måndag 28 oktober 2013

2002 Chateau Pichon Longueville Comtesse de Lalande


På hotell Concorde i Berlin kan man inte bara bo bra, man kan också äta bra, något som dessvärre inte är en självklarhet på de flesta hotell. Restaurang Le Faubourg ligger i entreplan till vänster om lobbyn. Vi har inte bokat bord, men det blir bara en kort väntan i baren där vi delar på en flaska Bollinger Rose. Bra utan att vara exceptionell. Typisk generös husstil men ändå frisk med tydlig rödfrukt. Ungefär som väntat. 89 poäng.

Vi är sex runt bordet. Maten är mycket bra och för första gången på mycket länge får vi ett par exempel på riktigt väl utfört Trompe l'Oeil på tallriken. Tonfisk med kalv, där det man vid första anblicken tror är bitar av sous vide tillagad kalv visar sig vara melon med tångomslag. Kalven kommer i puree formad som små svampar. Tranbärsgele formad som färska tranbär är ett annat exempel. Det är riktigt skickligt utfört utan att bli irriterande. Uppläggningen i övrigt är också bland det snyggaste jag sett och när maten dessutom är förstklassig och priserna mycket rimliga - trerättersmeny inklusive ett par mellanrätter för 39 Euro - kan man inte vara annat än nöjd.

Vinlistan är inte alltför omfattande men har lite av varje från främst de klassiska franska vinregionerna. Vi sköljer ned våra förrätter med det som är kvar av champagnen. Till huvudrätten faller valet på Bordeaux - 2002 Chateau Pichon Longueville Comtesse de Lalande. En lite svagare årgång generellt, men Longueville Comtesse sägs ha lyckats särskilt bra. Vinet dekanteras och får vila i karaffen en halvtimme. 

Vi får ett mörkt, opakt vin. Doften är klassisk med svarta vinbär, både blad och bär, blyertspenna, cederträ, tobak, körsbär och björnbär. Här finns en del lätt brända örter som vissa kanske skulle rynka på näsan åt och kalla gröna, men jag tycker snarare de tillför fräschör och komplexitet. I munnen fantastisk, silkigt elegant frukt, god struktur och mycket fin balans. De medelhöga tanninerna och dito syran är tydliga men väl integrerade. Absolut inga störande gröna toner. Det är inte ett koncentrerat muskelpaket utan ett elegant, uttrycksfullt, mycket välbalanserat och klassiskt vin. Mycket bra för årgången! 93 poäng. 


lördag 26 oktober 2013

2012 Loosen Bros Dr. L Riesling Kabinett


Ernst och Thomas Loosen driver tillsammans en slags negociantverksamhet med kontrakterade odlare. Vinerna buteljeras som generisk moselriesling under etiketten Dr. L. 

2012 sägs vara en extra lyckad årgång för kabinett och spätläse. Dagens vin har en attraktiv, ljust gyllengrön färg. Doften är klassisk och bjuder på blommor, äpplen, päron, citrus och kalk. Frukten är av medelhög intensitet och mognad. Petroleum och rök är i stort sett frånvarande, man får verkligen leta för att hitta något åt det hållet. I munnen bra syra och en frisk frukt. Lätt restsötma. Här finns mineraler, men inte så utpräglat som jag skulle önska. Avslutet är syrligt citrustonat och lätt sprittande på tungan. En rätt enkel, men charmig och mycket ursprungstypisk Kabinett i traditionell stil med låg alkoholhalt (8,5%). 86-87 poäng. 


onsdag 23 oktober 2013

2010 Weingut Michael Gindl Sweet Buteo Eiswein


Buteo 12 gav mersmak på Michael Gindls viner. Vi har nu på bordet något så ovanligt som ett eiswein på Welschriesling, en druva som namnet till trots inte är besläktad med Riesling. Min tidigare erfarenhet av druvan är obefintlig. Den sägs ge neutrala viner med hög syra.

