Efter en dag på Peggy Guggenheim Collection, flanerande längs kanalerna, lite shopping och en god lunch har kvällen sänkt sig över Venedig. Vår sista kväll! Vi har i alla fall bestämt oss för att avsluta i stor stil och beställt bord på Ai Gondolieri, en av få restauranger i stan som specialiserat sig på kött. Lokalen är inredd i dämpad men sofistikerad fyrtio/femtiotals stil med träpaneler på väggarna och stora svartvita foton. En dämpad jazzmusik i bakgrunden. Vi får lite bröd och grönsaker att tugga på, och en prosecco att svalka oss med när vi anländer. Vi bestämmer oss snabbt för avsmakningsmenyn. Åtta rätter för 75 euro. Det finns inget vinpaket till, men vi blir rekommenderade genomgående rött och beställer en flaska. Menyn är som följer, översatt så gott det går:
Fitterade zucchiniblommor och babykronärtskockor
Rökt ankbröst - sallad med balsamvinäger
Potatisskum med "botoi"
Kräm på gröna ärtor med örter och krispig skinka
Ungsbakad canneloni med kalvragu och sparris
Risotto "dei Gondolieri"
Grytstekt kalvkind med rödvinssås och polenta
Krispig ristimbal med Giandujakräm
Maten är genomgående mycket bra. Zucciniblommorna är krispiga men kanske har man använt lite för mycket frityrsmet. Ankbröstsalladen är väldigt god men inte så spännande, vilket dock uppvägs av potatisskummet. Jag har aldrig ätit något likande. Krämig, luftig konsistens, men ändå tyngden av potatis. Vad botoi är blir jag aldrig riktigt klar över, men i skummet simmar i alla fall små, små kronärtskockor, som erbjuder lite tuggmotstånd.
Potatisskum
Ärtkrämen är kanske lite intetsägande, men örtoljan som är ringlad över och den stekta skinkan smakar underbart. Canneloni med kalvragu är också en lyckad kombo. Risotton gör mig dock lite besviken. Den är för rinnig för min smak och nästan lite bitter. Godkänt, men inte mer än så. Kalvkinden är perfekt, så mör att den faller sönder, men ändå med en härlig textur. Polentan smakar polenta, helt ok. Såsen är lite för kraftig för kalven i mitt tycke, men god. Ristimbalen visar sig vara en sorts låg våffelstrut på puffat ris och choklad, fylld med en boll av Giandujakräm och toppad med mörk chokladsås. Gianduja är en speciell sorts belgisk choklad som delvis består av hasselnötskräm. Servicen är diskret men närvarande och effektiv. Hela kvällen, både mat och service, andas klass rakt igenom!
Men vinet då? Vi delade på en flaska till hela måltiden, utom efterätten. Efter att ha studerat vinlistan en stund föll valet på Ca' Marcanda Promis 2006, från Gaja. Färgen är rubinröd med blåa stick. Doften är mycket fruktig med mörka bär. Björnbär, brända mandlar, kaffe och mycket mogna blåbär. Det finns enstaka jordiga och köttiga toner. I munnen ungt, men mycket tillgängligt med väl integrerade tanniner, medelhöga syror och mer av den fantastiska frukten. Fortsätter efter en stund med ceder och tobak. Härlig balans med alla komponenter på plats. Finishen är lång, rätt varm och kryddig. Frukten dröjer kvar länge, länge.
Helt klart ett modernt fruktdrivet vin som trots den intensiva frukten har ett elegant anslag: Gjort för att drickas relativt ungt. En av resans absoluta höjdpunkter! 95 poäng (97 från E!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar