AG:s och 2009 M&S Ogier d'Ampuis Côte-Rôtie

Ett besök i Stockholm tidigare i år för att glo på möbler och hänga med vänner inkluderade ett besök på köttpalatset AG:s, a.k.a Allmänna Galleriet. Hit går man inte om man vill äta fisk eller är vegetarian, även om det möjligen går att få in en död mört eller en sallad. Nej, nej! Kött, kött, kött och mera kött ska de va! Vi maxar ut köttorgien med en dignande mixbricka bestående av olika styckningsdetaljer och ursprung, som samtliga runt bordet får hugga in på. Det är visserligen klar skillnad i smak, om inte direkt i kvalité, på de olika bitarna, men i den allmänna huggsexan (en och annan hand är nära att bli spetsad) är det omöjligt att hålla reda vad som är vad. Gott är det i alla fall, men tillbehören är inte mycket att hurra för. Kanske är det inte därför man går hit, men lite bättre utbud än sallad, pommes och bakad potatis borde man kunna erbjuda, och om man inte kan eller vill det borde i så fall dessa tre alternativ hålla högre standard än de gör. Framför allt bör man spara på saltet på de friterade potatisstavarna! Vi tigger till oss stekta tomater också som är helt ok.

Kött e gött! 

Vinlistan är kul läsning. Här finns lite av varje i varierande prisklasser. Extra eloge för att man fått in rätt många intressanta viner i det annars gravt försummade mellansegmentet, dvs. de viner som kostar nånstans runt tusenlappen, +/- några hundralappar. Efter ett inledande glas champagne att skölja ned förrättens grodlår med går vitt vin i alla former bort. Valet faller på en nordrhônsk ungdom, 2009 M&S Ogier d'Ampuis Côte-Rôtie, som vinkyparen lovar är open for buisness. M&S står för Michel et Stéphane för de som undrar.

Vi får ett mörkt, opakt vin som sitter som en djupt lila, nästan svart klump i glaset. Dunster av mörk frukt slår upp ur glaset, med björnbär, kirch och violer. Här finns också rökt bacon och allmänt jävlar anamma. I munnen är det lite tamare med medelstor, mogen ungfrukt och medelhög syra. Inte så att det blir mjukt direkt men klart tillgängligt. Tanninerna är medel de med och balansen är ypperlig. Fin kryddighet med peppar och brända örter. Lätta ektoner men inte på något sätt störande, de bara ramar in helheten. I avslutet blir frukten något ljusare, syran lite mer påtaglig och, inte minst, mineralerna kommer fram på ett mycket trevligt sätt i en lång, sprakande svans. 92 poäng.

Ärketypisk nordrhônsk Syrah. Det blir inte mer Côte-Rôtie än så här. Ungt men som utlovats klart tillgängligt. Det känns inte heller som om det är på väg in i nån tunnel närmsta tiden, men det uttalandet finns det stor risk för att jag får äta upp. De rhônska tunnlarna kommer ofta plötsligt, och är långa och mörka.