fredag 26 april 2013

2009 Villa Mangiacane Chianti Classico Riserva


Jag läser Decanter regelbundet. Jag tycker det är en bra tidning som ger ett internationellt perspektiv på vinvärlden. I varje nummer genomför de minst en större panelprovning med tre proffs från branchen (ibland fler) som provar igenom upp till något hundratal viner från samma område och oftast samma årgång. Det är allt från Australisk Chardonnay årgång 2009 till '02:or från Bourdeaux. I senaste nummret hade turen kommit till Chianti Classico Riserva från 2009. I topp på listan, tronande i ensamt majestät i "outstanding" kategorin (18,5/95 poäng eller högre i snitt) befann sig Villa Mangiacane med sin Chianti Classico Riserva. 

Jag har druckit en tidigare årgång av det här vinet en gång på restaurang i Florence. Vad jag minns var det mycket trevigt. En snabb sökning avslöjar att det faktiskt finns i beställningssortimentet på systembolaget för 209 spänn. Samplex står för importen.

Vinet dekanteras och får stå en halvtimme. Färgen är mörk. Doften initialt knuten, här var det inte mycket att hämta. Lite mörkfrukt som morrar nere på djupet och drag av källare. Vi väntar lite till och belönas med en tydligare, friskare frukt dominerad av de klassiska surkörsbären, som idag kommer i en mörk variant. Här finns också rostat kaffe, drag av trälåda och viss örtighet. Dragen går igen i munnen. Frukten är mogen men inte det minsta syltig, känslan är snarare stram.  Syran är tydlig men tanninerna rätt snälla. Tunga mineraler ligger som en klangbotten undertill. Jag skulle önska att de kom fram och lekte lite mer. Avslutet är medellångt.

Det är ett tydligt kvalitetsbygge vi har att göra med men det känns ännu oförlöst. Decanter hävdar att det är open for buisness och sätter drickfönstret från nu till 2022. Jag gillar lite mognad och tror jag föredrar att vänta några år innan jag hugger in på återstående flaskor. Här finns klar potential till förbättring. För mig 91 poäng nu med möjligthet att klättra upp ett par, tre snäpp.


2 kommentarer:

  1. Börjar nu tillslut inse mina smakbegränsingar:
    Tycka illa om from nu:
    Sangiovese nästan allt (hittills!)

    Det har gått så långt att jag inte törs prova någonting mer!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Smaken är som baken, surkörsbär är inte för alla! :)

      Sangiovese ger väl ofta (alltid?) utpräglade matviner. En ren provning med bara jupiterblod är inte min föreställning av paradiset direkt, men till lasagne och liknande brukar det funka fint.

      Radera