Restaurang Bojer, Svolvær

Sista kvällen på Lofoten vill vi slå på stort. Efter noggranna efterforskningar inkluderande intervjuer med lokalbefolkningen bestämer vi oss för restaurang Bojer, belägen på bottenvåningen i Thon Hotells skrapa vid hamnen i Svolvær. I receptionen mötts vi av trevlig personal som visar oss till vårt bord. Inredningen är modern i mörkt trä och vitt. Nordiskt avskalad på klassiskt restaurangmaner. Inte något nytänkande direkt, men fräscht och snyggt. Med anledning av restaurangens ettårsdag erbjuds vi en jubileumsmeny med champagne till alla rätter, men champagne till ankbröst i körsbärssås? Vi avböjer vänlig och övergår till att granska den ordinarie menyn. Vi bestämer oss snabbt för kungskrabba i vårrullar på grönsaksbädd samt grön ärtsoppa med citronmarinerad lax, ötrolja och sparris till förrätt. Efter en stunds väntan, inte alltför lång, kommer maten in. Vårrullarna är lite väl tunga men krabbköttet gott. Grönsakerna lite överkokta - vad är det med norge och grönsaker? Soppan är däremot perfekt och laxen har en intensiv citronsmak och riktigt smälter i munnen. Örtoljan smakar intensivt av timjan - gott!

Vårrullar

Till huvudrätt provar vi kveite på grönsaksbädd med potatisros och vitvinssås. Fisken är nära perfektion, potatisrosen är snyggt utförd, planterad i en liten hög potatismos. Fullt ätbar också. Grönsakerna är återigen en liten besvikelse och misstänkt lika de som serverades till vårrullarna. Kveite är norska för hälleflundra, för den som undrar. Vi provar också stekt uer - kallas ibland kungsfisk på svenska, men uer används också. Fisken är lite väl hårt stekt med lätt bränd yta här och var. Även denna firre serveras på en bädd av grönsaker som bland annat innehåller rödbetor. Här har restaurangen faktiskt lyckats något bättre med det gröna, men det är långt till fulländning. Såsen och rotfruktspuréen är däremot riktigt bra. Hela, ungsstekta potatisar fyller ut talriken och smakar fint de också, men hälleflundran var den betydligt bättre rätten.

Till ovanstående dricker vi tysk rheingauriesling: Schloss Vollrads Qualitätswein trocken 2008. Serverads lite för varmt, med det avhjälps med en stund i ishinken. En bra standardriesling som inte bjuder på några överraskningar direkt. Frisk frukt, mest päron, fin syra och mineralitet. Bra balans. 86 poäng.

Efterrätten består av hela tre olika rätter. Först osttallrik med tre olika lokala ostar. Generöst tilltagna välsmakande bitar som går från mild kittost till en riktigt kraftig grönmögelost. Inga fel här. Sedan variant på äppelkaka: äppelkompott med brödsmulor och vaniljsås. En lite kula hallonsorbé till. Sorbén är god, men äppelsmaken försvinner i all vaniljsås. Inte helt lyckad. Sist ut chokladpudding på chokladkakebotten. Serveras också med hallonsorbé. Riktigt god med intensiv chokladsmak på kakan och mildare, lent, fluffigt moussé ovanpå. Bäst!

Till denna trio drack vi en nyhet för mig,  Moscato Passito di Pantelleria från producenten Carlo Pellegrino. Vinet gör på den lilla ön Pantelleria utanför Siciliens sydkust. Den lokala druvan Zibibbo, ibland kallad Muscat Alexandria, används. Druvan tillhör mycket riktigt muscatfamiljen, och anses höra till de äldsta omodifierade sorter som existerar. Vinet är orange till färgen. Doften avslöjar inte särskillt mycket, förutom en svag ton av mogna aprikoser och sötma. I munnen påminner vinet mest om min bardoms maskrosvin. Sötma och klar brist på syror som kan bära upp det hela. Jolmigt intryck som inte är särskilt imponerande. Vinet serverades rumstempererat och skulle säkert ha vunnit på att kylas. 76 poäng

Sammantaget blir det godkänt för restaurang Bojer, men ingen stjärna i kanten. De bästa rätterna - ärtsoppan, hälleflundran och chokladmoussen - är uppe och nosar på den högre skolan, men nivån är ojämn och hanteringen av grönsakerna lämnar mycket övrigt att önska. Servicen är snabb och effektiv, men ibland lite oproffsigt klumpig och framför allt opersonlig. Vinerna serveras för varma. Prisnivån är emellertid helt acceptabel.