Barolo 2004 - Gaja Sperss vs Spinetta Vigneto Campe'

2004 var en riktigt stor årgång i norra Italien och '04:a Baroli sägs börja bli färdiga att dricka. För att kontrollera detta laddar vi med två riktiga storheter. Spinetta och Gaja hör till toppskiktet i norra Italien. Likheterna är många. Båda producerar en radda olika viner från skilda områden, båda tillhör de så kallade modernisterna, båda tar bra betalt för sina viner och båda har bra rykte. Ska man nyansera bilden något så är det väl Gaja som fått störst ryktbarhet, de nämns inte bara som en av Italiens, utan som en av världens bästa producenter. De bästa vinerna är också plågsamt dyra, så länge man inte jämför med Bourgognes toppar vill säga. Då är det rena rama reapriserna. Det säger kanske mer om prisutvecklingen på Cote d'Or än något annat.

Jag har druckit viner från båda producenterna tidigare, men inget av toppvinerna, så det ligger viss spänning i luften när flaskorna öppnas. Båda vinerna dekanteras, efter att vi tagit en sniff och en liten slurk för att se att de är friska. De får vila i karafferna nästan 3 timmar innan vi börjar bälga i oss på allvar. Vinerna får sällskap av lammelår med skysås och potatis och palsternacksstomp. Långsamt stekta smålökar, dito svamp, smörkokta morötter och rönnbärsgele utgör tillbehören.

2004 La Spinetta Barolo Vigneto Campe' är direkt ur flaskan nästan ogin och mycket stram med obändiga tanniner som helt klär munnens slemhinnor. Den långa dekanteringen hjälper som tur är och vi får så småningom ett vin med förvånande stor utveckling. Färgen är mörk men kanten går mot transparent tegel, och doften bjuder på tydlig sous bois med löv, svamp och fuktig jord. Här finns också en fin blommighet med lite torkade rosor och en hel del mint, menthol, sötlakrits, tjära och lacknafta. Mycket trevligt att sniffa på. Frukten är lite likörartat och inte så framträdande men här finns körsbär, björnbär, rönnbär och lite annat mysigt. I munnen fortfarande rejäla tanniner, men de har rundats av i kanterna. Syran är medelhög. Frukten börjar få de där lite torra tonerna, förvånande vid så relativt ung ålder, men god är den. Det finns lite jordiga mineraler också, vilka som vanligt blir tydligast i det långa, lite söta men inte speciellt varma avslutet. Vinet bjuder till, viker ut sig och avslöjar under kvällen lager efter lager av intryck. Det är mycket elegantare än jag väntat mig. Mot slutet, runt 6 timmar efter dekantering, börjar det tröttna lite, men vilken resa det bjuder på. 94 poäng.

2004 Gaja Sperss är ingen riktigt Barolo, i varje fall inte till namnet. Eftersom man blandar i några procent Barbera får man inte skriva Barolo på etiketten utan får nöja sig med Langhe. Nåja, vinet säljer ändå, så det utgör inget problem för Gaja. Vi får ett vin som är mörkare och ungdomligare, både till färg och doft. Direkt efter öppning fås mest koncentrerad, sötaktig mörkfrukt. Första sniffen 3 timmar senare är överväldigande. Ur glaset slår koncentrerad mentol, eukalyptus och lösningsmedel, blandat med en härligt koncentrerad mörkröd frukt. Lakrits finns med här också, men om den var söt hos Spinetta så är det här mer saltlakrits tankarna går till. Blommorna lyser med sin frånvaro, så långt har det här vinet inte kommit i sin utveckling och frågan är om så filigrana nyanser någonsin kommer att tränga igenom den kompakta frukten och otroliga intensiteten i de andra komponenterna. I munnen är det mycket liknande intryck, men frukten känns förvånande sval, ingen hetta eller syltighet. Syran är något högre, men tanninerna snällare än i föregående vin. Vi får också en riktigt härlig, sprakande kryddighet, bra med jordiga, järniga och grusiga mineraler och ett av de längsta avslut jag varit med om. Det är imponerande med betydlig mer wow-faktor än Spinetta, men i längden inte lika intressant. Det är ingen tvekan om att det här är det större vinet, men först om ett antal år. Skulle jag öppna en flaska till ikväll får det bli en Vigneto Campe'. 94 poäng också till Sperss, med betydlig potential uppåt. 

Vacker färg och långa ben på Vigneto Campe'