1999 Taittinger Comtes de Champagne

Lyx, lyx lyx! Färska sjöborrar direkt från nordatlanten utanför dörren, fångade av samme fiskare som levererar till Noma och Fäviken. Rysk kaviar på smörstekta brödbitar. Svensk löjrom med rårakor och klassiska tillbehör. Vad kan man dricka till detta läckerheternas eldorado? Jo, självklart..

Comtes de Champagne! Detta glädjens, lyckans och lystna hedonisters baccuselexir! Få champagner förknippas med samma oförställt luxuösa njutning. Vinet har rykte om sig att kombinera elegans och komplexitet med pur drickglädje och generositet. Min enda tidigare erfarenhet är den till skyarna hissade och numera desvärre mycket dyra 2002:an. Den var när jag drack den tyvärr fortfarande på embyonalstadiet och uppfyllde inte de förväntningar om omedelbar njutning jag hade. Men i källarens mörka hörn ligger förutom några fler '02:or en liten men omhuldad stapel av 1999 och 2000. Jag kan inte hålla mig! Väl medveten om att också dessa viner är i yngsta laget sätter jag en '99:a på kylning.

När flaskan väl är öppnad och vinet i glasen får vi en generös doft av röda vinteräpplen, persika, citron, vita blommor, brioche, hasselnötter och en del rök. Rätt härlig känsla, men kanske inte så intesiv som jag hade väntat mig. Det rör sig om en blanc de blancs, alltså ren chardonnay, och jag saknar tyngden, hallonen och jordgubbarna som pinot kan ge. I munnen vacker mousse och bra drag i frukten. Intrycket är trots intensiteten elegant tack vare att syran är rätt hög. Mot slutet blir den kanske lite dominerande men balanseras rätt bra av en rik, gräddigt silkig munkänsla och fantastisk struktur som följer med hela vägen ut i det långa, krämiga men ändå precisa, lätt rökiga, citrus och havssaltsanstrukna avslutet. 93 poäng.

Ja, det här är mer vad jag väntat mig av en Comtes, men jag tror ändå man bör ge vinet några år till i källaren. Syran är ibland väl dominerande och känns inte helt integrerad alla gånger, det är fortfarande ett ungt vin. Jag är nog också något färgad av min nyfunna preferens för pinot och blanc de noir, men med det sagt så gör det inte ont någonstans att dricka det här vinet nu... Skål!

För övrigt är sjöborrar j-vligt gott och jag har äntligen fattat att bloggers/googles bildlagringstjänst picasa har som default att både komprimera (ok) och "förbättra" (inte ok!) bilderna jag laddar upp. Nu förstår jag varför vissa bilder aldrig blivit riktigt bra på bloggen. Så många timmar i photoshop bortkastade! Förbättringsotyget är avstängt för gott!