Lomhörd på Svea

Var på göteborgs filmfestival i fredags och såg trevliga filmen My dog Tulip. Rekommenderas för alla hundägare. Stor igenkänningsfaktor. Jag och sambon mötte därefter upp med min syster och några av hennes kompisar för en bit mat. På Krakow var det fullt, så vi gick till närbelägna Svea, där jag tidigare ätit en helt ok lunch. Trevlig stämning, men de måste verkligen göra något åt ljudnivån i rummet vi satt i. Det blev outhärdligt skränigt med röster som studsar runt i rummet eftersom de inte har någon som helst ljuddämpning på väggar eller tak. I taket sitter i och för sig några plattor som liknar ljudabsorbenter, men antingen var det bara masonit, eller så har de målats över med nån hård lackfärg, för fungerade gjorde dom inte. Prisnivån är låg och menyn består av rätt enkelt baskrubb och håller man sig till den grillade laxen eller någon köttbit med ungsbakade rotfrukter blir man inte besviken, man får vad man betalar för. Men undvik för allt i världen den översaltade kantarellsoppan och framför allt efterrätterna. Hur man kan misslyckas så kapitalt med enkla rätter som chokladkaka (smakade gammal papp och kylskåp) och äppelpaj (härskna havreflarn och torra äpplen) är oförståeligt och nästintill oförlåtligt. Sammantaget blir det tummen ner för Svea på grund av ljudnivån och de oätbara desserterna. Möjligen kan det bli någon lunch igen, men inga fler kvällsbesök.