot slutet kommer det fram lite torra tanniner. Lång, torr finish.

Inte alls dumt detta! Typisk australisk shiraz, men lättare och elegantare än vad jag är van vid, vilket är helt min melodi. Skadar nog inte att lägga på rygg något år eller två och priset på bolaget kryper precis under den magiska 100-kronors gränsen. 86 poäng.

2005 Chateau Planeres La Romanie les Aspres

Planeres bästa vin - Syrah med lite Grenache och Mourvedre, 12 månader på nya fat. Har fått en del bra omdömen, och deras vanliga serie prestige var ju inte helt illa. Färgen är relativt mörk med kvarvarande blåa stänk. Doften är först något knuten och öppnar inte upp sig speciellt mycket med luftning heller.Efter en stund anas dock en mörk, pepprig fruktighet. Lätt viol och våta löv. I munnen stramt och svalt vilket hade fungerat bra om strukturen varit lite mer utvecklad. Både tanniner och syror är lite veka, och frukten fyller inte upp tomrummet. Nej, jag föredrar nog den lite mer bussiga och enkla Prestige Rouge som faktiskt hade bättre syra också. 83 poäng till storebror.

2004 Piesporter Michelsberg QW, weinhaus Simon Erben

En slamkrypare som jag blir bjuden på av svärfar som aperitif före maten. Producenten Simon Erben är för mig helt okänd. En snabb sökning på nätet ger ingen ytterligare information utom adressen; Moselstr. 65, 54340 Bekond, vilket redan fanns angivet på flaskan. Det är väl bara att hälla upp och stifta en ny bekantskap. Vinet är gröngult mot guld. Doften är försiktigt tillbakadragen med stort inslag av fläder och päron. En del petroleum och krita finns med också, men intrycket är lite tamt. I munnen är vinet betydligt mer aggresivt. Petoleumkaraktären blommar ut och blir mycket mer dominerande. Blommorna kompletteras med lätt citrus och en liten hint av sötma på ett bra sätt. Saknas kanske lite fräschör, det finns enstaka jordiga toner, och mer mineraler i finishen skulle inte skada. Pigg syra dock. På det hela taget ett trevligt och intressant vin som säkert inte kostar några större summor.  83 poäng.

2000 Gemma Tabui Barolo Riserva

a

Ännu en flaska från Carlo Merolli. Får mannen aldrig slut på bra viner till ännu bättre priser? Vinet avnjuts till strimlad lövbiff med svamp och sparrisrisotto. Färgen är transparent mitt mellan tegelröd och purpur. Doften uppvisar härliga toner av tallskog, örtaträdgård, pinjenötter och en generös på gränsen till yppig rödfrukt som klarat lagringen mycket bra. Jag hittar lite vanilj och peppar och där finns en lätt parfymerad ton av rosenblad också. Munnkänslan är elegant med viss värme och en trevlig, generös men balanserad rödfrukt med mörkare inslag av tobak, tjära och sandelträ. Silkiga tanniner men kanske något tama syror. Bra längd på finishen.

Det här var nog en riktigt fruktbomb för några år sedan och skulle mycket väl kunna lagras ett decennium till vad gäller frukten, men frågan är vad som händer med spänsten och syrorna. Carlo själv menar att den kommer att toppa år 2015 och erbjuder sig att köpa tillbaka flaskorna om han har fel, men varför chansa? Det smakar ju mumma nu! 91 poäng.

2002 Joseph Drohin Chablis Vaudesir Grand Cru

Skaldjurssäsong på västkusten. Lite räkor, havskräftor och en halv krabba var. Gott bröd och en trevlig aioli, mer behövs inte för en lyxig middag. Med en bra chablis i glasen är lyckan total. 2002 var en lysande årgång och den här flaskan har legat på lut i källaren ett tag, men nu är det dags att korka ur. Plopp! Så var det gjort.

I glasen är vinet ljust guldfärgat med grågröna stänk. Doften är lite knuten initialt men öppnar upp sig efter en stund. Vi får en elegant men lite tunn frukt och en del gröna, gräsiga och lite kärva toner. Dock trevliga toner av sten, kalk och citrus. Man kan också hitta begynnande, lite jordiga mognadstoner. Dags att smaka. Vinet har en något vaxig munkänsla. Fortfarande frisk syra, men åter alltför tunn frukt och för mycket grönt. En lite skarp, pepprig ton av nässlor smyger sig också in. Mineraliteten är återigen det som lyfter vinet. Finishen är trevlig och medellång. Ovanstående låter kanske lite väl hårt, och vinet är inte alls illa, men på den här nivån förväntar man sig lite mer. Den Verget GC Bougros från samma år som jag drack i Bodö var ett betydligt bättre vin som levererade på en helt annan nivå. Kvällens pava klamrar sig, tack vare de fina mineralerna, upp till 85 poäng vilket ändå är en klar besvikelse.

2008 George Duboeuf Pouilly-Fuissé

Nu har det varit ett långt uppehåll i bloggandet, men det har sin förklaring; 3 veckors segling in karibien. Där var det långt både mellan internetaccess och bra viner. Jag hade visserligen förberett några inlägg som jag hade tänkt schemalägga för publicering medan jag sörplade piña colada men kameran gick sönder så jag fick inte in några bilder och då fick det helt enkelt vänta.

Den bästa vinupplevelsen under semestern bjuder den här pavan på. Vi avnjuter den till grillad languster på Hummingbird Beach Resort, Soufiere, St. Lucia. Namnet är inte bara tomt prat, det var gott om kolibri i trädgården. Vinet är ljust guldgult med stänk av grågrönt. Doften bjuder på citrus, lite päron, tropisk frukt och lätta toner av vanilj från faten. Lite rostat bröd kanske kan anas också. Vi smakar. Första intrycket är friskt och vitalt. En vaxartad, lätt smörig munkänsla, lite citronskal, en hel del syror och lite dov mineralitet. Fruktigheten är tidvis nästan yppig men intrycket blir ändå något stramt och oförlöst. Vinet skulle nog tjäna på ytterligare lagring. Smaken och kanske framför allt den smöriga eller vaxartade känslan dröjer kvar relativt länge. Gott är det i alla fall! 87 poäng.

Utsikten morgonen efter var det inget fel på heller!

Whiskysamples - en guide

Som ni kanske märkt dyker det då och då upp inlägg om whisky här på bloggen. Faktum är att mitt dryckesintresse egentligen startade med whisky och även om det blivit allt mer vin de sista åren så ligger malten mig fortfarande varmt om hjärtat. En av de stora fördelarna med whisky, eller all starksprit för den delen, är att den kemiskt är mycket mer stabil än ömtåligt, lättoxiderat vin. Whisky tål rätt omild hantering utan att förändras nämnvärt vilket gör att man bland annat kan tappa den på mindre flaskor, ofta 2-3 cl och sedan byta dessa samples med andra entusiaster. Detta har den uppenbara fördelen att man kan prova mängder med olika whisky för en relativt billig peng. Här följer en guide in i samplebytandets värld.

Ett: Köp en flaska whisky, eller ännu hellre flera. Portot för enstaka samples blir onödigt högt. Helst ska det vara tappningar i cask strenght från ett obskyrt, nedlagt destilleri, alternativt ovanliga tappningar från ett populärt destilleri som Ardbeg, Laphroaig eller Macallan. Whiskyn ska gärna ha några år på nacken och allra helst ska den vara producerad före 1980. Ju tidigare produktionsår desto bättre kan man säga. Gammal fin whisky från 50 och 60 talet är hårdvaluta på bytesmarknaden.

Två: Skaffa utrustning för att tillverka samples. Flaskor och korkar kan köpas bland annat på apoteket men jag brukar beställa mina från Nordic Pack. 3 cl är vanligaste förekommande samplestorleken. Tillräckligt för att dela med en kompis. Man behöver också ett centilitermått och en liten tratt, exv. en sådan som ibland följer med fickpluntor. Det finns mer avancerade lösningar med mått man fäster på flaskan som automatiskt mäter upp rätt mängd men för "hemmabruk" är det överkurs. Sist men inte minst behöver man etiketter till flaskorna. Dessa bör vara tillräckligt stora för att all info som finns på den ursprungliga etiketten ska få plats. Tillverkningsdatum, tappningsdatum, ålder, alkoholprocent, nummer på fatet, vilken firma som tappat whiskyn, vilken typ av fat med mera är i högsta grad väsentlig information. Om det bara står Ardbeg 11 yo på etiketten kommer mottagaren att bli besviken. Enklast är att köpa etikettark som passar till en vanlig skrivare och sköta allt i till exempel Excel.

Tre: Leta reda på någon att byta med. Kan vara svårt ibland. Gå med i en whiskyklubb om en sådan finns i närheten. Där träffar du andra intresserade och kan få värdefulla kontakter. Bor du ute i obygden, har social fobi eller helt enkelt inte hinner engagera dig i en klubb så är whiskyforum.se ett utmärkt ställe att leta efter likasinnade. Här finns whiskyteket, en funktion som låter medlemmarna lägga upp whisky tillgänglig för byte (eller försäljning). När du hittat en byteskompis kommer ni överens om bytet. Det är inte alltid 1:1 som gäller, vissa flaskor är ju dyrare än andra. Det förekommer också ren försäljning av samples, men det är ju olagligt och jag kan absolut inte rekommendera det.... verkligen inte... hrm... host.. Nu går vi vidare!

Fyra: Posta paketet! Man bör dock lägga en del anstänging på att förpackningen blir stöttålig. Bubbelplast är det överlägset bästa sättet att förpacka samplesflaskor och det kan du ofta köpa i en bokhandel eller liknande affärer som säljer kontorsmaterial. Posten har gröna, förfrankerade, vadderade kuvert som lämpar sig utmärkt som ytteremballage. Storlek small rymmer sex stycken 3 cl sampleflaskor.