Vi får ett gyllene vin med drag åt grönt. Doften är rik och intensiv med gul, mogen frukt och en del tropiska toner. Jag tycker mig hitta lite mogna krusbär och en lätt blommighet också. Munkänslan är oljig med hög viskositet. Vi får mer av den intensiva frukten, fint balanserad av en nästan lika intensiv syra. Citron, krusbär, persika och mango. Bra längd och riktigt frisk, men jag saknar mineralerna och stenigheten som brukar finnas i Rieslingeiswein, det här är visserligen gott, men inte så komplext. Nåja, vad kan man begära för under tvåhundra norska. Väl värt att prova ändå. 88 poäng.


fredag 18 oktober 2013

2010 Anselma Giacomo Langhe Nebbiolo



Ett vin jag plockade upp på Vinmonopolet på ren impuls. Etiketten var ju så fin...

Vi får ett transparent men lätt grumligt vin med en charmerande rubinröd färg med drag åt orange. På färgen hade jag gissat att det var bra mycket äldre faktiskt. Efter lite luftning stiger härliga toner av mosade surkörsbär, jordgubbar och hallon ur glaset. Det är mest frisk rödfrukt, men det finns enstaka drag av rönnbär och slånbär också. Som förväntat också en del lakrits, lite nötter och en hint av varm jord. I munnen mer av den härliga frukten, balanserad av lite ruffiga men ändå ok integrerade tanniner. Syran är inte jättehög, men det finns tillräckligt för att liva upp vinet. Det medellånga avslutet bjuder på lätt sälta, bra mineralitet och kvardröjande sötsur frukt. En rätt generös nebba som går helt fint att dricka nu, både med och utan mat, men frukten och tanninerna borgar för att långlagring inte ska vara något problem heller. 89-90 poäng.




tisdag 15 oktober 2013

Eben Sadie - 2008 Palladius och 2008 Sequillo White


Eben Sadie håller till i Swartland och gör några av de mest hyllade vinerna från Sydafrika, ett vinland som väl generellt sett inte mottar speciellt mycket hyllningar överhuvudtaget nuförtiden, av olika anledningar. Jag kan inte säga att jag dricker så väldigt mycket sydafrikanskt men det jag druckit har varit ok och känslan är väl snarast att vinerna helt enkelt inte ligger i tiden. Andra trender råder för tillfället, vilket dessvärre gör att priserna på hyfsad Bourgogne rusar i höjden. 2012 sägs bli den dyraste årgången hittills. Eländes elände... men nog med jeremiader. Är de nått att ha, Eben's vita? Dricks till konfitterade kycklingbröst som brynts hastigt. 


2008 Sequillo White kommer från sidoprojektet Sequillo Cellars. Sequillo betyder enligt hemsidan dry place of great purity. Undrans om det stämmer, och om det i så fall avspeglas i vinet. Druvorna kommer från hela Swartland. Den exakta druvblenden varierar år från år, men Chenin Blanc dominerar. 

Vi får en rätt intensiv bouquet med en bra dos ek. Mogna äpplen, lite tropisk frukt, lätt citrus och en del kryddiga örter. Kanske kan man hitta lite kvitten också, något som sägs vara Chenin Blanc's signatur. I munnen rätt maffig frukt, men bra syra också och ok mineraler. Lite väl mycket ek och en hint av alkohol gör att den där perfekta balansen inte vill infinna sig, men det känns trots detta rätt friskt. 87 poäng.


2008 Palladius kommer från ursprungsfirman Sadie Family Wines där kvalité ligger i fokus. Även här har vi rejält med ek, eller som en inspirerad recensent skriver på cellartracker - enough new oak to build a small hut. Vanilj, brioche, nötter, honung och så vidare i näsan, men här finns också en mycket frisk och vacker frukt med äpplen, päron, en del tropik och lite krusbär. Viognier bidrar med en lätt parfymerad blommighet, vilket fungerar riktigt fint när det som här inte tillåts ta överhanden. I munnen rik, kraftig frukt och mer ek, men den knivskarpa syran och de intensiva mineralerna lyckas faktiskt balansera upp bygget. Avslutet är långt med en hint av grapebeska. 

