Förra gången vi gav oss på
2008 Meyer-Näkel Spätburgunder gick vi på pumpen, eller rättare sagt korken. Nu är flaskan utbytt (en av fördelarna med statliga monopol är den generösa returpolicyn) och vi laddar med helstekt kyckling och sallad. Korken drogs någon timme tidigare och inga defekter kunde upptäckas. Vinet är medelintensivt blårött i färgen. Inga problem att se andra sidan av bordet genom glaset. Doften är initialt lite tyngd av överjästa och gröna toner av vinbärsblad, men dessa försvinner mer och mer med luftning och efter en halvtimme är de i stort sett helt borta. Istället framträder en mycket elegant, lätt rödfrukt med enstaka inslag av plommon och en skir örtighet. Smaken har också en klart positiv utveckling med tid, och går från lite fadd och knuten till lätt, elegant, nästan pärlande pinotfrukt. Här finns också en del tanniner som ibland blir lite kantiga. Ett par tre år i ryggläge borde lösa det problemet. Det saknas en del komplexitet och "driv" - det här är ett ganska snällt vin som inte kräver någon större analytisk förmåga. Relativt gott men fört dyrt, i alla fall på norska vinmonopolet, där man annars, till min stora glädje och förvåning, kan göra riktiga fynd, åtminstone i de högre prisklasserna. Vardagsvinerna däremot är rusktigt högt prissatta. Just det, höll på att glömma, kvällens vin kammar hem
85 poäng.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar