2003 var som allom bekant ett så in-i-h-lvete varmt år i europa. I princip alla vindistrikt hade problem med hetta och årgången anses på många håll som atypisk och ofta av tveksam kvalité, så också i champagne som dessutom drabbades av frost under våren. Kritikerkåren har med få undantag mer eller mindre dömt ut årgången. Därför var det med viss förvåning jag läste att Jancis Robinsson, Antonio Galloni och Richard Juhlin alla har hyllat 2003 Dom Perignon. Juhlin håller den till och med framför den mer kategoriskt über-hyllade 2002:an. Kan de ha fel alla tre? En hel del vinamatörer (personal på vinmonopolet/systembolaget, en del av de som provat på cellartracker, bloggare mfl.) verkar tro det, och vi lär får vänta på avgörandet. Både Juhlin och Galloni garderar sig och tycker att runt 20 till 30 år i källaren blir lagom (som om någon kommer att ställa dem till svars om 20 år. Då är de väl på hemmet.). Robinsson nöjer sig med att konstatera att "it still has lots of unfurling to do" och sätter drickfönstret till 2012-2020. Jag kunde i alla fall inte hålla tassarna borta. Då jag är i den åldern att jag förhoppningsvis fortfarande kan uppskatta god champagne om både 20 och 30 år så fick det bli två flaskor. Sov gott små sötnosar.
Frågan är bara vad jag ska göra med boxarna till flaskorna. I vanliga fall slänger jag dem bara, men de här är ju bara så to much att den måste sparas! Tvivlar dock på att de tål 20 år i en halvfuktig källare. Garderoben kanske? Eller så blir det soptunnan ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar