Isole e Olena hör till de riktigt pålitliga producenterna i Chianti. I stort sett allt vin de prånglar ut håller bra nivå, i vissa fall mycket bra, som 2004 Vin Santo, som varit underbar varje gång jag druckit den. Deras 2010 Chianti Classico har redan fått en hel del bra press, bland annat "Outstanding" i Decanter, vilket ledde till inköp, uppkorkning och inmundigande.
Vi får ett semitransparent vin med vackert röda reflexer. Doften är öppen och bjuder på en mängd rödfrukt, mest av frisk ljusröd sort. Därefter svart te, torra löv, skog och mossa. Väldigt trevligt måste jag säga. Det känns hemma på något sätt, kanske för att jag är uppvuxen mitt i skogen, i en gravt temissbrukande familj med hallon, jordgubbar och smultron i trädgården,. I munnen är det första intrycket lätt och friskt, tack vare den årgångstypiskt höga syran. Visst finns här lite tanniner och kropp som ger grepp och struktur, men det slinker ned förvånansvärt lätt. Vips är första flaskan slut och det blir att korka upp en till. Gott! 91-92 poäng
Vinet dricks till julmat, vilket kanske inte är den bästa kombon, men till charketurierna, skinkan och revbenspjällen funkar det riktigt fint. Den friska syran lyfter de feta komponenterna. Sill och gravad lax hör till de mindre lyckade kombinationerna, men det var kanske inte så svårt att gissa på förhand.
Moestue importerar till Sverige. Finns några flaskor kvar i webbshopen på systembolaget, fast inte lika många som för en stund sen eftersom jag kände att jag måste fylla på förrådet.
 |
| Ingen etikettbild, men vad sägs om ett härligt, snöigt fjell? Så här års suger det i skidtarmen. Nu gäller det bara att få till kombon ledig helg, mycket snö och fint väder. Inte det lättaste... |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar