Eben Sadie håller till i Swartland och gör några av de mest hyllade vinerna från Sydafrika, ett vinland som väl generellt sett inte mottar speciellt mycket hyllningar överhuvudtaget nuförtiden, av olika anledningar. Jag kan inte säga att jag dricker så väldigt mycket sydafrikanskt men det jag druckit har varit ok och känslan är väl snarast att vinerna helt enkelt inte ligger i tiden. Andra trender råder för tillfället, vilket dessvärre gör att priserna på hyfsad Bourgogne rusar i höjden. 2012 sägs bli den dyraste årgången hittills. Eländes elände... men nog med jeremiader. Är de nått att ha, Eben's vita? Dricks till konfitterade kycklingbröst som brynts hastigt.
2008 Sequillo White kommer från sidoprojektet Sequillo Cellars. Sequillo betyder enligt hemsidan dry place of great purity. Undrans om det stämmer, och om det i så fall avspeglas i vinet. Druvorna kommer från hela Swartland. Den exakta druvblenden varierar år från år, men Chenin Blanc dominerar.
Vi får en rätt intensiv bouquet med en bra dos ek. Mogna äpplen, lite tropisk frukt, lätt citrus och en del kryddiga örter. Kanske kan man hitta lite kvitten också, något som sägs vara Chenin Blanc's signatur. I munnen rätt maffig frukt, men bra syra också och ok mineraler. Lite väl mycket ek och en hint av alkohol gör att den där perfekta balansen inte vill infinna sig, men det känns trots detta rätt friskt. 87 poäng.
2008 Palladius kommer från ursprungsfirman Sadie Family Wines där kvalité ligger i fokus. Även här har vi rejält med ek, eller som en inspirerad recensent skriver på cellartracker - enough new oak to build a small hut. Vanilj, brioche, nötter, honung och så vidare i näsan, men här finns också en mycket frisk och vacker frukt med äpplen, päron, en del tropik och lite krusbär. Viognier bidrar med en lätt parfymerad blommighet, vilket fungerar riktigt fint när det som här inte tillåts ta överhanden. I munnen rik, kraftig frukt och mer ek, men den knivskarpa syran och de intensiva mineralerna lyckas faktiskt balansera upp bygget. Avslutet är långt med en hint av grapebeska.
Vad ska man säga? Jävlar vilket vin. Ett ekmonster på steroider som ändå på något förunderligt sätt är i högsta grad både drickbart och njutbart, åtminstone till en ordentligt smörig kycklingrätt. Jag skulle nog välja något annat till skaldjuren. 91 poäng.
Det mesta spännande som händer i Sydafrika händer i Swartland. Eben Sadie, Mullineux, A.A. Badenhorst och Lammershoek gör en hel del intressant.
SvaraRaderaMin erfarenhet av sydafrika är som sagt begränsad. Drack en del viner från kanonkopf för några år sedan och tyckte de var ok men sedan dess i princip ingenting. Hört mycket om Sadie, det var därför jag provade dessa. Det enda sydafrikanska jag annars har i källaren är några flaskor Vin de Constance från Klein Constantia. Tack för tipsen, ska se om jag får tag på några flaskor att prova.
SvaraRadera