Boef bourgignon är en riktigt klassiker som bara kräver pinot. Jag brukar utgå från Julia Child's version och den som blir sugen finner en utmärkt genomgång av receptet på Öhmans mat och vin, en av mina favoritbloggar på senare tid. Speciellt de återkommande (och lätt svavelosande) inslagen om biodynamiken är underhållande. I grytan häller jag en ung pinot från Devil's Corner, Tasmanien, NZ. Fick den rekommenderad på vinmonopolet. Eftersom jag bara lagar för två personer blir halva flaskan över. Vi dricker den medan vi väntar på maten. 2010 Devil's Corer Pinot Noir har ljusröd färg med blåa stick. Vinet har karaktär av hallongodis i både doft och smak, men de ordentligt pigga syrorna rätar upp det hela. Lätt kryddighet. Ingen större komplexitet men ett bussigt, lättdrucket och friskt vin utan fel. Trevligt! (83 pts.)
När maten till slut kommer på bordet är det dags för kvällens huvudnummer på vinfronten, 2006 Faiveley Mercurey 1er cru Clos de Myglands. CdM är en Monopole ägd av Faiveley som ofta producerar rustika men bra viner. 2006 är ju inte den mest hyllade årgången på senare år men det producerades en hel del bra vin av klassikt, elegant snitt. Något mörkare färg med begynnande tecken till mognad. Ur glaset stigen en doft av mörka och ljusa bär i härlig blandning tillsammans med en påtaglig jordighet och en mörk örtighet (tänk lagerblad). Stram, strukturerad munkänsla, fortfarande bra bett i tanninerna. Något tunn frukt men fin balans mellan syra, tanniner och mineraler. Medellång, svalt elegant finish. Riktigt trevligt men det ringer inga jubelklockor. Sopar banan med kusinen från down under (vi sparade en slatt att jämföra med) men så är priset också nästan fyra gånger så högt. (88 pts.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar