2010 Occhipinti SP68 Nero d'Avola e Frappato

Till Osso Buco måste man nästan dricka Italiensk. Jag har hört både här och där om sicilianska viner på sista tiden och inte minst om Arianna Occhipinti. Ung, kvinna, skin-på-näsan attityd, vet vad hon vill och producerar viner som mer eller mindre unisont hissats till skyarna, åtminstone om man ska tro de samlade svenska vinbloggarna och bloggerskorna. Dessutom från den nuförtiden lätt hajpade vulkanön Sicilien. Och vet ni vad, som grädde på moset står vinet lägligt till på vinmonopolets hyllor med den lätt igenkännliga etiketten väl exponerad, så det är väl bara att hänga på då. Jag har ju redan inhandlat kalvläggen.

Kalvlägg, mmm...

Medan maten puttrar på spisen tar jag mig en första sniff i glaset. Fin rödfrukt med massor av friska körsbär och enstaka mörkare toner. Bra kryddighet också med lagerblad, lakrits och något mer; slånbär? Lite flyktiga blomstertoner smyger med på ett hörn. Mycket trevligt i direkt och fruktig stil men jag saknar något och har dessutom svårt att förlika mig med klicken av tapetklister som skymtar förbi ibland. Jag kan gilla sånt ibland, men tycker inte att det funkar riktigt med frukten här. För mycket godisestrar? I munnen lätt till medelfyllig känsla med en hel del sötfrukt som dock kontras av bra mineraler med grus och järn och en fin-fin syra. Len munkänsla med mycket diskreta tanniner. Ett bra, lättare matvin som slinker ned i stora klunkar, men jag tycker nog att Vajras Langhe Rosso som dracks nyligen är strået vassare med liknande användningsområde. 87-88 poäng.