Det finns även en del affärer på nätet som, förutom vanliga whiskyflaskor, säljer samples. En av de bästa är Master of Malt. De rekommenderas varmt, även för sitt övriga utbud. Så, nu är det bara att följa stegen ovan och börja samla på sig samples. Det blir snabbt många, ibland tror jag nästan att de förökar sig i lådorna.

2008 Chanson Reserve du Bastion

Domaine Chanson Père & Fils har varit med ett bra tag. Depuis 1750 står det på etiketten. Egendomen har sin bas i Beaune och grundades av en viss Simon Verry och övertogs senare av Chanson familjen som succesivt expanderade egendomen. Man lyckades genom tur och skicklighet förhindra att firman styckades upp, men på senare år har man fört en något avsomnad tillvaro. 1999 köptes hela klabbet av Group Societé Jacques Bollinger som bland annat äger Bollinger och Ayala i champagne. De nya ägarna har pumpat in en hel del kapital och nytt folk, vilket gjort att kvalitén hoppat upp ett par snäpp. Man har en hel räcka egna vingårdar framför allt i Beaune, men köper in så mycket 75% av frukten externt. Det uppges att druvorna handplockas, men det är osäkert om detta gäller även de inköpta druvorna. Vinifiering sker separat för varje parcelle. Ingen avstjälkning sker av de röda druvorna. Jag hittar ingen information om det aktuella vinet på deras hemsida, men det rör som om instegsnivå.

Den här flaskan köpte jag mest eftersom jag "råkade" inhandla ett par lådor 2009 en primeur från samma producent. Namnet är taget från Chansons källare, som sedan starten är belägen i ett gammalt fästningsverk från 1400-talet. I glaset en ljusröd, transparent färg men lite blå stick. Doften är initialt elegant med lite smultron, röda vinbär och rönnbär. Utvecklar sedan lite köttigare, jordiga, mustiga toner med en del järn och kalk i botten. Smaken är robust med påtaglig syra, tunna, lite strävt eleganta tanniner och rätt tillbakadragen frukt. Mer av järnfilspån och mustig höstkänsla. Relativt enkel, mycket typisk, robust och god pinot utan alltför mycket krusiduller för ett klart överkomligt pris. Slank ner fint till får-i-kål. 87 poäng. Det ska bli intressant att prova några av deras bättre viner årgång 2009 när de så småningom anländer till källaren.

2006 Montevertine Toscana IGT

Det har blivit en del beställningar från vårt kära grannland i söder senaste månaden och några smakprov ur lådorna har det blivit också. Montevertine är både namnet på producenten och på vingården druvorna kommer från. Vinet görs på  90% Sangiovese.  De resterande 10% utgörs av Canaiolo och Colorino. Den sistnämnda är en av få druvor som har rött fruktkött och som namnet antyder används den framför allt för att ge färg till vinerna.

I glaset är vinet relativt ljust. Doften är lite knuten men bjuder ändå på en härlig uppvisning. Trevlig ljus rödfrukt med hallon och körsbär kombineras med en påtaglig örtighet - oregano, lite salvia, någon kvist citrontimjan och den här svårdefinierbara tonen som jag närmast förknippar med varm tallskog. Vinet lagras i två år på botti och det har lämnat spår i form av lätt tobak, enstaka spån av mörk choklad och lite blyertspenna. Det här är verkligen ett vin att utforska. Här finns den lager-på-lager känsla som jag uppskattar så mycket. Dags att smaka!  En härligt elegant ren frukt, trevliga, rätt så torra tanniner och spänstiga syror. Lång och trevligt kontemplativ finish. Det här tål lagring ett antal år utan problem. Mycket trevligt ursprungstypiskt vin i relativt lätt och friskt elegant stil. 91 poäng.

Årgång 2007 har provats här och här.

2008 Kallfelz Merler Königlay-Terrassen Grosses Gewächs

Weingut Albert Kallfelz ligger strax utanför Zell. Firman grundades 1907 av Albert själv, men familjen har gjort vin på platsen sedan 1400-talet. Kallfelz är en av de större producenterna i Moseldalen med över 40 hektar vingårdar, bland annat majoriteten av Merler Königslay. Lutningen i vingården är 65% och orienteringen är syd till sydväst, vilket skapar mycket goda förhållanden. Jorden består av kvartsskiffer.

Vinet är ljust med gulgröna reflexer. Doften är frisk och fruktig med päron och lite fläder, samt en del inslag av rök och bensinstation och en nypa daggfuktig örtagård. Mycket trevlig. I munnen är vinet nästan spritsigt och har bra, fräsch syra. Mest påtagligt är nu den utpräglade smaken av kalk, stål och rök, vilket dock kompletteras och hålls under kontroll av en finlemmad blommighet och lite oljig, nästan vaxartad frukt. Finishen är mineralisk och medellång.

Ett mycket trevligt exempel på elegant moselriesling. Priset är mycket överkomligt också, 11 euro sist jag kollade. Det blir nog att beställa ett gäng från 2009 också. 88 poäng.