Bürklin-Wolf's Wachenheimer anno 2012 har hyllats av flera svenska vinbloggare och sålde snabbt slut på systembolaget, men går möjligen att beställa igen. Det är i alla fall listat i beställningssortimentet. Vi var snabba på avtryckaren i första vågen och fick tag på en låda. Vinet har druckits några gånger här hemma utan att göra bort sig. Men hur står det sig i en jämförelse? Vi plockar fram en flaska av 2010 Schäfer-Fröhlich Felseneck Trocken och lägger upp till en helkväll med skaldjur.
2012 Dr. Bürklin-Wolf Wachenheimer Riesling Trocken bjuder på en härlig bouquet med generös ungfrukt. Mest päron, äpplen och citrus, men en del tyngre inslag också, med persika, kanske lite omogen ananas och en liten hint av något lakritsliknande. Anis? I munnen friskt och nästan pärlande. Bra drag i syrorna och fin balans med den härliga, ibland nästan söta, 2012 frukten som för mig börjar bli årgångens signum. Intensiv mineralkänsla med kalk, fjällbäck och kiselsten. Medellångt avslut, imponerande friskt och rent.
2010 Schäfer-Fröhlich Bockenauer Felseneck Trocken har inte riktigt den ungdomliga friskhet och energi som föregående vin stoltserar med, men vi får faktiskt begynnande mognadstoner. Mindre päronsplitt, mer mognad i äpplena, torkade aprikoser, lite blommor och lätt rök också. Doften är riktigt fin, lite sötare och bredare än Wachenheimer. I munnen känns det i alla fall att det fortfarande är en ungdom vi har att göra med. Rakknivsvass syra, bitande citron och härligt mineralisk känsla. Frukten är en mix av citron, en liten hint apelsin, äpplen och bara en aning av stenfrukt i bakgrunden. Avslutet är åter citrus, med en hint av söt blommighet och naturligtvis mer mineral. Bra längd.
Här är det hugget som stucket. Jag har kanske en svag preferens för Felseneck. Jag gillar det lite bredare registret och den lilla hinten av mognad, men E föredrar Wachenheimers friskhet och vackra ungfrukt. Bägge vinerna klockar in på 90-91 poäng, eller däromkring i alla fall.
Vad är det med Riesling nuförtiden? Dåliga viner verkar i stort sett inte förekomma. Inte från Tyskland i alla fall, och de Österrikare vi fått i oss har också imponerat. (Alsace har vi inte druckit på flera år, kanske dags att ända på det. Har några Cuvée Frédéric Emile någonstans långt ner i källaren som bör vara mogna.) Dessutom verkar det som om vinerna bara blir bättre och bättre. 2010 var ett fantastiskt år, men jag börjar luta åt att 2012 är ännu bättre. Hög syra, låt vara inte riktigt lika hög som 2010, kombinerat med en helt underbar frukt och härligt ren känsla. Det är bara att tacka och ta emot.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar