onsdag 25 november 2009

Bordeaux, bordeaux

Nyligen bjöds på god middag hos lika goda vänner. Hjortstek med potatis, palsternackspurré och svampsås stod på menyn. Jag skulle bidra med vinet. Vad dricka till detta veritabla vidunder? Bejoulais? Pinot? Sådana tankar slogs snabbt ur hågen. Här krävdes tyngre grejer! Ett ypperligt tillfälle att korka ur ett par flaskor Bordeaux! Vid ett besök på systembolagets vinkällarbutik i Malmö i augusti gjorde jag en lycklig upptäckt. Undanskuffad i ett hörn med flera andra stackars singelbuteljer hittade jag en flaska 1995 Château Lascombes. En femhundring kändes helt klart överkomligt och så vällagrade flaskor hittar man sällan på monopolet, så det var ett givet köp. En del annat smått och gott råkade också trilla ner i korgen. Det är väldigt vad hyllorna på bolaget kan luta...

Nå, vi behövde en flaska till, om inte annat för jämförelsens skull. 2005:orna är ju inte färdiga än på länge, men ett första smakprov vore intressant. 2005 Château Mazeyres fick följa med på middag. Hur står sig en hormonstinn ungtupp av god årgång mot en mer mogen gentleman?

1995 Château Lascombes
Färgen uppvisar klar mognad med kant åt det tegelröda hållet. Doften är riktigt bra med kvardröjande frukt, lite charktoner,  lite fat och en fin inlindad blommighet. Med tiden lite  peppar, tobak, lakrits och faktiskt en del mineraltoner. I munnen en silkig mogen känsla med avrundade tanniner och en del fruktsötma. Lagom mängd syror. Helt klart moget men med krafter kvar. Ingen riktig slugger utan mer elegant klassisk Bordeaux. Medellång eftersmak som tenderar att bli lite torr. Trots det riktigt gott. Mumma! 92-93 pts.

2005 Château Mazeyres
Nu är det andra bullar. Borta är den inlindade lena känslan. Här är det handskarna av direkt. Färgen är blålila och mycket mörk. I näsan peppar, lakrits, mörk frukt och en hel del blyertspenna. Nästan överväldigande efter att ha varit rätt sluten första minuterna. Med lite ytterligare luftning lungnar det hela ned sig en aning igen och fram träder en del bäriga och örtiga toner med lite grönt stjälkigt inslag. I munnen  rejäla tanniner förstås och mer av samma saker som i doften. Mat är ett måste! Mest dominerande är peppar, fat och kondenserade mörka bär: björnbär, svarta vinbär, blåbär. En del sötma men det dominerande intrycket är stram kraft som skulle behöva ett par år till i flaskan, allra minst. Fast det visste vi ju redan. Gott är det ändå, men ingen riktig match för Lascombes. 89 pts.

tisdag 24 november 2009

Domaine de la Pousse d'Or x 2

Efter en hård femtimmarssittning på Viktoriagatan 30 i Göteborg (förhoppningsvis sista gången jag besöker denna ångestframkallande adress) kom belöningen i form av en tur till saluhallen och vinkällarbutiken i Nordstan, i nämnd ordning. Det var ett tag sen jag var i saluhallen, men mycket har hänt sedan jag flydde söderut för tre år sedan. Fler butiker, bättre utbud och allmän uppfräschning. Framför allt det stora charkutbudet imponerar. Kungsportsplatsen har också fått sig en rejäl upputsning. Därefter en tur hos det kära monopolet och lite dregel i vinkällaravdelningen. Resultatet blev fredagskvällens middag: Grytstekt fasan med rotfrukter och två flaskor Volnay 2006 som vi, med risk att kallas pederaster, förgrep oss på.


I och till matlagningen blev det ett hemsläp från Moseldalen: Leitzgen Calmont 2007. Torr riesling från europas brantaste vinberg. Lättdrucket och gott. Kunde haft lite mer syra. Ger ett lite sött intryck trots beteckningen "trocken", men definitivt njutbart, desto mer eftersom det inköpts på plats hos producentens Günter Leitzgen i Bremm. Mer om hans viner kan ni läsa
här

Så till kvällens duo: Volnay 1er Cru Clos des 60 Ouvrées 2006 och Volnay 1er Cru Clos de la Bousse d'Or 2006 båda från Domaine de la Pousse d'Or aka "Gyllene Grodden". Bra bourgone kan ju aldrig vara fel till fin fågel, eller? Vi börjar med Clos des 60 Ouvrées. Doften innehåller animaliska köttoner direkt från slaktaren och är kryddig med lätt ek och drösar av röda bär. Klassisk pinot. I munnen något knuten och stram initialt med en hel del syra och lite tanniner, som dock inte tar överhanden trots vinets ungdom. Efter en stund i glaset öppnar vinet upp och blir rundare och intensivare utan att för den skull ändra karaktär särskilt mycket. Lager på lager av kryddor och bär avslöjas: kanel, peppar, spiskummin, lite citron, körsbär, hallon, röda vinbär, listan kan göras ännu längre. Det här smakar och framförallt doftar fantastiskt!
Så till Clos de la Bousse d'Or. Direkt i glaset ger vinet ett rundare intryck än 60 Ouvrées, med lite mer ek och en varmare känsla. Annars är mycket sig likt i doften. Röda bär, kryddor, kött och så vidare. Mumma! Munkänslan är silkigare och inte lika stram. Lite mer tanniner men även här väl integrerade. Även detta vin utvecklas med lite tid, men skillnaden är inte lika dramatisk. Det tillkommer mer djup och intensitet, men den lager på lager känsla som föregående vin bjöd på infinner sig inte riktigt. Överlag är intrycket lite tyngre och silkigare utan den fantastiska fräschör och komplexitet som 60 Ouvrées uppvisar. Det betyder inte på något sätt att vinet är dåligt. Skillnaderna är små och vilket vin man föredrar mycket en fråga om personliga preferenser.
Sammanfattningsvis passade vinerna bra till maten. De kunde lätt ha burit upp även en kraftigare höstgryta och skulle inte skämmas för sig på egen hand heller, trots bristen på lagring. Runt vårt bord blev resultatet vinst för 60 Ouvrées med tre av fyra röster. Poäng? 92-93 för vinnaren, Bousse d'Or kommer någon pinne efter. Riktigt bra bourgone!