En högtidsstund! En av de äldsta flaskorna i min annars rätt unga källare ska få sätta livet till. Efter så kallad semester, två veckors oavbrutet slit med skrapande av fasader, målande, kittande och otaliga förbannelser över den eländiga latexfärgen som inte vill lossna från fasaden, är vi värda en belöning. Den stackars flaska 1982 Chateau Pichon-Longueville som nu hotas av korkskruvens vridande plågor får sällskap av en något yngre kollega från andra sidan floden, 1994 Chateau La Conseillante. 1982 är som bekant en närmast legendarisk årgång i Bordeaux. I något så när modern tid är det bara 1961 och möjligen 2005 som är lika högt aktade, även om det ser ut som att 2009 har möjligheter att nå ikonstatus. Både'05 och '09 är lite väl unga ännu för slutgiltigt omdöme. 1982 Pichon-Longueville ansågs vid releasen inte vara ett av årgångens toppviner, snarare en av de svagare prestationerna bland de klassificerade slotten, men tid i källaren visade sig hjälpa och vid senare recensioner har det fått fina omdömen från både Parker och Suckling. 1994 Har inte alls samma anseende som '82, året hör till en rad svaga årgångar i början på 90-talet, men det finns fina viner att hitta. Cheval Blanc ska till exempel vara fantastiskt. Generellt är vinerna på högra stranden, speciellt Pomerol, mest lyckade. Båda flaskorna är inköpta på auktion hos Bruun-Rasmussen i Köpenhamn.
Men före vi går på rödtjutet inleder vi med uppfriskande bubbel. NV Champagne de Pompadour Extra Brut har fått ligga till sig några år i en kanske lite väl fuktig källare. Jag tror den här flaskan köptes runt 2008, möjligen 2009. Doften börjar i alla fall uppvisa vissa mognadtoner. Apelsin och marsipan samsas med lätt anstrykning av mjölkchoklad. Samtidigt finns fortfarande ungdomliga drag med syrliga äpplen och lime. Moussen är fin och munkänslan åt det runda, generösa hållet. Mer äpple, nu lite mer mogna, och torkade aprikoser. Mineral som går lite åt krita och en trevlig nötighet. Det medellånga avslutet är torrt, men samtidigt fruktigt. Trevligt! 89 poäng.
Till förrätt sallad med mango och pilgrimsmussla. Till det min näst sista flaska 1997 Trimbach Pinot Gris Réserve Personelle, som jag skrivit om tidigare. Intrycken idag är mer eller mindre identiska och det funkar fint med det söta i salladen. Med andra ord gott! 90 poäng.
Så är det dags för huvudrätten och huvudnummret när det gäller vinerna. Ugnsstekt fransyska med sås på blandsvamp och rostade grönsaker. Inget risktagande här! Vinerna korkas upp vid bordet. Fyllnadsnivån är utmärkt i båda, väl upp i halsen. La Conseillante bjuder inte på några problem, men när korken ska dras ur Pichon-Longueville går den av rätt långt ned. Efter ett par försök till och försiktigt drag får jag ändå ur sista delen intakt så att inga smulor hamnar i flaskan. Korken är genomblödd till hälften ungefär. Oroligt sniffar jag direkt ur flaskan. Det verkar vara grönt ljus trots allt. Ingen dekantering, vinerna serveras direkt ur flaskorna och får lufta i glasen. Vi tar god tid på oss.
Båda vinerna har förvånande mörk färg. Skillnaden är inte stor, även om La Conseillante är någon grad mörkare och Pichon har en kant som går åt tegel. De är något knutna initialt. '82:an öppnar upp sig först, efter cirka 10 minuter, med intensiv, mogen sötfrukt blandat med violer. Snart ansluter läder, lite ekkrydda, tobak och blyerts. Väl i munnen uppvisar vinet en fantastiskt fräsch frukt, blandat med härliga mognadstoner. Tanninerna är härligt silkiga men förmår ändå att bita till precis innan det skönt långa, mjukt mineraliska avslutet. Så här ska mogen bordeaux vara! I perfekt balans, på toppen av sin mognadskurva, utan tecken till trötthet, men med det mogna vinets hela register. Det är inte det största vinet jag druckit, men ett av de få som uppvisat perfekt mognad. Det bär upp sina 30 år med värdighet och elegans. Ska jag vara riktigt analytisk och navelskådande så saknar jag något större komplexitet och lite fylligare mittenparti, men det glömmer jag snabbt och bara njuter. Vinet håller ihop fint i de cirka 2 timmar det tar innan sista droppen är slut. 94 poäng.
La Conseillante tar längre tid på sig. Frukten är mer mörkt dov, och mer tillbakadragen. Vi får mörka plommon och lite björnbär. Också här lite läder, blandat med rosor, mörk choklad och tobak. I munnen rätt stramt, med rejäla tanniner, medelhög syra och steniga mineraler som drar mot blod och järn. Intrycket är nästan bistert, här finns inte mycket av frukten från doften. Istället en del ek, ceder och tobak. Så småningom kommer den mörka frukten fram, om än fortfarande tillbakadragen. Avslutet är fint. Långt, med kvardröjande mörkfrukt och bitter choklad. Inte illa ändå, med mat riktigt bra. 91 poäng.
Härligt med två mogna skönheter, men La Conseillante kan nog få ligga några år till. Tack alla för trevligt sällskap och hjälp med husrenoveringen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar