Bordeaux 1989

I Bordeaux är årgången viktig, mycket viktigt, troligen mer så än i någon annan vinregion. Priserna för samma vin kan för en bra årgång vara flerdubbelt högre än för en dålig. Tidigare var detta kanske motiverat, då årgångens inverkan på vinets kvalité var stor, men nuförtiden görs bra viner även mediokra år sägs det, eller så har det helt enkelt inte förekommit några katastrofår på länge; serien '91, '92, '93 var väl de senaste riktig dåliga årgångarna. 1989 anses som en bra årgång. Inte exceptionell men god. Det var ett varmt, soligt och torrt år, det vara bara april som var lite kallare än normalt. Vinerna blev mjuka med fyllig frukt och god lagringspotential och många av dem bör vara på toppen av sin mognadskurva nu.  Min käre far köpte på sig lite viner en primeur när det begav sig och nu är han generös nog att dela med sig. Två flaskor står på bordet, inga cru classé men habila producenter ändå. Det rör sig om Chateaux Chasse-Spleen från Moulis och Chateau Terrey-Gros-Caillou som är en St. Julien cru bourgeoise. Vinerna dricks till tilltugg i form av ost och charketurier.

1989  Chateau Terrey-Gros-Caillou
Ett relativt okänt slott som anses höra till de bättre cru bourgeoise i St. Julien. Man har 15 hektar vingårdar utanför Beychevelle. Korken går av vid öppnandet men stupen går lätt att lirka ut. Färgen är rubinröd, lätt transparent. Doften är knuten och ger inte mycket i början, men efter hand kommer diskret, mörk frukt, lite tobak, träspån och blyerts. I munnen ett i högsta grad levande vin. Lite gles frukt men pigg syra och klistriga tanniner med bra grepp. Ett utmärkt matvin. 88 poäng.

1989 Chateaux Chasse-Spleen
Ett stort slott med 100 hektar vingård som räknas bland de bästa producenterna i Moulis. Letar man efter habil bordeaux som inte kostar skjortan är det här ofta ett bra ställe att börja på. 1989 anses som en speciellt lyckad årgång för det här vinet. I glaset får vi ett för åldern rätt mörkt rubinfärgat vin med en smal tegelkant. Doften är intensiv och närmast arketypisk för åldrad bordeaux. Vi kan plocka fram alla de gamla klychorna: svettig häst, sadelkammare, yllefilt, tobak, svamp och så vidare. Mest dominerande är nog de lätt ruttnande svarta vinbären. Härligt! Tyvärr går det utför när vi smakar. Frukten är på plats, om än något gles, och det är bra grepp i tanninerna fortfarande, men syran är nästan helt borta och det hela ger ett platt intryck. Lagringsförhållandena har varit varierande och den här flaskan är kanske lite värmeskadad. Den lätt mineraliska finishen är ändå rätt trevlig men doften är den stora behållningen här. 88 poäng.

Dött lopp mellan vinerna poängmässigt alltså. Den underliggande kvalitén är nog bättre hos Chasse-Spleen, jag tror inte den här flaskan visade vinets fulla potential. Terrey-Gros-Caillou presterade däremot sannolikt så bra det kunde.