Mortlach x2

Mitt favoritdestilleri är nog speyside klassikern Mortlach, mycket på grund av den kryddiga, biffiga, lite rökiga karaktären och den frekventa användningen av sherryfat. Grundat 1823 var Mortlach det första destilleriet i Dufftown att få licens för whiskytillverkning. Dess historia har, liksom många andra skotska destillerier, varit stormig och under årens lopp har byggnaderna bland annat fått tjänstgöra som kyrka. Nuförtiden ägs Mortlach av whiskygiganten Diageo. Standardutgåvan är 16 år gammal och ges ut i den förr mycket omfångsrika men nu starkt decimerade Flora & Fauna serien. Man har också gett ut en del specialbutlejeringar, och det finns massor av flaskor från oberoende buteljerare på marknaden, framför allt Gordon & Macphail som nyligen gav ut världens hittills äldsta whisky, en 70 år gammal Mortlach från 1938 för det facila priset av £10000.

Ikväll provar jag två äldre originalbuteljeringar som gavs ut för några år sedan. 1978 Mortlach Rare Malts 20 years old håller 62,2% och släpptes på marknaden i slutet av 90-talet. Rare Malts är en numera nedlagd och kultförklarad serie limiterade cask-strength buteljeringar som Diageo gav ut från 1995 till mitten av 2000 talet. När de kom var de förhållandevis billiga, runt £60, men nuförtiden är de äldre buteljeringarna i serien mycket svåra att få tag på och betingar oftast tiodubbla priset eller mer. Över till whiskyn. Doften är ren och fruktig med tydliga, men ganska lätta sherrytoner. Finofat kanske? Lite torkade russion och päron. I munnen är alkoholen först dominerande men med lite vatten framträder mycket karakteristiskt Mortlachkryddighet med vitpeppar och ingefära, följt av en ren, len sherryfrukt och lätt rök med stänk av svavel. Finishen har bra längd, bjuder på mer rök och svavel och blir lite hetare mot slutet. 87 poäng.

1971 Mortlach 32 years old släpptes som en del av Diageos årliga premium releases för några år sedan. Whiskyn håller 50,1%. Doften är något tillbakadragen med en ren och len profil. Gräs, en del kryddor och mycket lite svavel och rök, något som annars ofta är ett signum för Mortlach. Lite parfymlik med en del vanilj. I munnen fortsätter whiskyn på samma tema; mycket ren men kanske lite tunn. Svaga toner av lakrits, viss kryddighet med toner av kanel och julkaka. Finishen är mer utpräglat kryddig men kort. 84 poäng.

Två helt ok whisky som uppvisar lite olika sidor av Mortlach. Dock kan man inte med bästa vilja säga att de är prisvärda. Prova istället den 16-åriga standardutgåvan som är minst lika bra.