Middag hemma på västkusten med goda vänner. Grillad oxfilé, monterad till en burgare med blancherad och hastigt brynt kålrot, portobellohatt och lökcreme. Grillad färskpotatis och rödvinssås till. Dags att dra korken ur en bra Bourdeaux. Faktiskt så drog jag ur korken, som var i fint skick, flera timmar tidigare och lät vinet lufta i flaskan på lagom temperatur i källartrappan. I glaset har vinet en för åldern rätt mörk färg. Doften är också fortfarande ungdomlig med dov svartvinbärsfrukt, blyertspenna och kryddor. Med tiden utvecklas lite mer mognadstoner av torkade lagerblad, salvia, smör, tobak och läder. I munnen också förvånande ungt, piggt och friskt. Otroligt att vinet har en sådan fräschör efter 22 år! Visst är tanninerna lite nedslipade, men frukten och syran hänger med bra. Det finns en klart mineralisk karaktär mot slutet. Lite tunn kropp, speciellt i mellanregistret, men lång och trevligt cederträkryddig finish. Ganska typisk Pauillac av det lättare slaget. 92 poäng.
Det var kul att dricka en gammal bordeaux som åldrats väl. Den här flaskan var i perfekt skick och inte på något sätt på väg utför ännu. Synd att jag inte har fler. Det hade varit kul att se vad som hänt om fem-tio år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar