Bourgognehelg dag två. Musigny med mera.

Efter uppvärmningen dag ett är vi nu redo för den stora finalen. Hela dagen går vi i spänd förväntan. Vi fördriver tiden med en långpromenad i det sagolika landskapet. Solen strålar. Apelsin och Kvikklunsj smakar alltid bäst utomhus med lätt frostnupna kinder. Kvällen närmar sig och vi börjar med förberedelserna. Menyn består idag av följande godbitar;

Foie Gras på toast med syltad schalottenlök

2002 Moët & Chandon Grand Vintage

Ripa med rostade rotsaker, svamp, gräddsås och rönnbärsgele

1997 Bouchard Père et Fils Chambertin Clos de Bèze

1998 George Comte de Vogüé Musigny

Chokladglass

Yoichi Single Cask 22 yo OB

1986.06.02 - 2008.07.14
 cask 112112, 59%

Champagnen är ljust halmfärgad och rätt blyg i doften med lite jäst, syrliga äpplen och inslag av persika. I munnen fin balans och en godisaktig citronsmak, lite som fox citronkola, uppblandad med mer äpplen. En rätt fin, stålig mineralitet och medelhög til hög syra ger i kombination ett rätt hårt intryck. Något kort mousse och även kort eftersmak. Menigarna är delade. K, som får sägas vara vår champagneexpert, är mer negativ än vi andra, men erkänner också att han aldrig riktigt har gillat Moët. Jag och P är mer positiva. Ok, det är inte en stor champagne, men 90 poäng får den i min bok. K tyckte ändå den var ok och delade ut 86 pinnar. Matchningen med gåslevern är väl inte den bästa, och frågan är vad man skulle valt istället. Det är inte en lyckad mingeldryck, syran och mineralerna blir för hårda. Kanske skulle den funka till stekta pilgrimsmusslor.

Ripan tillagas enligt följande recept, för fyra fåglar.

Torka riporna och bryn dem runtom i smör. Lägg dem i en gryta med bröstsidan ned. Lägg med en hackad lök, en grovt skuren morot, ett par krossade lagerblad, en kvist timjan, ett par krossade vitlöksklyftor och några krossade enbär. Häll över lika delar vin och köttbuljong så att det täcker fåglarna halvvägs. Låt puttra under lock i ugn på cirka 120 grader cirka 2 timmar (det ska precis sjuda, anpassa temperaturen). Riporna är färdiga när köttet lossnar lätt från benen.

Till detta rostas potatis, fänkål, smålök, rotselleri, palsternacka och jordärtskockor. På skyn från fågelkoket görs en gräddsås. Lite smörstekt svamp är aldrig fel och rönnbärsgelen bryter av med frisk syrlighet och lite bitterhet.

Ripor i för liten gryta

Så över till de röda vinerna, som är kvällens, ja hela helgens egentliga huvudnummer, själva anledningen till att vi samlats. Resten är egentligen bara utfyllnad. Temat är alltså röd borgogne av hög(sta) klass. I urvalsprocessen letade vi efter hyfsat mogna Grand Cru viner från riktigt bra lägen och dito producenter, i en prisklass som förvisso är hög, men ändå inte kräver extra lån på huset. I första hand Allan Meadows och Cellartracker användes som referenser. Valt föll till slut på nedanstående duo. Flaskorna ser ut att vara i bra skick, men vinet från Bouchard har en lägre fyllnadsnivå, nästan två cm under korken. Vinerna öppnas andaktsfullt av K, som har stått för inköp och frakt. Korken till Bouchardvinet är nästan helt genomblödd, bara någon millimeter återstår. Hos de Vogüé är förhållandet det omvända, här är det bara den allra nedersta biten av barken som sugit åt sig vin. En liten skvätt från vardera flaska slås upp och befinns vara i gott skick. Vi andas ut. Vinerna får vila en stund, runt 30 minuter, i öppnad flaska, men vi har, liksom förra gången, beslutat oss för att inte använda oss av någon utdragen dekantering, utan istället ha tålamod under själva drickandet, inmundigandet, supandet, nedsköljandet. Ni fattar. Vinerna dricks under dryga 2 timmar.

1997 Bouchard Père et Fils Chambertin Clos de Bèze

Vinet har en tydlig mognadston med tegelfärgad kant. Doften är direkt efter öppnandet något knuten, nästan lite unken, med toner av jordkällare och rotfrukter. Efter den lilla vilopausen i flaskan har det hänt en del. Vi får en tydligt mogen boquet, vilket man också ska kunna vänta sig av en '97:a. Årgången var inte den allra bäst och vinerna har åldrats snabbare än vanligt. Nu har det kommit fram en härlig, lite dammigt likörartad frukt med röda bär och möjligen lite slånbär. Mycket tydlig sois bois, läder och en lätt kryddighet. Innan vi smakar står vi vid köksbänken, snurrar, doftar och småskrattar. Känslan är härlig. Jag måste nästan ta mod till mig innan jag höjer glaset till munnen. Första sippen bekräftar doftintrycken. Det är ett vin med rätt avancerad mognad. Frukten är lite intorkad och syran rätt låg. En del tanniner finns kvar men känslan är mer silkig än sträv. Smaken lever tyvärr inte riktigt upp till doften. Med tid kommer en del lakrits och lite tobak. Känslan blir mer och mer den av ett gammalt bibliotek med läderinbundna böcker och väl insuttna chesterfieldfåtöljer. På ett bord står ett fat bär, halvvägs in i förruttnelsen. Fönsterbrädan pryds av en vissnande bukett. Fönstret står öppet, utifrån kommer doften av våt jord efter regn. När tvåtimmars strecket passerats börjar vinet tappa kraft och frukt. 94 poäng.

1998 George Comte de Vogüé Musigny

Kvällens huvudnummer och klar favorit i förhandsspekulationerna. Musigny! En vingård vars vin enligt Remington Norman har beskrivits som "Jesus i sammetsbyxor". Vinet har ett mycket yngre utseende än föregångaren, med mörkt rubinröd färg. Om Clos de Beze var en fröjd att sniffa på befinner vi oss nu i himmelriket. J-vlar vilken klockren frukt och härlig intensitet! Det har inte den komplexitet som mognad för med sig, men kvalité finns här i massor. Tät frukt med blandade röda och blåa bär, en tydlig kryddighet och även här lakrits, kanske med lite mint och viol. Salvi säger någon. Känslan är inte lika typisk bourgogne som Clos de Beze, det skulle inte vara helt enkelt att sätta det här vid en blindprovning. Allteftersom tiden går utvecklas doften och efter en stund kan man ana lite sois bois också här. Ursprunget faller lite mer på plats. Munkänslan är initialt relativt stram med tydliga tanniner, frisk syra och ren frukt.  Efter några sekunder i munnen kommer en tydlig kryddighet och en närmast sprakande, kittlande känsla på tungan. Rejält med mineraler! Avslutet är mycket långt och kraftfullt med drag av kanel och nejlika. Det blir bättre och bättre under kvällen och när vi slickat i oss de sista dropparna önskar vi oss en flaska till. En elegant och kraftfull best och ett helt fantastiskt vin. Smolken i glädjebägaren är vetskapen om att det här skulle få ytterligare en dimension om fem till tio år. 97-98 poäng idag, men jag tror att det är en potentiell 100-poängare med ytterligare lagring.

Två härliga viner! Klar skillnad i mognadsgrad, vilket man i och för sig bör förvänta sig av de här två årgångarna, men jag tror ändå att Bouchard lagrats under suboptimala förhållanden, eller att korken höll sämre kvalité. Det borde finnas flaskor med mindre avancerad utveckling. Om jag haft en låda av det här vinet hade den blivit uppdrucken närmsta åren, utom möjligen en flaska eller två som jag sparat tio, tjugo år. Man vet aldrig med bourgogne. Musigny är däremot ett lagringsobjekt. Det behöver minst fem år till och bör kunna passera sin 30-årsdag utan problem. Kanske något att fira min pensionering med, runt år 2045? Måste se över vinkontot.

Som avslutning äter vi chokladglass och dricker en riktigt härlig whisky, en 22 år gammal japansk single cask från vanligen utmärkta destilleriet Yoichi; Yoichi Single Cask 112112, som håller hela 59%. Färg av rött guld. Doften bjuder på lim, fernissa, sherry, salmiak och lätt rök. Som ett båthus! Med vatten kommer mer frukt. I munnen eldig, men fruktig och frisk trots detta. Äpple och lichie. Eftersmaken är varm, fruktig och mycket lång. En härligt fruktrökig upplevelse. 93-94 poäng.