Massiv mumsig middag

Vi hade besök från kungliga hufvudstaden förra helgen vilket var en utmärkt ursäkt för att slå på stort i köket och botanisera bland flaskorna i källaren. Planeringen började flera veckor i förväg med lusläsning av diverse mat och drycktidskrifter som ligger och dräller hemmavid. Tusan vad mycket gott det finna att laga! Hoppas inte tidningarna blev alltför fuktskadade av mitt dreglande. Inventeringen i källaren ledde till flera slutsatser, bland annat ett skriande behov av mer mogen bordeaux och vita kvalitetsviner. Det enda jag kände att det faktiskt fanns rätt bra lager av var tysk riesling, men det kan ju bero på turen till Mosel i september. En vintrig lördagsförmiddag anlände vännerna och efter värmande löksoppa till lunch, avnjuten tilsammans med 2007 Brauneberger Juffer-Sonnenuhr Spätlese trocken från utmärkta Rainer Heil och promenad över vinterisarna var det dags att kedja fast sig vid spisen. Vi hade även bjudit några mer geografiskt närbelägna vänner så sammanlagt var det 6 vuxna och en två-åring som skulle utfodras.

Kanske en kort notis om lunchvinet först: Ljus färg åt det gröngula hållet. Frisk, rätt så fyllig doft med mer blommor än mineral. Lite honung också kanske. Så mycket mineral eller petroleum finns det inte även om man letar. I munnen friskt med rätt pigga syror men ger ett lite sött intryck trots beteckningen trocken. Som i doften rätt så fyllig och blommig. Gröna äpplen skymtar fram och lite, lite mineral finns allt med ändå. Sammantaget ett trevligt friskt sällskapsvin som inte ställer några högre krav. 82 poäng.

sörpelvänlig Moselriesling

Till förrätt blev det en blandad sallad med smörstekta kålrotsplattor och svartrotsstavar, brynt italiensk lantkorv, getost och granatäpplekärnor. Det gäller att maxa ut! Till det premiere-cru champagne i form av Duval-Leroy 1996 Fleur de Champagne Brut, gjord på druvor från sex olika grand-cru byar. En riktigt härlig matchampagne som börjar uppvisa härliga mognadstoner. En intensiv frisk inledning följs av fin, mjuk, lätt jäst brödighet, nötter, lite honung, ingefära, bokna äpplen och lätt citron. I munnen torr med ett härligt tuggmotstånd. Tycks fylla ut hela gommen på ett lite oljigt sätt men har fortfarande vackert bevarade syror och är på intet sätt på väg utför. Mera frukt åt äppelhållet och kanske lite jordgubbar också. Det här är riktigt snyggt. Håller säkert för ett antal år till i källaren, men frågan är om det blir så mycket bättre än så här. Kvällens bästa vin. Mums-filli-baba! 93 poäng.

Mumma!

Efter en kort paus med pyssel i köket var det dags för vitvinspocherad torsk med räkhack, skirat smör och minisallad. Till detta dracks ytterligare en riesling från Mosel, närmare bestämt 2008 Divinum från kooperativet moselland. I doften mineraler och lätt gräsighet. Lite svartvinbärsblad och örter (dill?). I munnen rätt torr känsla utan större sötma och med en del mineraler och syror som ger karaktär. Ett lätt, elegant, torrt vin, inhandlat på vinotheket i Bernkastel för ett fantastiskt pris. 84 poäng.

prisvärd riesling...

med lustig förslutning

Ytterligare paus och därefter kvällens huvudnummer, anklår med svartvinbärssås, lökcremé, jordärtskockor bakade på saltbädd och en liten minipytt på morötter, kålrot och lök. Till anka är det svårt att låta bli pinot, så valet föll på Pirie Estate Pinot Noir 2006 från Tasmanien. Relativt mörk färg i glaset för en pinot, åtminstone om man är van vid bourgogne. I näsan direkt en hel del frukt. Både hallon och röda vinbär men även lite mörkare toner åt björnbärshållet. En fin örtighet och tydliga toner av lakritsrot efter en stunds luftning. Lätta fattoner. Inte så komplex och lite spretig ibland. I munnen lite kärva tanniner i bakgrunden. En relativt mild syra och mer av den lite mörkare frukten, även om de klassiska pinotonerna finns där också. Ganska intensivt och går mer på kraft än jag är van vid när det kommer till pinot. Personligen föredrar jag den lite elegantare "lager på lager" stilen men detta är ändå ett gott och välgjort vin. 88 poäng.

Så till desserten, det som hela måltiden egentligen syftar till! Det serverades krabbelurer med citron-mangokräm och färsk mango. Fantasktiskt gott, även om jag lyckades bränna hela första omgången av de svårbemästrade krabbelurerna. Tricket är att bara ta små klickar smet, rikligt med smör och inte för hög värme.Vi drack Moulain Touchais 1995 vilket var en match made in heaven. De tropiska tonerna och smörigheten i vinet gifte sig fint med mangon och de lite flottiga krabbelurerna. Stor doft packad med honung och tropiska frukter (mango någon?). Begynnande mognadstoner av fet ylle och nötter. Lite arrak finns med också. I munnen en fin syra och kanske lite botrytis i finishen som gärna kunde varit något längre. 90-91 poäng.

En helt igenom lyckad kväll avslutades med sällskapsspelet Sybarit som kan rekommenderas för alla som har minsta intresse för mat och dryck. Tack till vännerna för trevligt sällskap. Det här måste vi göra om!