Vad ska man säga? Jävlar vilket vin. Ett ekmonster på steroider som ändå på något förunderligt sätt är i högsta grad både drickbart och njutbart, åtminstone till en ordentligt smörig kycklingrätt. Jag skulle nog välja något annat till skaldjuren. 91 poäng.


söndag 13 oktober 2013

2010 Chanson Bourgogne Rouge Réserve du Bastion


Ny årgång av det här vinet. 2010 anses väl nuförtiden bättre än 2009, men det gäller främst på de högre nivåerna. För generisk bourgogne och village gäller nog fortfarande att 2009 generellt sätt var ett bättre år. Jag har ingen 2009:a att jämföra med när jag nu tar ett glas av 2010 Réserve du Bastion innan resten av flaskan går i grytan.

Vinet är trevligt transparent med ljusröd färg. Doften är lite örtig, men med fin krydda och helt ok frukt. Inte speciellt nyanserad eller komplex, men klart godkänd. I munnen ger småsträva tanniner och lite gröna drag en rätt stram känsla. Den saftiga ungfrukten är något tunn men av fin kvalité med körsbär, lingon och vinbär. Syrorna håller bra nivå och det finns lite jord och kalk med också. Helt klart godkänt. 86 poäng.


fredag 11 oktober 2013

Par i bourgogne - 2008 La Chablissienne Château Grenouilles och 2011 Vincent Girardin Saint-Aubin 1er cru En Remilly


Vänner på besök, fiskgryta på bordet. En Grand Cru Chablis och en Saint-Aubin 1er Cru. Matchen bör vara avgjord redan på förhand men skillnaden visar sig vara förvånansvärt liten. 

2011 Saint-Aubin En Remilly från Vincent Girardin är slank i figuren men har redan från början en släng av sötare frukt - äpplen, apelsin och persika -  som rundar av den rätt höga syran. Detta visar sig senare vara kanske den största skillnaden mot chablin, detta att frukten är så närvarande redan från ruta ett. Det är ändå mycket friskt och mineraliskt med fin struktur. Doften är ibland något intetsägande men kommer med lite tid - blommor, lätt honung, ibland en släng brioche. Avslutet är fortsatt friskt med citrusfrukt och steniga mineraler. 88-89 poäng.


2008 ska vara ett utmärkt år för Chablis och här har vi en tvättäkta Grand Cru från kanske världens bästa kooperativ. Grodslottet är initialt mer knuten än föregående vin men kommer efter en stund med något mer seriös frukt, tänkt lite dovare toner av gråpäron, äpple och citrus. Efter en stund lätt rostade toner, också här brioche men även nötter. I munnen kanske ännu högre syra och mer uttalad, kalkaktig mineralitet. Frukten känns något dämpad. Avslutet bjuder på lätt tropisk frukt, citron och kalk. 90-91 poäng.

Visst finns det skillnader mellan vinerna och Grenouille är snäppet bättre, men smakprofilerna är väldigt lika, speciellt efter cirka 20 minuter i glaset, när chablin just börjar öppna sig. Då vete tusan om jag kunnat skilja dem åt blint. Som tur är slipper jag genomgå sådana prövningar och kan njuta istället.



onsdag 9 oktober 2013

För källaren IV


Produttori del Barbaresco är hyggliga nog att producera en hel radda vingårdsbetecknade riservor som gjorda för nördiga vertikal och horisontalprovningar som ändar i horisontalläge på golvet under bordet. 2008 ska vara en bra årgång för distriktet, producenten och vinerna, vilka har hyllats av bland andra Antonio Galloni. Jag har inte lyckats få tag på / haft råd att köpa / unnat mig (ringa in det val som passar bäst) hela serien men två flaskor vardera av 2008 Produttori del Barbaresco Barbaresco Riserva Montefico och 2008 Produttori del Barbaresco Barbaresco Riserva Pora har fått ett nytt hem. Sov gott! (Eller tror ni vinflaskor drömmer mardrömmar om korkskruven?)