tisdag 28 februari 2012

För källaren II


2009 ska visst vara riktigt bra även i norra Rhône, och magnumflaskor är extra sexiga på något sätt. Den här baddaren från Yann Chave fick följa med hem från Vinmonopolet. Vi ses om tio år eller så.

lördag 25 februari 2012

För källaren



Några blandade årgångar av Domaine du Martrays härliga Corton-Charlemagne. Årgång 1999 av det här vinet var en uppenbarelse, och jämfört med Chassagne-Montrachets vita Grand Cru är de här rena rama fynden! 2004:an ska drickas snart, datum är redan spikat, men 2006 och 2008 får ligga till sig några år.

onsdag 22 februari 2012

2009 Domaine Nicolas Rossignol Savigny les Beaune 1er cru Lavières


Rossignol, är inte det ett skidmärke? Jo, men det är också ett vanligt namn på Domaines i Bourgogne. Nicolas Rossignol tillhör det yngre gardet. Han gör vin från egna vingårdar under egen etikett och stod också för vinmakandet på faderns egendom, Domaine Rossignol-Jeanniard. Efter en överenskommelse med övriga familjemedlemmar buteljeras numera hela klabbet under hans namn istället, men vinerna från familjeegendomen stoltserar med domaine framför namnet. Eftersom Nicolas har full kontroll över samtliga vingårdar har detta ingen egentlig betydelse. Egendomen är baserad i Beaune och är mest känd för sina fina Volay 1er cru i lite kraftigare stil. Leta speciellt efter Taillepieds och Rugiens.

Nu blir det istället ett av de lite enklare, a.k.a. billigare, vinerna från ofta underskattade Savigny le Beaune, närmare bestämt 1er cru Lavière från den hajpade årgången 2009. 

Mättad djupröd färg men ändock transparent. Doften är betydligt mörkare än förväntat med en nästan varm, intensiv frukt, en tydlig, parfymerad kryddighet och lite köttiga toner. Rustik, men ändå elegant. I munnen silkig volnaykänsla med lite nedtonade syror och massor av härlig rödfrukt med en del mörkare inslag. En del kryddor och lätt sötma här också. Medellång, saftig finish. Riktigt fin i förhållandevis kraftig, framåt stil! 90-91 poäng.

Det blir att köpa mer vin från Nicolas Rossignol. Måste prova några Volnay!

onsdag 15 februari 2012

2010 Occhipinti SP68 Nero d'Avola e Frappato


Till Osso Buco måste man nästan dricka Italiensk. Jag har hört både här och där om sicilianska viner på sista tiden och inte minst om Arianna Occhipinti. Ung, kvinna, skin-på-näsan attityd, vet vad hon vill och producerar viner som mer eller mindre unisont hissats till skyarna, åtminstone om man ska tro de samlade svenska vinbloggarna och bloggerskorna. Dessutom från den nuförtiden lätt hajpade vulkanön Sicilien. Och vet ni vad, som grädde på moset står vinet lägligt till på vinmonopolets hyllor med den lätt igenkännliga etiketten väl exponerad, så det är väl bara att hänga på då. Jag har ju redan inhandlat kalvläggen.

Kalvlägg, mmm...

Medan maten puttrar på spisen tar jag mig en första sniff i glaset. Fin rödfrukt med massor av friska körsbär och enstaka mörkare toner. Bra kryddighet också med lagerblad, lakrits och något mer; slånbär? Lite flyktiga blomstertoner smyger med på ett hörn. Mycket trevligt i direkt och fruktig stil men jag saknar något och har dessutom svårt att förlika mig med klicken av tapetklister som skymtar förbi ibland. Jag kan gilla sånt ibland, men tycker inte att det funkar riktigt med frukten här. För mycket godisestrar? I munnen lätt till medelfyllig känsla med en hel del sötfrukt som dock kontras av bra mineraler med grus och järn och en fin-fin syra. Len munkänsla med mycket diskreta tanniner. Ett bra, lättare matvin som slinker ned i stora klunkar, men jag tycker nog att Vajras Langhe Rosso som dracks nyligen är strået vassare med liknande användningsområde. 87-88 poäng.

söndag 12 februari 2012

1998 Marqués de Murrieta Rioja Blanco Castillo Ygay Gran Reserva



Vit Rioja hör inte till vanligheterna, åtminstone inte på mitt bord. Marqués de Murrieta, annars mest kända för sin röda Castillo Ygay Gran Reserva Especial, producerar enligt ryktet goda exemplar. Det kära vinmonopolet är inte sämre än att de tar in sådana rariteter, och efter att ha sett två flaskor ensamma och övergivna i vinkylen de tre senaste gångerna jag passerat förbarmade jag mig över åtminstone den ena av stackarna. Jag har för mig att jag druckit vit Rioja någon gång tidigare, men kan inte erinra mig varken var eller när, så kanske är det faktiskt första gången ever! Känns stort på något sätt. Men vad är det då vi får i glaset?

Färgen är halmgul med drag mot gyllene. Karaktären för omedelbart tankarna till sherry, men är lättare och friskare. Doften är lätt oxiderad med tydlig citron och mandel. Smaken är likartad med än tydligare citron, enstaka rostade nötter, en lätt viskös karaktär och frisk syra. Som en riktigt frisk och härlig citron och mandelkaka! Ett utmärkt vin till allehanda spanska delikatesser. Gott är det också, glömde jag säga det? 92 poäng.

fredag 10 februari 2012

2010 Clothilde Davenne Les Temps Perdu



Ack svunna tider! Jag minns än idag hur jag föll pladask för årgång 2008 av det här vinet. Vilken syra, vilken stringens, vilket härligt vin! 2009 var tyvärr en besvikelse i jämförelse, men hindrar mig inte från att plocka upp  2010 från vinmonopolets hylla. Etiketten har fått sig en överhalning ser jag. Vad är det då i flaskan? Jo, det här är inte illa. Frisk, härlig doft av citrus och flinta uppblandat med en lätt blommighet. I munnen en frisk syra, fin äppel och päronfrukt och bra mineraler men också en nyans av våt ylle som inte är helt kosher. Klart mycket bättre än 2009 men ingen ny 2008. Suck! Intet är som flydda tider! 86 pinnar till vinet.

onsdag 8 februari 2012

2009 G.D. Vajra Lange Rosso


En blomstersmyckad etikett kan ingen säga nej till, speciellt inte när namnet Vajra står strax ovanför blommorna. Deras Langhe Rosso är, ovanligt nog för piemonte, en blandning av diverse druvsorter. Jag har hittat flera olika "recept" och det verkar som om mixen varierar något år från år. Huvudingredienserna är dock Nebbiolo, Barbera och Dolcetto, med mindre mängder Fresia, Pinot Noir och Albarossa. Vinet är uttryckligen ämnat för tidig konsumtion, på flaskan anges till och med "da bere in 3 anni". Det ska dock gå att lagra framgångsrikt längre än så, även om jag inte har någon personlig erfarenhet av detta. I med en färsk italiensk korv i stekpannan och på med pastavattnet! Dags för en tur till Italia!

Vi får ett vin med transparent rubinröd färg. Doften är lite knuten med ljusa körsbär och någon mörkare frukt undertill. Vi snackar inte något adrenalinpumpad modernist här inte. Med tid, tålamod och stigande temperatur öppnar det upp sig och visar en riktigt fin rosig blommighet vackert kombinerad med lakrits och viol. Smaken utvecklas från elegant och syrlig till piggt fruktig med en del kraft; intrycket går från lätt till medelfylligt. Här finns lite lagom motstånd från finkorniga tanniner. Riktigt härligt vin att bara gulpa i sig! 89 poäng.