onsdag 26 februari 2014

2011 Isole e Olena Chianti Classico


Strax efter jul hämtade jag glad i hågen ut min beställning på sex flaskor av 2010 Isole e Olena Chianti Classico. Förrådet behövde fyllas på då vinet var omåttligt populärt i julhelgen. Inspekterade inte flaskorna så noga. De stuvades in bland sina fränder och veks till konsumtion 2015-2020. Så döm om min förvåning när jag nu helt tillfälligtvis råkar se en extra etta i årtalet. 2011! Vad i helv... Fel årgång! Jag måste lagt min beställning precis i skarven vid årgångsbytet på systembolaget. Efter att ha grämt mig en stund torkar jag tårarna och korkar upp en flaska. Jag vet i stort sett ingenting om årgångens karaktär i Chianti, men kanhända det inte är så illa? 

Jag och E dricker vinet till Spaghetti Bolognese, men inte vilken sketen Bolognese som helst. Nej, jag har slaviskt följt Heston Blumenthals recept från TV varianten av "In search for Perfection". Hela programmet kan ses här. Det ligger alltså en hel dags slit bakom köttsåsen, men jag måste säga att det var värt det. Nog den bästa bolognese jag ätit, om jag får säga det själv.

Så till vinet. 2011, kan de verkligen va' nått å ha? Vi får efter en kort dekantering en riktigt härligt intensiv doft med massor av frukt. Moreller blandat med surkörsbär och kanske lite smultron. Lätt parfymerad, småvarm, generös känsla. Kanske en hint vanilj och lite brända mandlar också. I munnen frisk syra och mjuka tanniner. Frukten är fortfarande ungdomligt intensiv men vinet bjuder också på en del djup och komplexitet med varm jord, lite salt och kryddor. Bra längd i det småsöta men friska avslutet. 

Det här är ju nästan bättre än 2010! Lite mer generös i frukten och varmare känsla.  Kanske inte riktigt lika stor potential till långlagring som 2010, men kvaliteten går inte att klaga på och nått decennium i källaren bör gå utmärkt. Bland det bästa jag druckit från Chianti och ett av de mer lyckade felköpen. 92 poäng.


söndag 23 februari 2014

2010 Joseph Drouhin Gevrey-Chambertin


E har kommit upp til arktis på besøk. Vi firar att hon överlevde den skakiga flygturen med en härlig middag. Förrätt blir den gamla klassikern kokt endive, täckt med ost och gratinerad i ungnen.

Koka endiverna i lätt saltat vatten tills de börjar bli mjuka. Ta upp och låt rinna av. Täck med nån god hårdost och gratinera i ugnen tills osten smält och börjar bli gyllene.

Detta följs av rosastekt andbröst, potatis stekt i fettet från bröstet och ångade grönsaker. Vad kan man dricka, annat är bourgogne? Joseph Drouhin är en av de större negocianterna, men har sedan länge rykte om sig att producera habila viner. Låt oss se hur deras 2010 Gevrey-Chambertin presterar, så här tre och ett halvt år efter skörd.

Efter en kort dekantering får vi en sval och elegant rödfrukt med inte så lite mörkare komponenter - en mix av surkörsbär och moreller, med kanske lite hallon och rönnbär med i blandningen. Mer luftning ger en lätt blommighet, tydliga charkuterier, varm jord och det som fransmännen brukar kalla animale. Djurisk är väl en hyfsad översättning. 

I munnen är frukten kanske lite mer tillbakadragen än i doften, men ändå tydligt närvarande. Det är annars samma visa, med chark, köttsaft och en jordig, järnig mineralitet. Medelhög syra och rätt tydliga tanniner som suger sig kvar i det medellånga, riktigt fina avslutet. Mycket bra för villagenivå. 90 poäng.




tisdag 18 februari 2014

2012 Georg Breuer Riesling Sauvage


Här har vi en gammal trotjänare, både på systembolaget och på vårt bord. Det var några år sedan det sist skrevs något om vinet på bloggen, men jag tror vi har druckit samtliga årgångar åtminstone sedan 2007 eller 2008. Åren går och nu är det 2012 som lockar i hyllorna. Året har hittills bjudit på enbart positiva upplevelser på rieslingfronten, så ett par flaskor åker med i vagnen när jag hämtar ut beställningen på 2012 Von Winning Win Win. Har Breuer laddat kanonerna?

Vi får ett mycket ljust vin som skimrar i gult och grönt. Doften bjuder på skolboksmässig frukt med gröna äpplen, päron och citrusmix, följt av lätt örtighet, lite rök och kalk. Efter en stund utvecklas röken mot petroleum. I munnen först kraftig citron, lime och grape, uppblandat med syrliga gröna äpplen och följt av en rejält salivsprutande syra. Kanske den syrligaste '12:an hittills. Här finns en skönt krispig struktur och en bra dos kalk och krita.  Frukten kommer igen mot slutet och blir lite fetare, nästan tropiskt, men citrus och mineral spelar fortfarande förstafiolen. Härligt rent. Fullständigt transparent utan minsta grums i intrycken, men trots detta generöst och fullmatat. Rätt bra längd i avslutet också, även om det är en bit kvar till evigheten.

Bättre balanserat och elegantare än jag minns tidigare årgångar. Den där lite ruffiga, oborstade känslan jag fått tidigare år är i stort sett helt borta och i kombination med den härliga frukten blir det en riktig fullträff. Visst, det är inte så komplext och inte superkoncentrerat som till exempel BattenfeldSpaniers Frauenberg, men för basnivå är det mycket imponerande. Ska vi säga 89 poäng? Är nog uppe och nosar på 90 till och med en bra dag. Stor favorit hos E som omedelbart förälskade sig i citronen, syran och den transparenta renheten, eller hon själv uttrycker det: "Man kan liksom smaka allt på en gång!"

De tyska tolvorna fortsätter defileringen.

söndag 16 februari 2014

2010 Vincent Girardin Puligny Montrachet Les Vieilles Vignes


Mera från Girardin. Premier cru '07:orna var ju helt underbara. Nu har vi något lite enklare på bordet: village nivå, närmare bestämt från Puligny Montrachet. Namnet antyder också att druvmaterialet kommer från gamla stockar, men helt säker kan man inte vara på detta. Vieilles Vignes är ingen reglerad benämning och vad som anses som gamla stockar varierar beroende på vem du frågar. Nu har Girardin i och för sig bra rykte, så vi kan nog utgå från att det åtminstone rör sig om stockar äldre än genomsnittet. 

Doften bjuder på en hel del ek i form av rostat bröd, nötter och vanilj. Mest överraskande och intressant är annars en mycket tydlig järnton. Som att lukta på en fuktig, rostig plåt. Den här tonen förekommer rätt ofta i vit bourgogne men så tydlig, kraftig och tung har jag inte upplevt den tidigare. Gilla eller inte? Det är nog en fråga om egna preferenser. Personligen tycker jag den är riktigt härlig! Naturligtvis finns frukt också: en hint äpple, blandade citrusfrukter och päron. I munnen åter en bra dos ek och nästan krämig känsla, men det balanseras fint av en frisk och fin syra, ett rejält knippe järn- och kalkanstrukna mineraler, saftig frukt med mer citrus, lite grape, och i avslutet en lätt örtighet inblandat i de andra komponenterna.

Riktigt, riktigt bra för sin nivå. Mycket ek, men väl balanserat. Personligen har jag alltmer börjat uppskatta ek i vita viner. Det är klart att det kan gå till överdrift, men en fin, smörig Meursault, eller som här, en Puligny-Montrachet, kräver lite fatkontakt. När balansen infinner sig är det bara vidunderligt gott! 90-91 poäng.


fredag 14 februari 2014

2008 Vajra Barolo Albe


Det var ett tag sedan det var årgångsbyte på den här bloggfavoriten på systembolaget, men vi har inte fått tillfälle att prova '08:an här hemma tidigare. Nu är det dags. En god bit kött, svampstuvning och en grönsakspytt ska hjälpa till att lyfta denna ungdom.

Fin rubinröd färg, lätt transparent. Doften är först lite intetsägande men bjuder så småningom på stram frukt med en hel del mörkare nyanser men lite ljusrött också. Vi får rönnbär, körsbär och kanske lite lingon, eller är det tranbär. En rätt härlig bärmix med lite stramhet, följt av en pust av örtagård, mynta och lätta drag av blommande rosor. I munnen också rätt stramt och bjuder inte på så mycket. Frukten kommer efterhand och är fint rödtonad och slank men på något sätt lite intetsägande. Intrycket är annars friskt med pigg syra, lite sträva men finkorniga tanniner som ger bra struktur. Medellångt avslut.

Det är bra grejor det här, för sin nivå och för priset, men inget som får jorden att skaka. Känns slankare och stramare än föregående årgång. Mindre omedelbar njutning men med lite lagring kan det komma sig. 89-90 poäng.


fredag 7 februari 2014

2011 Maison Roche de Bellene Bourgogne Chardonnay Vieilles Vignes


Maison Roche de Bellene levererade ju bra basbourgogne sist, fast då var det rött och från 2009. Hur står sig en vit 2011? Notera att det återigen skyltas med Chardonnay istället för Blanc.

Vi får ett ljust gyllene vin med grå blänk. Doften är initialt lite knuten men med tid och temperatur kommer en blyg citrusfrukt, kalk och lätt vanilj från fat. I munnen är det hög syra som gäller, på gränsen till väl stickig. Frukten fortsätter på citrusspåret med lime, citron och kanske en släng omogen mango. Ok mineralkänsla åt det lite tyngre stenkrosshållet. Avslutet är något kort.

Beskrivningen ovan låter kanske lite tråkig, men det är ändå ett helt ok instegsvin utan några större fel. Inte något som får klockorna att stanna men det är sällan det sker med basbourgogne. Presterar vad man kan förvänta. Servera det inte för kallt och dekantera gärna eftersom det är lite knutet. Något år i källaren hjälper säkert också, då kanske den där mangon mognar. 86 poäng.


onsdag 5 februari 2014

2007 Guigal Châteauneuf-du-Pape


Ännu en titt på Den Stora Årgången. Det här vinet, som produceras i rejält tilltagna volymer, lanserades rätt så nyligen på systembolaget och erbjuder alla nyfikna, som inte var snabba nog på köpknappen när det begav sig, möjlighet att prova en '07 Châteauneuf-du-Pape. Några års lagring ingår i priset.

Vi får ett fortfarande ungdomligt vin. Doften är rätt elegant för ett varmt år som 2007, men lite värme finns det ändå i den mörka frukten, som stöttas upp av peppar, lätt rök, stall, jord och läder. Det är nog en dos brett i det här, men inte så att det stör. Jag saknar lite djup och komplexitet, men på det hela taget är doften mycket trevlig. 

Munkänslan är åter svalare än vanligt för årgången, men dessvärre håller vinet inte ihop riktigt lika bra som i doften. Frukten, som fortsätter på det mörkare spåret med moreller, blåbär och slånbär, känns nästan lite tunn emellanåt. Hög syra för ursprunget, småsträva tanniner, järn, lite kött igen och så ett medellångt, rätt stramt avslut. 

Doften är riktigt fin och jag gillar elegansen och nerven i vinet, men kan inte komma ifrån att det känns lite utsmetat och tunt, vilket väl inte är vad man väntar sig av en '07:a. Två flaskor har gått åt här hemma, och bägge har gett samma intryck. Mat hjälper en del, som det brukar vara med unga viner. Kanske är det bara mer tid i källaren som ska till. Trots invändningarna funkar det att dricka nu också. 89 poäng. 


söndag 2 februari 2014

Revisited - 2006 Gros Frère et Soeurs Hautes-Côtes-de-Nuits


Sist vi drack det här vinet hoppades jag att det rörde sig om en dålig flaska, men kunde inte peka på någon speciell defekt. Nu har ännu en flaska påträffats i gömmorna. Låt oss se om den kan ge någon ytterligare klarhet. 

Vi får ett riktigt piggt och friskt vin med härligt hallon och jordgubbsmos i doften, akompanjerat av lite sjölera, multnande löv och regnvåt jord. Viss mognad alltså, men fortfarande med en hel del ungdomlig fräschör i behåll. I munnen kanske något mer kärvt, med lätt kartighet och fortfarande en del tanniner som står ut lite, men detta kompenseras av en frisk, vacker rödfrukt, medelhög syra, och tydlig, lite järnanstruken mineralitet. Riktigt charmigt faktiskt. Avslutet är inte oändligt, men håller ändå helt ok längd med tanke på ursprunget. 

Den förra flaskan var helt klart defekt på något sätt. Så här ska det naturligtvis smaka. Kul att se att även enklare basviner tål tid i källaren. Det känns inte på något sätt trött, men om någon till äventyrs skulle sitta på en låda så rekommenderar jag ändå konsumtion i någorlunda närtid. Det är den friska frukten som räddar det här vinet och när den till slut falnar tror jag inte det finns så mycket mer att hämta. Någon förbättringspotential är svårt att se, men fyra, kanske fem, år till i källaren tål det nog. 86-87 poäng.