onsdag 23 september 2009

Mera Flora & Fauna

Igår kväll efter maten blev det ännu en Flora & Fauna buteljering, denna gång från Benrinnes, ett speyside destilleri grundat 1829. Liksom många andra destillerier har det en dramatisk historia, bland annat brann stora delar av anläggningen ner 1896. En större renovering genomfördes 1955 och 1966 utökades antalet pannor från tidigare tre till nuvarande sex stycken. En speciell detalj är att man som enda speysidedestilleri trippeldestillerar, vilket annars brukar förknippas med lowland eller irländsk whisky. Destilleriet ägs av Diageo. Ettiketen på F&F buteljeringen pryds av en orrtupp.
Benrinnes 15yo "Flora & Fauna"
Mörk teakfärg skvallrar om sherryfat, men som alla buteljeringar i serien är whiskyns färg justerat med sockerkulör, och därför helt opålitlig. Alkoholstyrkan är den sedvanliga 43%. Doften bekräftar i alla fall att färgen inte är helt fel ute, för här finns det klassisk kraftig sherry! Sötma, frukt och romindränkta russin! Faten bidrar med en viss pepprig kryddighet. Det finns också en del svavel vilket jag uppskattar, men andra ibland kan avsky. Smaken bjuder på mer av samma sak, men känslan är kanske lite torrare än jag förväntat mig och svaveltonerna är mer framträdande. Eftersmaken är medellång, varm, pepprig och söt. Ingen påtaglig beska. Sammantaget en bra sherrylagrad whisky med mycket kropp och karaktär. Om man inte har något emot svaveltoner (och det har inte jag!) så bör man absolut prova denna mycket prisvärda whisky. 85 pts.

tisdag 22 september 2009

Premiär!

Mitt första trevande försök till en blogg. Efter att i flera år läst andras bloggar tänkte jag göra ett eget krypin. Vi får se hur ofta jag hinner och orkar uppdatera. Först en kort presentation. Jag är snart trettio, arbetande. Bor på västkusten med sambo och hund i villa. Samlar på whisky och vin i källare och garderober för nutida och framtida konsumtion. Antalet flaskor är stadigt växande. Tänker skriva om de drycker jag inmundigar när jag har tid och lust. Inga kända jävförhållanden. Efter denna ouvertyr svingar vi oss in i bloggosfären!

I helgen åts det skaldjur. Förrätten bestod av krabbsoppa gjord på egenhändigt kokad skaljdjursbuljong, vitt vin, lite grädde och krabbkött. En rätt så mastig anrättning, men närande och god. Till huvudrätt blev det en risotto på räkor, havskräftstjärtar och sparris med en liten grönsallad vid sidan av. En av mina mest lyckade risotto någonsin! Under och i matlagningen körde vi Grüner Veltliner från Leth, friskt och gott som vanligt, men saknade kanske lite spänst. Avgjort för klent för själva måltiden, så vi uppgraderade till Bonterra Chardonnay som passade bra med sin typiska amerikanska stil och tydliga rökton. I sängen på kvällen blev det en whisky från skåpet, Mannochmore 12yo "Flora and Fauna", 43%

Bonterra Chardonnay 2007
Första gången vi drack denna jänkare som fått fina recensioner här och var. Första intrycket är klassisk eklagrad nya världen chardonnay med smörig, vanlijdoppad tropisk frukt. Ok syra bär upp skapelsen som annars riskerat att bli lite tung. Efter en stunds kontemplation framträder en fin mineralitet och överraskande tydliga röktoner. Nästan Islay style, om man får häda på det sättet. Ju längre tiden går och ju mer temperaturen i glaset stiger, desto tydligare blir rökigheten. Det ger nästan lite rieslingfeeling men ändå inte riktigt. Helhetsintrycket är ändå klart positivt runt bordet. Smörigheten i vinet balanserar bra med risotton och det finns tillräckligt med syra för att tåla åtminstone lite tyngre skaldjursrätter och till grillad fisk är det säkert toppen! Det här vinet kan nog slinka ner både en och två gånger till under hösten. 88 pts.
Manochmore 12yo, "Flora & Fauna"
Flora & Fauna är en gammal serie som Diageo kör sina mer obskyra destillerier i. Den har fått sitt namn av att alla etiketter pryds av ett djur eller en växt typisk för destilleriets omgivningar. Kvalitén varierar. Vissa tappningar är riktigt bra, som den Mortlach 16yo som nyss släpptes på bolaget, men flera lämnar en del övrigt att önska, så också denna Mannochmore som mest smakar papp. Det finns dock en del sötare toner och en viss pepprighet som inte är helt fel. Finishen är varm och lång och det klart bästa i vad som totalt sett blir en medelmåttig dram. 75 pts.