Mat och vin i Bodö

Vilken tur! Det finns fler vinentusiater i trakten. En kollega på jobbet brukar ordna middagar med ett gäng kompisar, en liten mat och vin klubb helt enkelt. Värdskapet roterar mellan medlemmarna, som ordnar kvällarna tillsammans två och två. Jag hade förmånen att närvara vid senaste träffen. Här kommer en lite försenad rapport:

Vi anländer runt halv åtta. De flesta övriga gästerna har redan anlänt. Totalt blir vi sju till bordet. Först en aperitif i form av 2004 Zind-Humbrecht Clos Saint Urbain Gewurstraminer. Färgen är åt det orangegyllene hållet. Doften är lite oxiderad men fruktig med aprikoser och sommarblomster. I munnen möts man första sekunden av en intensiv, söt tropisk fruktighet som tyvärr dör bort väldigt snabbt och ersätts av en lite klumpig och tung gummi-petroleumkaraktär blandat med krossad kalksten. Frukten går nu istället åt omogna gråpäron, men utan någon frisk syrlighet. Finishen är kort och livlös. Nej, ingen höjdare, i alla fall inte så här på egen hand utan mat. 85 poäng.

Första rätten är grillad kungskrabba med palsternakspurée, soyasmör, tomatsallad och sparris. På tallriken ett krabben, kluvet på längden. Köttet har grillats i sitt skal. Supergott och precis lagom tillagat, utan att bli segt. Puréen är mycket len och god, smöret och sparrisen perfekta. Tomatsalladen däremot är kryddad med chili och stör i mitt tycke de övriga lena och smöriga komponenterna. Chilin passar inte heller till vinet.

Vinet ja, vi dricker 2002 Verget Chablis Grand Cru Bougros. Ett fantastiskt gott och matvänligt vin med trevliga sekundärmognadstoner.  Färgen är gulgrön. I doften en härlig mineral, citrus, mogna päron, lichie och lite krusbär - en härlig fruktkompott! I munnen en avrundad syra, som ändå är närvarande. Milda toner av kalk och mineraler och mer av den friska fruktigheten. Det påstås ju att vinerna från Bougros ska vara lite fruktigare än övriga GC lägen i Chablis, och det stämmer på pricken på det här vinet. Fin årgång också. 93 poäng.

Krabban följs av lammracks med italiensk kryddning, svamprisotto, grillad sparris och bakad körsbärstomat. Vit tryffelolja och balsamico ringlat över. Lammet är himelskt! Perfekt rosarött, härligt mört. Oljan och balsamicon är också mycket bra och grönsakerna fina, men risotton är lite väl torr för min smak. Visst är den god, men i mitt huvud är risotto krämig och mjuk. Det här är som om man tagit en risotto och sen stekt den hastigt.

Till detta en chianti classico,  2004 Monsanto Riserva Il Poggio. Ljust rubinrött med tegelfärgad kant, överaskande  moget i färgen. Ur glaset stiger en härligt kraftig väldoft av röd, mogen frukt, italienska charketurier, kryddskafferi, kaffe, varm tallskog och rostade körsbärskärnor. Ursprunget är tydligt. I munnen mjuka, finkorniga tanniner och snäll syra (för att vara chianti). Mera kryddor och kött - cinta sinese lardes lindat med rosmarin och lagerblad. Milda röda vinbär, jordgubbar, körsbär och viol. Mycket drickbart, och till lammet en veritabel succée. J-vligt gott helt enkelt. 93 poäng.

Nu följer grillad torskrygg med morotspuré, sparris, saltbakad potatis, bacon, shitake och beurre blanc - en mycket norsk rätt och riktigt god och vällagad, igen. Man blir bortskämd! Till detta dricker vi lite överraskande en cava, NV Segura Viundas Heredad Reserva Brut. I glaset blekt strågult. Doften bjuder på lätt rostade, lite jästa brödtoner och en frisk fruktighet - citrus, päron och en lätt blommighet. Trevligt! I munnen fin mousse. Mycket friskt, med lätt sötma och en liten mineralisk sälta. Lättdrucket, relativt okomplicerat vin som visar sig passa mycket bra till den lite salta maten. Men flaskan är bara för mycket! 87 poäng.

Mera mat - Surf & Turf står det på menyn. Detta visar sig innebära havskräftor och scampi med filet mignon. Till detta chilisauterade minilökar med sparris (igen) och chorizosallad. Svampsås på kantareller och karl-johan samt ugnsbakade potatischips fyller ut tallriken. Här kommer kvällens enda miss i köket, köttet är lite överstekt, men har inte blivit torrt och är mycket mört. En utmärkt, trevlig rätt, som visar att det går fint att kombinera kött och skaldjur. Så till vinet som jag sett fram emot hela kvällen - 2005 Domaine du Pégaü Cuvée Laurence. Mörkt blårödlila. Ur glaset stiger en bedövande tät, varm fruktighet. Smultron, björnbär, och svarta vinbär följt av lakrits, herbes de provence, tjära, läder och tobak. Lite brända, rökiga ektoner. I munnen rejäla tanniner och stor kropp uppbyggd av tät, koncentrerad, lite söt frukt. Mer av de brända tonerna och en speciell limmig karaktär. En kalkig, järnaktig mineralsyra rundar av det hela. Karlssons klister på kolad ekplanka insmord med björnbär och strösslad med kalk och järnfilspån kommer rätt nära. Det låter kanske inte så gott, men det är det! Om några år smakar det nog ännu bättre. 95 poäng.

Till dessert blir det jordgubbscarpacchio, mynthapesto och balsamico med riven vit choklad. I glasen 2003 Chateau Dereszla Tokaji Aszú 5 puttonyos. Färgen är blekt gyllene. En speciell upplevelse infinner sig, vinet doftar nämligen precis som desserten!  Jordgubbar, lite mint och ljus choklad.Lite citrus finns med också. I munnen önskar sig flera av gästerna större sötma, men jag uppskattar den friska känslan med bra syra och medelhög sötma. Det gör sig bra till de syrliga inslagen av mynta och balsamico i maten. 91 poäng.

Tack alla som bidrog till en lyckad och trevlig kväll. Speciellt tack till D och M som komponerade menyn och valde ut vinerna. Fantastiskt jobb!