2004 Chapoutier De L'Orée

Jag lider tyvärr av problemet "young cellar" eftersom både intresset för och möjligheterna till inköp av bättre viner infunnit sig de senaste åren. Detta medför att det mest dricks enklare viner gjorda för tidig konsumtion i väntan på att dyrgriparna i källaren ska ligga till sig. Problemen med Young Cellar Syndrome har avhandlat av andra skribenter betydligt mycket bättre än vad jag själv klarar av, för svensk publik allra bäst här. Men nu har det blivit dags att övervinna all korskruvsångest och dra barkbiten ur ett vin som självaste Robert Parker gett 99 poäng minsann. Ermitage Blanc De L'Orée hör till toppsegmentet hos Capoutier, tillsammans med L'Ermite och Le Méal. Lite kuriosa: Chapoutier betecknar sina bästa viner Ermitage, och de ett snäpp under för Hermitage. Båda namnen kan användas för appellationen, men varför Chapoutier använder båda, med en tydlig skillnad i kvalité, vet jag inte. De L'Orée görs på 100% Marsanne från stockar med en genomsnittsålder på 60-70 år. Druvorna handplockas vid full mognad. Efter pressningen följer 24 timmars kallmaceration innan vinet tappas över på lika delar nya fat och tankar för jäsning.

Snyggt paket!

2004 De L'Orée har en ljus gyllene färg. Viskositeten är hög, vinet lämnar tjocka ränder längs insidan av glaset. Doften bjuder på koncentrerad frukt med grape, vinteräpplen, honung och tunga blommiga toner av viol, syren och kaprifol. Tydlig rök och kalk redan i doften, tillsammans med rostat bröd. Barndomens honungssmörgåsar på pappas egenhändigt skördade och slungade honung dyker upp i minnet. I munnen en kraftig, rökig mineralitet med kalk, järn och flinta. Flytande sten helt enkelt. Mer terroirkänsla får man leta efter. Stor kropp med oljig munkänsla; vinet draperar hela insidan av gommen. Koncentrerad frukt, grape med tydlig beska, honungsmelon och kanske lite nypon. En hint av gummi och anis i bakgrunden. Syran är förhållandevis tam men balansen är verkligen imponerande. Vinet lyckas hålla sig från att bli klumpigt och är av och till närmast elegant, speciellt kombinerat med mat, ikväll bestående av grillad laxsida med fänkål och sallad. Efter en dryg timme har vinet öppnat upp sig och är ännu mer överväldigande med tydligare frukt -  aprikoser och söt citrus - och lite mindre skarp mineral. Det forsätter att utvecklas under flera timmar och den sista sippen är den bästa. Det här har ett långt liv framför sig och jag tror jag ska vänta 5 år till nästa flaska. Gaah! Ingen bot för en ung källare.

Som ett barn på julafton..

Jag har nog druckit för lite vit hermitage för att kunna bedöma det här vinet på ett rättvis sätt, men en imponerande upplevelse var det. Gruset och mineralerna var nästan för mycket i början, det var som att slicka grusgången. Vinet är svårbedömt. På grund av min bristande erfarenhet och vinets ungdom blir det svårt att sätta siffror på upplevelsen. Betyget blir ändå 92 - 95 poäng.