onsdag 20 juni 2012

Côtes de Rhône x 2

Föräldrar och svärföräldrar på besök. Till den inledande pastan med sås på tomater och brynt salsiccakråm dricker vi Quercecchio's 2005 Brunello di Montalcino som jag skrivit om tidigare. Lite mer avrundad och len nu med tydligare mognad efter knappt ett år till på flaska. Faktiskt rätt stor skillnad mot sist känns det som.

Huvudrätten består av en stor sallad, grillad entrecote och salsa verde. Denna klassiska sås är en riktigt höjdare, även om det är en del meck att göra den. Följande recept står Jamie Oliver för.

Hacka fint 1-2 vitlöksklyftor, 1 näve kapris, 1 näve cornichons, 6 ansjovisfiléer, 2 rejäla nävar bladpersilja, 1 kruka basilika  och 1 näve mynta. ta bara bladen från kryddorna, inte stjälkarna. Blanda i en skål och tillsätt 1 matsked Dijonsenap, 3 matskedar rödvinsvinäger och 8 matskedar bra olivolja. Blanda igen och smaka av med salt och nymalen svartpeppar.


Salsan blir perfekt till grillad entrecote och sallad. Till detta dricker vi två Côtes de Rhône Village. Först ut är 2010 Domaine de la Janasse CdRV. Mörk färg med transparent kant. Upplevs rätt ungt i doften med en skön blandning av lite mörkare björnbär och ljusare toner av hallon och körsbär. Här finn också tydlig, något örtig kryddighet. I munnen föhållandevis slank kropp med rejäl syra. Frukten är här mer tilbakadragen och ger plats för en blodanstryken mineralitet, lätt tobak och mer av örterna från doften. Tanninerna finns där men håller sig ibakgrunden. Det känns trots den tillbakadragna frukten inte glest utan väl balanserat. Syran gifter sig också bra med salsan. Avslutet är medellångt med syrlig rödfrukt. Fint! 87-88 poäng.


I glaset brevid häller vi upp 2009 Mas de Bouislauzon Les Deux Chênes CdRV. Här har vi en nästan svart vätska. Doften är också betydligt mer mörk i sin framtoning, överfull av krossade, mogna björnbär med en släng blåbär och slånbär bredvid. Inte så mycket kryddighet och i mitt tycke mer endimensionell än Janasse, men vilken power! Det fortsätter på ungefär samma sätt i munnen. Den varma årgången gör sig påmind med låg syra och nästan syltig mörkfrukt. Här finns ändå lite järnfilsspån och diskreta tanniner som hjälper till att skapa struktur. Avslutet bjuder på en släng alkoholvärme och mer frukt. Ett klart godkänt vin men jag håller Janasses version som favorit. Åsikterna skiljer sig dock kring bordet. Det kokar i stort sett ned till vilken stil man gillar - fet och fruktig eller elegant och komplex. Mina preferenser är ingen hemlighet. 85-86 poäng till Bouislauzon.

Gott!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar