Traditioner ska man inte ge upp alltför lätt, så därför är det nu dags för ännu en holmgång mellan två av Rhônedalens giganter. Det har gått hela tre år sedan sist och ställningen från tidigare matcher är alltså 3-0 till Jaboulet. (För en rekapitulering - Rond I, II och III). Dags för revanch! Slagläge för Chapoutier som ställer upp med 2003 Saint Joseph Les Granits medan Jaboulet får förlita sig till 1999 Cornas, som redan för några år sedan var i tröttaste laget. Inte helt jämn uppställning alltså, men livet är hårt och orättvist så gamle PJ får bara bita i det sura äpplet.
Som tur är visar det sig att just den här flaskan Cornas är i betydligt bättre skick än de två som tidigare konsumerats. Eftersom flaskorna kommer från samma auktionslot beror det nog inte på olika lagringsförhållanden, nej, hjälten i sagan är troligen korken, som är av riktigt fin kvalitet. Hårt som berget sitter den och när den väl kommer ut är den helt oanfrätt av tidens tand. Bara någon millimeter är färgad av vinet. Den kunde lika gärna sats in igår. Vi får en härlig doft med söt, mogen frukt - körsbär, björnbär och slånbär. En lätt kryddighet, lite läder, rosor, viol, en hint av laktris och lätt rök. Det finns mognadstoner men intrycket är ändå förvånande ungt. I munnen är åldern tydligare men det håller ihop med bra syra och en frukt som fortfarande hänger med även om den blir något tunn i mittpartiet. Tanninerna har smält och är rätt mjuka med en finkornig, sandig känsla. Trevlig, rätt elegant stil som förstärks av en fin mineralkänsla med järn och kalk. Avslutet håller drygt medellängd. Bekräftar det gamla talesättet att det inte finns bra viner, bara bra flaskor. 90 poäng.
Det heta 2003 är känt för sin maffiga frukt och var väl rätt haussad på sina håll när det begav sig. Den gode advokaten delade i alla fall ut en del höga poäng i Rhônedalen, men på senare år har vinerna fått sämre rykte då de inte alltid åldras väl. Chapoutiers Les Granits bjuder som väntat på riktigt maffig mörkfrukt med moreller, björnbär, boysenbär och så vidare men känslan är inte överkokt utan i rätt fin balans tack vare att övriga rhôneattribut också sitter där dom ska i form av lätt brända örter, rök, baconfett, lakrits, olivtapenade, tjära, järn, blod, viol, rosmarin, lätt vanilj från faten.... Jag kan fortsätta men ni fattar väl vid det här laget. Riktigt, riktigt fin bouquet helt enkelt. I munnen kommer först den maffiga frukten, ok balanserad av medelhög syra, men sen kommer tanninerna och snörper åt rätt rejält. Frukten, blodet och kryddorna kommer dock igen och tonar långsamt ut i det långa, lite söta, småvarma avslutet. Mycket kraft och generös ekbehandling, men ändå rätt ok balanserat. Tanninerna är i kraftigaste laget, mer tid i källaren så att de får rundas av lite skadar inte och frukten håller för ett decennium till. Med detta sagt är det är ändå j-vligt gott redan nu. 92 poäng
Chapoutier hyfsar till siffrorna något. Jaboulet fortfarande i klar ledning, men det kommer fler tillfällen. Källaren ruvar på ett antal flaskor från båda producenter. Stay tuned...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar