Isole e Olena hålls som en av de bättre producenterna i Chianti och förutom en schysst lineup med rödtjut och en Chardonnay producerar man Vin Santo av hög kvalité. Jag har aldrig druckit något från producenten överhuvudtaget, varken rött, vitt eller sött, men har läst om vinerna både en, två och tre gånger i diverse publikationer. Dags att ändra på det, drickandet alltså, eller snarare frånvaron av dito.
Kvällens heliga vin har en rätt mörk, rödbrun färg. Doften är riktigt maffig och komplex. Vi får kanderande nötter, citron och apelsinskal, marsipan, saffran och lätt viol. Sniffvänligt så det räcker. I munnen medelstor sötma, fint balanserad av citrussyror. Frukten är intensiv men känns ändå fräsch. Mer av nötterna, med en nypa salt strösslad över. Det finns också en lätt bitterhet, lite som i campari. Balansen är fantastisk. Trots att vinet egentligen är rejält sött, känns det uppfriskande och lämnar en härligt bittersötsyrlig känsla som dröjer kvar i munnen en bra stund. Det här är lätt den bästa Vin Santo'n hittills och kvalar in bland de bästa söta viner jag druckit överhuvudtaget. Huruvida detta säger mer om min erfarenhet på området än om vinets faktiska kvalité lämnar jag osagt. Vi kan nöja oss med att kryptiskt konstatera att jag nio gånger av tio föredrar rött framför sött och att runt hälften av allt jag dricker är vitt. Vinet rekommenderas i vilket fall som helst starkt. 93-94 poäng.
 |
| Sådan husse sådan hund |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar