Solen skiner, himlen är blå, å vad det är skönt att leva då! Speciellt om man har en härlig middag i goda vänners lag att se fram emot. Vi inleder med en champagne på balkongen, 2002 Laurent Perrier Brut Millésimé. Klassiska nygräddade frallor, äppelskivor och päronskal i nosen. Fin mousse, medelstor kropp med mer äpplen och en frisk syra. Kalkbrottsvibbar när det kommer till de påtagliga mineralerna. Medellångt, friskt avslut. En rätt typisk champagne med alla de vanliga komponenterna snyggt ihopsatta. Klart godkänt och 90 poäng. Rostat rågbröd med smetana och rom sitter fint till.
Middagen inleds med pilgrimsmussla i grön ärtsoppa, toppad med champagne, följt av ugnsbakad torsk med smörkokta grönsaker. Vinerna är från välkända Georg Breuer, närmare presentation onödig. Vi har i första fållan 2006 Nonnenberg Trocken, och i bås nummer två en riktigt raritet, 1986 Rüdesheimer Berg Schlossberg Kabinett. De dricks sida vid sida till både för och huvudrätt.
Nonnenberg är ung, men inte purung. Uppvisar en del komplexitet i doften som präglas av blomster blandad med en friskt kittlande fruktighet och lätta petroleumdunster. I munnen bra drag i syrorna, men de har trots allt rundats av lite. Det rinner till, men sprutar inte, saliven alltså. Fin, elegant struktur och bra, knastertorrt avslut. Toppen! 92 poäng.
Om Nunneberget bjöd på klassisk rieslingupplevelse så är Schlossberg något annat. Här har vi en klart mogen slottsherre. Doften är först knuten och sedan något oren, lite ofräsh med unken källare och något märkligt - kräftspad? Dessutom tät petrolum. Under detta skymtar dock en klar, kristalint ren frukt med melon och pärondroppar. Väl i munnen är vinet närmast oljigt. Här finns fortfarande medelhög syra, men friskt känns det ändå inte. Massiva, tunga mineraler och en lite söt, lätt jolmig känsla. Jag får en flashback till Chapoutiers L'Oree 2004. Vad ska man tycka? Flera runt bordet rynkar på näsan, och jag kan inte heller riktigt säga att det är gott. Intressant, mumlar jag, men häller upp mer av Nonnenberg. Luftning visar sig dock hjälpa. Mitt i huvudrätten vänder det och blir bättre, och bättre, och bättre. Någonstans får frukten fart, oljan dunstar bort och syran spritsar till sig. Mineralerna är fortfarande lika massivt steniga, men kombinerade med den energi som nu finns i glaset lyfter de mot nya höjder. Kanske inte superelegant, men otroligt koncentrerat. Ett slags destillat av allt rieslingskt i en torr, fantastisk balansakt. Inte den absolut bästa riesling jag druckit, men en unik upplevelse. 93+ poäng.
Dessert är kladdig sockerkaka med körsbär och grädde. Två sötnosar till detta i form av 2007 Chateau Dereszla och 2006 Dr. Loosen Riesling Beerenauslese. Den sistnämnda finns faktiskt i systembolagets fasta sortiment på kvartsflaska. Dereszla bjuder på honung, aprikos och rosor. Inte överdrivet söt men låg syra, vilket gör att det känns lite flabbigt. Ok, och passar bäst till kakan. 87 poäng. Jag gillar rieslingen lite bättre. Den är friskare och har en fin syra, men hade nog gått bättre till färsk frukt. Här finns päron, citrus, äpplen och en härlig blommighet, även om det saknas lite komplexitet. 88-89 poäng.
Tack K för Breuervinerna, samt O, H och E för trevligt sällskap, ja K var trevlig han med.
Tack själv L, håller med dig i det mesta. Det var kul att dricka 86:an! Jag tyckte den var god men väldigt speciell i början, blev bättre och bättre som du skriver. Kul att testa lite äldre tysk riesling!
SvaraRadera/K