Italien del 3 - Greve in Chianti

Efter besöket hos Terreno är det dags för lunch i Greve in Chianti. Väl framme lockas vi in i Macelleria Falorni, ett lokalt litet slakteri som i sig självt nära nog är värd flygbiljetterna söderut. Här styckade den första grisen och stoppades de första korvarna redan 1729. Nu driver åttonde generationen butiken vidare. I taket hänger långa rader av  lufttorkade skinkor. Korvar, lardes (torkat kryddat fläsk med svålen kvar) och diverse andra grisprodukter ligger staplade längs väggarna. Fokus ligger på kött, mest gris, men man har också ett urval av ostar. Om ni har vägarna förbi rekommenderar jag definitivt ett besök. Lardes is to die for!

Lunchen klaras av snabbt på en helt ok liten restaurang och sedan styr vi kosan mot Le Cantine di Greve in Chianti. En underjordisk vinhimmel där man kan prova över hundra viner, det mesta från chianti, men en del från övriga Italien också. Smakar det så kostar det, de har det vanliga systemet med ett kort som man tankar med pengar och sedan kan använda för att få en slurk av valfritt vin i glaset. Priserna varierar naturligtvis, dyrast är Biondi-Santi Tenuta Greppo 2001 som går på nästan 15 Euro för ca 3 cl. De billigaste vinerna ligger på runt 50 cent. Här följer en sammanfattning av höjdpunkterna.

Brunello di Montalcino tillägnas ett helt litet rum, och flera viner finns att prova. Col Di Lamo 2004 BdM är härligt inbjudande fruktigt i nosen, men har samtidigt en stram, finlemmad kropp med lena tanniner,  fin kryddighet och lätt fatkaraktär. Bra balans. Lång, fin finish. Gott! (91). Fossacolle BdM 2004 är tyngre med chokladiga tone, lite övermogen frukt, rätt så påträngande tanniner och höga syror. Rejält med ek i finishen. Känns lite klumpigt och obalanserat. (86).

Hemsk etikett, gott vin

Vi tar vägen förbi Super Tuscan hyllan och provar Antinori Tignanello 2007. Mörk färg. Generöst med bär i doften, björnbär, hallon, moreller, men av den stramare sorten. Inga syltvibbar. Eken har man inte sparat på, vaniljtonerna och kryddorna är uppenbara, och boxas med lite kaffe och charketurier. I munnen generös frukt, rätt stor kropp, rejäla, aggressiva tanniner och väl tilltagen syra. Ungt förstås, men med potential. Låt det ligga 10 år eller så. (93) Lite lenare karaktär har La Ricolma 2006 från San Giusto a Rentennano. Gjort på 100% merlot, bläcksvart i färgen. Generös, nästan slösaktig mörksöt frukt i nosen. Rostad ek och lätta mineraltoner i bakgrunden. I munnen mer av samma sak - frukt framför allt, med lena, snälla tanniner och rätt pigga syror. Frukten tar över ibland, men gott är det. (92)

Så till "drömhyllan". Här trängs några av italiens mest berömda viner. Conterno, Ornellaia, Sassicaia... Bara den här hyllan är värd ett besök, men har förmågan att gräva ett djupt hål i semesterkassan, speciellt om man får för sig att köpa mer än smakprov. Vi kan inte motstå frestelsen att prova en brunello till - Biondi Santi Tenuta Greppo 2001 är gott, men ändå lite av en besvikelse. På något sätt hade jag förväntat mig mer. Färgen uppvisar en begynnande mognad längs kanten, men är ännu mörk. Doften är relativt knuten, men med ansträngning och rejält glassnurrande fås toner av röda vinbär, körsbär, lakrits, kryddor från eken och lite köksträdgård. I munnen strävt och lite ogint. Slank, elegant kropp med fin syra. Len-sträva tanniner som fyller ut munnen Fortfarande tok-ungt. I botten finns en fin komplexitet, men nu är det ryggläge som gäller för den som råkar sitta på några flaskor.  (92)

Dyra droppar

 Giacomo Conterno Barolo Cascina Francia 2003 levererar däremot omedelbar njutning. Varm, mogen, mörk frukt, charketurier, kanel, kakao och trevlig ek. I munnen initialt lent men med mera mörk frukt mullrande undertill och inbäddade, härligt mjuka men intensiva tanniner.  Tillgängligt redan nu, men kan säkert bli ännu bättre om några år. (95).

Några söta viner slinker också ner. Pantelleria får en ny chans, 2006 Donnafugata Moscato di Pantelleria Kabir är en riktigt trevlig upplevelse med frisk fruktighet, bra syra och härlig, melonliknande sötma. (89)

Oj då, vi har visst hoppat över Chianti helt! Det bara blev så, det var inte riktigt planerat. Nåja, vi har ju i alla fall provat Chianti Classico från en producent under dagen.

Vad smakar det här egentligen? Jord?