Jag skriver sällan om öl och ärligt talat är det inte så ofta jag dricker öl över huvud taget. Ibland på fester och på krogen, men sällan annars, men det här ölet måste jag bara skriva några rader om. Upplevelsen är så.. så.. tja, vad ska man säga? Unik? Jag häller upp i ett lite större vitvinsglas från Hadeland Glassverk. Serien heter Odyssé och kan rekommenderas; bra, inte så dyrt och med livstids knusegaranti. Går ett glas sönder kan du hämta ut ett nytt mot uppvisande av foten med den inristade loggan. Över till den unika ölen; Sigtuna Höstporter. Färgen är mycket, mycket mörk, i stort sett svart. Doften bjuder på mörka toner av choklad och rostat kaffe. I munnen är det förstås matigt och mörkt men med en elegant, fruktig anstrykning som gör att det inte känns så tungt som man kunde väntat sig. Här finns också en del beska och brända toner, fint balanserande mot en lätt sötma. I like! Trots den påstådda elegansen är det här inte en öl man bälgar i sig flaska efter flaska. Själv tror jag till och med att jag helst delar en flaska med en god vän, en ruggigt höstig västkustkväll framför brasan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar