tisdag 13 augusti 2013

2010 Domaine A. F. Gros Beaune 1er Cru Les Boucherottes


För några år sedan drack jag årgång 2005 av det här vinet. Det var fint, men jag tyckte då att det var i en lite knuten fas och har inte haft möjlighet att prova det igen senare. Nu finns 2010 på hyllorna och i hopp om att dricka det på ungfrukten till kvällens ugnsstekta fasan rycker jag korken. 

Rätt mörk färg, om än transparent. Direkt ur flaskan rätt knutet. Luft, luft! Snurra, snurra, nosa, snurra, nosa. Jodå, här finns det frukt. Den är ljust röd. Mer snurr och luft. Jordgubbar, hallon, röda vinbär. Mer luft. Väntan. Nu kommer lite mörkare, kärvare toner också: en släng av slånbär. Slånbären växer tydligen i en rabatt eller på en blomsteräng för gradvis växer den initialt helt frånvarande blommigheten till sig och blir en hel bukett. Härligt!

I munnen är vinet rätt kärvt med tydliga tanniner och en del ekinfluenser. Frukten är dock tydlig och här finns mineral och syra så det räcker och blir över. Med luft blir balansen bättre och med mat lyfter det ännu mer. Avslutet är småkärvt med fin pepprighet och lång syrlig mineralsvans. Fint, men även om det är trevligt med unga viner tror jag en rejäl tur i källaren är det bästa alternativet för det här vinet. 90-91 poäng.

söndag 11 augusti 2013

2002 Pol Roger Vintage - revisited


Det har gått nästan ett år sedan sist. Då var det en av de bättre champagner jag druckit. Ett par senare flaskor har också varit bra, om än inte riktigt lika övertygande. The first cut is the deepest, first impressions last et cetera. Nu är det minst sex månader sedan sista flaskan, så varför inte kolla in läget? Jämförelser ur minnet är som bekant vanskliga, men hur ska man annars jämföra utveckling av ett och samma vin? Nån som har en tidsmaskin som står och skräpar?

Den karakteristiska '02 frukten är det första som slår upp ur glaset. Fet men samtidigt frisk. En härlig mix av tropik, äpplen, ljusa bär och citron. Lite mer harmoniserad än tidigare men intrycken är fortfarande intensiva. Det har kommit till lite mer brioche kanske, men svårt att säga något säkert. Väldigt likartade intryck när jag läser mitt förra inlägg.

I munnen har det hänt lite mer. Frukten är mer samlad till en kärna och inte lika översvallande. Också något sötare, men fortfarande frisk och elegant. Den härliga balansen mellan yppighet och friskhet finns kvar, men när det tidigare var som att balansera på en knivsegg är det nu åtminstone lite mer avrundat. Som att gå på en smal bergskam kanske. Avslutet är som tidigare smått rökigt med citrus och en del bröd.

En försiktigt utveckling utan några dramatiska förändringar. Defileringen fortsätter mot den avlägsna mållinjen om 20 år eller så, och jag har känslan av att det kommer att vara ett nöja att dricka det här vinet hela vägen i mål. Jag föreställer mig en vandring där den vassa bergskammen sakta övergår i böljande kullar ned mot en varm, blommande högsommaräng. Förhoppningsvis har jag tillräcklig diciplin så att mina undanstoppade flaskor inte tar slut i förtid, men skulle det ske finns nog möjlighet att fylla på förrådet - en av fördelarna med de lite större producenterna. Ett av de bästa köpen under 2012. 94 poäng.


torsdag 8 augusti 2013

1995 Robert Ampeau Meursault 1er Cru La Piece Sous la Bois



Robert Ampeau gör saker och ting lite annorlunda. Bland annat lagras vinerna en bra stund innan de släpps på marknaden, vilket jag antar är orsaken till att jag förvånat snubblar över en '95:a från Meursault på vinmonopolet. La Piece Sous la Bois ligger i sydvästra hörnet av Meursault, alldeles bredvid Blagny, varför röda viner härifrån klassas som Blagny 1er Cru, medan vita går under Meursault 1er Cru. Vingården ligger högt, på hela 350 meter över havet, och är därmed den högst belägna 1er Cru:n i Meursault. Vinerna anses vara mineraliska och slankare än vanligt.


Vi får ett vackert gyllene vin med lätt utveckling i doften, men fortfarande förvånande friskt. Lätt sötaaktiga blommor - tänk kaprifol - citrus, melon, päron, lite äpple och en hel drös lätt rökiga mineraler. Också lite lätt bröd, nötter och smör. I munnen en släng av den klassiska Meursaultfetman, med en smörig, viskös känsla och nästan tropisk frukt, draperat över en intensivt mineralisk kärna av kalk, skiffer och lätt rök. Närmast perfekt balanserat med friska citrussyror och härlig komplexitet - smaker och dofter leker kurragömma, tittar plötsligt fram för att sedan åter försvinna och ersättas av nya. Avslutet går mot citron och mineral men med en kvardröjande fetma - lemoncurdkaka med skifferkross.

Superbt! Jag måste dricka mer moget. 93 poäng.


söndag 4 augusti 2013

2012 A. Christmann Riesling Trocken och försök till årgångsanalys


Ytterligare en gammal trotjänare som återkommit många gånger på middagsbordet. 2010 var riktigt fin till musslor för ett par år sedan. Nu är det 2012 som är den aktuella årgången. För vinbönderna var 2012 ett rätt svårt år i Tyskland, med instabilt väder under sommaren. En hel del röta förekom. Skörden blev sen men räddades (som vanligt känns det som) av fint väder i september och oktober. Omdömena bland proffs och bloggare varierar något från översvallande till försiktigt positiva. Vissa menar att variationen är stor och att det är viktigare än vanligt att välja bra producenter som sorterat noga för att få bort all rötskadad frukt. Mina egna erfarenheter av tyska tolvor är klart positiva. Jag tycker inte årgången har en lika tydlig signatur som den också utmärka 2010 med sina skyhöga syror.  När jag ska samla mina rätt begränsade intryck är det frisk balans som dyker upp i tankarna. Här finns bra med frukt som ger fetma och kropp, vilket kombinerat med hög, men inte jättehög, syra ger välbalanserade, harmoniska viner. Inga komponenter sticker ut speciellt. Jag har väl haft tur och missat de rötskadade exemplaren.

Jag hittar i alla fall inget som skvallrar om röta i Christmanns Riesling Trocken. Det känns rent och fräscht med fin doft av fläder, päron och blommor, medelhög syra, rätt generös, lite söt frukt och torrt, mineraliskt avslut. Inte speciellt komplext och inget stort vin men riktigt härligt väl kylt en varm sommardag. Kanske har jag i minnet viss preferens för 2010 varianten med högre syra, men det är egentligen hugget som stucket. 86 poäng.