söndag 26 december 2010

2008 Lionheart of the Barossa Shiraz, Dandelion Vineyards

Mycket text på baksidan i kombination med den grafiskt tilltalande etiketten fick mig att plocka ner den här nyhetsflaskan från bolagets hyllor. Kanske inte bästa bevekelsegrunderna för ett köp, men vi får väl se. Baksidetexten ger ändå en hel del info om vinet i fråga. Druvorna handplockas i klasar vilka krossas försiktigt. Jäsningen sker sedan under nio dagar i öppna jäskar med enbart naturlig jäst. Skalhatten trycks ned två gånger per dag. Vinet får ligga 12 månader på fat i 25% nya franska barriquer. Ett ospecifierat antal omdragningar sker innan buteljering. Ingen annan klarning eller filtrering används. Avnjutes till kalvfärsbiffar med grönsakspytt och syrade rödbetor.



Mörkt blåröd färg, nästan svart. En lätt mintig örtighet och ung frukt slår upp ur glaset. Inte någon direkt fruktbomb utan relativt elegant. Lätta inslag av rostade fattoner och vanilj finns också med. I munnen först något vasst men med luftning framträder en vacker, ung och småvarm fruktighet som dock är påtagligt elegant och inte alls tung. Len struktur med bra syra. Mot slutet kommer det fram lite torra tanniner. Lång, torr finish.

Inte alls dumt detta! Typisk australisk shiraz, men lättare och elegantare än vad jag är van vid, vilket är helt min melodi. Skadar nog inte att lägga på rygg något år eller två och priset på bolaget kryper precis under den magiska 100-kronors gränsen. 86 poäng.

torsdag 16 december 2010

2005 Chateau Planeres La Romanie les Aspres


Planeres bästa vin - Syrah med lite Grenache och Mourvedre, 12 månader på nya fat. Har fått en del bra omdömen, och deras vanliga serie prestige var ju inte helt illa. Färgen är relativt mörk med kvarvarande blåa stänk. Doften är först något knuten och öppnar inte upp sig speciellt mycket med luftning heller.Efter en stund anas dock en mörk, pepprig fruktighet. Lätt viol och våta löv. I munnen stramt och svalt vilket hade fungerat bra om strukturen varit lite mer utvecklad. Både tanniner och syror är lite veka, och frukten fyller inte upp tomrummet. Nej, jag föredrar nog den lite mer bussiga och enkla Prestige Rouge som faktiskt hade bättre syra också. 83 poäng till storebror.

tisdag 14 december 2010

2004 Piesporter Michelsberg QW, weinhaus Simon Erben


En slamkrypare som jag blir bjuden på av svärfar som aperitif före maten. Producenten Simon Erben är för mig helt okänd. En snabb sökning på nätet ger ingen ytterligare information utom adressen; Moselstr. 65, 54340 Bekond, vilket redan fanns angivet på flaskan. Det är väl bara att hälla upp och stifta en ny bekantskap. Vinet är gröngult mot guld. Doften är försiktigt tillbakadragen med stort inslag av fläder och päron. En del petroleum och krita finns med också, men intrycket är lite tamt. I munnen är vinet betydligt mer aggresivt. Petoleumkaraktären blommar ut och blir mycket mer dominerande. Blommorna kompletteras med lätt citrus och en liten hint av sötma på ett bra sätt. Saknas kanske lite fräschör, det finns enstaka jordiga toner, och mer mineraler i finishen skulle inte skada. Pigg syra dock. På det hela taget ett trevligt och intressant vin som säkert inte kostar några större summor.  83 poäng.

onsdag 8 december 2010

2000 Gemma Tabui Barolo Riserva

a

Ännu en flaska från Carlo Merolli. Får mannen aldrig slut på bra viner till ännu bättre priser? Vinet avnjuts till strimlad lövbiff med svamp och sparrisrisotto. Färgen är transparent mitt mellan tegelröd och purpur. Doften uppvisar härliga toner av tallskog, örtaträdgård, pinjenötter och en generös på gränsen till yppig rödfrukt som klarat lagringen mycket bra. Jag hittar lite vanilj och peppar och där finns en lätt parfymerad ton av rosenblad också. Munnkänslan är elegant med viss värme och en trevlig, generös men balanserad rödfrukt med mörkare inslag av tobak, tjära och sandelträ. Silkiga tanniner men kanske något tama syror. Bra längd på finishen.

Det här var nog en riktigt fruktbomb för några år sedan och skulle mycket väl kunna lagras ett decennium till vad gäller frukten, men frågan är vad som händer med spänsten och syrorna. Carlo själv menar att den kommer att toppa år 2015 och erbjuder sig att köpa tillbaka flaskorna om han har fel, men varför chansa? Det smakar ju mumma nu! 91 poäng.

måndag 6 december 2010

2002 Joseph Drohin Chablis Vaudesir Grand Cru


Skaldjurssäsong på västkusten. Lite räkor, havskräftor och en halv krabba var. Gott bröd och en trevlig aioli, mer behövs inte för en lyxig middag. Med en bra chablis i glasen är lyckan total. 2002 var en lysande årgång och den här flaskan har legat på lut i källaren ett tag, men nu är det dags att korka ur. Plopp! Så var det gjort.


I glasen är vinet ljust guldfärgat med grågröna stänk. Doften är lite knuten initialt men öppnar upp sig efter en stund. Vi får en elegant men lite tunn frukt och en del gröna, gräsiga och lite kärva toner. Dock trevliga toner av sten, kalk och citrus. Man kan också hitta begynnande, lite jordiga mognadstoner. Dags att smaka. Vinet har en något vaxig munkänsla. Fortfarande frisk syra, men åter alltför tunn frukt och för mycket grönt. En lite skarp, pepprig ton av nässlor smyger sig också in. Mineraliteten är återigen det som lyfter vinet. Finishen är trevlig och medellång. Ovanstående låter kanske lite väl hårt, och vinet är inte alls illa, men på den här nivån förväntar man sig lite mer. Den Verget GC Bougros från samma år som jag drack i Bodö var ett betydligt bättre vin som levererade på en helt annan nivå. Kvällens pava klamrar sig, tack vare de fina mineralerna, upp till 85 poäng vilket ändå är en klar besvikelse.

söndag 5 december 2010

2008 George Duboeuf Pouilly-Fuissé


Nu har det varit ett långt uppehåll i bloggandet, men det har sin förklaring; 3 veckors segling in karibien. Där var det långt både mellan internetaccess och bra viner. Jag hade visserligen förberett några inlägg som jag hade tänkt schemalägga för publicering medan jag sörplade piña colada men kameran gick sönder så jag fick inte in några bilder och då fick det helt enkelt vänta.


Den bästa vinupplevelsen under semestern bjuder den här pavan på. Vi avnjuter den till grillad languster på Hummingbird Beach Resort, Soufiere, St. Lucia. Namnet är inte bara tomt prat, det var gott om kolibri i trädgården. Vinet är ljust guldgult med stänk av grågrönt. Doften bjuder på citrus, lite päron, tropisk frukt och lätta toner av vanilj från faten. Lite rostat bröd kanske kan anas också. Vi smakar. Första intrycket är friskt och vitalt. En vaxartad, lätt smörig munkänsla, lite citronskal, en hel del syror och lite dov mineralitet. Fruktigheten är tidvis nästan yppig men intrycket blir ändå något stramt och oförlöst. Vinet skulle nog tjäna på ytterligare lagring. Smaken och kanske framför allt den smöriga eller vaxartade känslan dröjer kvar relativt länge. Gott är det i alla fall! 87 poäng.

Utsikten morgonen efter var det inget fel på heller!