Söndag eftermiddag, matlagning med goda vänner och ett gott vin på lut. Maten bestod av hjortstek, potatisgratäng, kantarellsås, smörkokta sockerärtor och sallad. Enkel klassiker men svårslaget gott. Vinet (vinerna kom det senare att visa sig) som låg på vänt var 2001 Roagna La Rocca et La Pira. Hederlig trad-barolo. Vinet är relativt ljust med tegelröd kant. En finstämd, oemotståndlig doft av italienska charketurier stiger upp ur glaset följt av en elegant blandning av röda skogsbär, örter (rosmarin och lagerblad) och en släng av pinje. Som att vandra i en varm tallskog i Toscana. Fortsätter med peppar, fat och kanske lite brett. Mycket trevligt är det ändå. I munnen elegant, frisk känsla med bra frukt och syra, ordentliga tanniner men samtidigt silkig känsla. Blir lite torr och dammig mot slutet men på det hela taget en mycket trevlig, matvänlig barolo. 93 poäng.
Kvällen drog ut på tiden och fler vänner dök upp, så det blev att öppna en flaska till, 2005 Antonin Guyon Gevrey-Chambertin La Justice har legat i källaren några år. Jag vill minnas att det rådde tämligen upphetsad stämning med täta FYND rekommendationer vid släppet på SB 2007. Vinet är mörkt i färgen med blåa stick. Doften är barabariskt elegant. Här är det inte italiensk korv utan rå inälvsmat på slaktbänken som slår upp ur glaset med ordentlig punch! Den frukt som finns är klassisk pinot: hallon och smultron med kanske en och annan mörkare kusin. Efterhand framträder lakrits, lite mint, blommor och en fin kryddighet. Intensivt men samtidigt elegant och mycket rent. I munnen mer av samma sak. En vildsint elegant! Mycket fräsh utan tyngande ek eller gröna toner. Bra syra, frukt och mineralisk avslutning. Mumma! 91 poäng.
P.S. Båda vinerna har provats här och här. D.S.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar