2006 Colle Massari

Ett kul vin som jag fick prova blint. Jag bad om något lätt och elegant i baren på Rifugio Guglielmina, och hotellmanagern som också extraknäcker i baren grep först efter en flaska i hyllan men fick sedan något klurigt i blicken, försvann ut i köket och kom tillbaka med en flaska som han vägrade visa upp för mig.

Väl i glaset kan jag i alla fall snabbt konstatera att det är rött det rör sig om, resten blir klurigare ska det visa sig. Rätt ljus färg. Vacker doft med lätt värme, lite varm tallskog, inslag av röda och blåa frukter. Nebbiolo? Nej, frukten är inte riktigt sig lik. I munnen silkig, elegant känsla. Småvarm frukt med lätt jäst karaktär och en del brända och nötiga toner. Mot slutet en rejäl syra och mer bett i tanninerna. Nog är det sangiovese? Chianti? Känslan är lite varmare och mer avslipad. En äldre årgång? Nä, jag får nöja mig med att pricka in druva (Sangiovese) och land (Italien såklart, liksom samtliga viner på vinlistan!) Svaret blir Colle Massari, årgång 2006. Samma producent som mer välkända Grattamaco. Claudio Tipa har plöjt ned en hel hög med pengar (gissar jag i alla fall) i en ny anläggning i Maremma, Toscana. Första årgången var 2000. 40 hektar vinodlingar. Handplockning, noggrann sortering, endast gravitation, inga pressar eller pumpar, ni vet drillen. Bra blir det i alla fall. 91 pts

P.S. Senare under veckan provade jag årgång 2007, som tyvärr inte övertygade på samma sätt. D.S.

2006 Ornellaia

På alpens topp, 2880 m.ö.h. ligger Rifugio Guglielmina, som ståtar med en, för alptoppar, utmärkt vinlista. Jag och E har turen att få hänga en tid här tillsammans med några vänner och planen är att ta oss igenom åtminstone delar av utbudet. Vi inleder i stor stil med kvällens vin, som jag antar de flesta åtminstone hört talas om; Ornellaia. Årgång 2006. Vinet är initialt lite knutet med mest ek, alkohol och peppar i både doft och smak. Allteftersom öppnar det upp sig och avslöjar en ung frukt med körsbär och plommon. Varm med påtagliga tanniner och rätt bra syra. Kraftig kropp. Lite väl alkoholstinn med sina 15%, och rejält med ek gör det inte lättare. Otroligt lång och härlig eftersmak, vilket lyfter helhetsintrycket. Förbättras med luftning, dricks under två timmar och den sista slurken är den bästa! De skarpa kanterna och alkoholen slipas respektive dunstar av och vinet ger allteftersom ett mer balanserat och även lite svalare intryck. Något svårtillgänglig och uttröttande för gommen nu, men blir säkert bättre med några års lagring. 93 poäng.

Middag i Chamonix

På middag hos vänner i Chamonix får vi som aperitif lite oväntat ett Engelskt vin från Devon, 2009 Kenton Vineyards Bacchus. Värdparet har själva varit med och plockat druvorna, och som belöning fått ta del av den färdiga produkten. Druvan är för mig tidigare okända Bacchus. En snabb titt på wikipedia ger vid handen att druvan är en korsning mellan Silvaner, Riesling och Müller-Thurgau skapad 1933. Färgen är mycket ljus med gröna blänk. Doften påminner mycket om Sauvignon Blanc med inslag av fläder, gröna krusbär, och harsyra. Mycket frisk. Jag hittar också svag vanilj och en lätt acetonlik anstrykning, dock inte alls obehaglig. I munnen har vinet som väntat en pigg fräsch syra och mer av de gröna frukterna men också lite lätta tropiska drag med banan och mango. Medelstor kropp och något kort finish. Trevligt, spännande och gott! 86 poäng

Till maten får vi bordeaux från den prisade, men för tillfället kanske något bortglömda årgången 2005. Bortglömd är väl att ta i, men sista året har det varit fokus på den kanske ännu mer hajpade 2009. Som en påminnelse bjuds vi i på 2005 Chateau Carsin Cuvée Noire. Vinet har rubinröd färg och är lätt opakt. Doften är relativt generös med frukt bestående av björnbär och lite plommonkompott. Jag hittar också lite lakrits och lätt cederträ. Munkänslan är mjuk, len och bärig, men har ändå en hel del kraft. Bra bett i syror och tanniner, med detta balanseras fint av frukten. I bakgrunden finns lite tobak, lätt läder och animaliska inslag. Eftersmaken är föredömligt lång. Det hela slinker ned mycket fint till franska charkuterier och vegetarisk lasagne. 91 poäng. Tack E och E för en trevlig kväll.

2009 Domaine Delalex Marin Clos de Pont

I stort sett varje hörn av Frankrike har någon form av vinproduktion och Savoie är inget undantag. Här snackar vi verkligen vinodling på gränsen till det möjliga. Högt upp i alplandskapet med tre och fyratusenmeterstoppar runtomkring finner man vinodlingar.

Skidsemestern kombineras i år, i brist på puderdump, med vinsafari. Eftersom jag inte har minsta koll på producenter och lägen i Savoie promenerar jag in i en lokal cave för en pratstund. Jag får inte med mig så mycket information, språkförbistringen är påtaglig, min halvt bortglömda skolfranska räcker inte långt. Jag får i alla fall lära mig att man producerar i stort sett enbart vitt vin och att det är övervägande mycket torrt med hög syra. Jag lämnar butiken utan mycket större förståelse för appelationen men ett par flaskor rikare. Först ut är alltså Domaine Delalex, som enligt butiksinnehavaren ska vara ett för Savoie kraftigt vin. Mycket ljust gul färg med inslag av grönt. Tillbakadragen doft av päron och skogstjärn. Lite lätt smör och rostat bröd. Inslag av sparris. Väl i munnen har vinet en härlig fräschör med mycket påtaglig syra och fruktig friskhet men samtidigt en bra kropp med lätt smörig och brödig karaktär, inte olikt champagne, minus bubblorna. Bra eftersmak med kalkig mineralitet. Riktigt gott! 88 poäng.