Jag och E talar ofta om att vi dricker för lite Chardonnay vilket lett till att vi inte riktigt "fattar" denna druva, men så är den ju också egentligen ganska intetsägande. En druva som inte har någon speciell karaktär eller signatur och dessutom är så lättodlad och snäll att den blivit spridd över hela världen, med mängder av undermåligt vin som följd. Trots detta produceras några av världens mest hyllade (och dyraste) vita viner på Chardonnay. Hur kan det komma sig? En egenskap som ofta anges som en del av förklaringen är Chardonnays förmåga att visa upp terroir och vinmakning. Druvan avspeglar sitt ursprung väl, helt enkelt. Nå, det finns det väl fler druvor som gör, titta bara på Riesling som har både tydlig karaktär och fantastisk förmåga att framkalla terroirkänsla. En annan, troligen minst lika viktig, anledning är att Chardonnay är druvan bakom de stora vita vinerna från Bourgogne vilka fungerat som effektiva reklampelare. Att vi dricker för lite Chardonnay innebär tyvärr per automatik att vi dricker för lite vit Bourgogne, och det som ändå dricks kommer oftast från Chablis.
I ett försök till att förbättra sakernas tillstånd och göra bot och bättring planerar vi en middag med mustig fisksoppa. Jag kokar först en grönsaksbuljong på mirepoix och diverse kryddor, tillsätter fiskbuljong (köpt), silar av och reder med mjöl utblandat i en skvätt grädde. Fisken har jag kokat för sig i saltat vatten och har också försiktigt mjukat upp lite strimlade grönsaker i smör: morot, sötpotatis, vårlök och späd grönkål. Dessa läggs tillsammans med fisken i talriken, soppan hälls i och lite persilja klipps över. Serveras med bröd och smör.
En flaska 1999 Bonneau du Martray Corton Charlemagne har korkats upp lite i förväg och bedömts vara i fullgott skick. Jag var lite orolig för premox, det har ju skrivits så mycket om detta fenomen att man börjar tro att all vit Bourgogne från 1995 till tidigt 2000-tal ska vara drabbad, men åtminstone den här flaskan har klarat sig. (För säkerhets skull hade jag ett annat vin på kylning som backup.) Vinet har en lätt gyllene färg med en del gröna och orange blänk. Doften är påtagligt mineralisk med sten och lite rök. Här finns också rostat bröd, mandel, nötter och en trevlig frukt uppblandad med blommiga toner av kaprifol. I munnen blommar vinet ut i en kaskad av olika blommiga, rostade och nötiga smaker, uppblandat med en del citrus. De steniga mineralerna är på plats, syran är pigg och glad, munkänslan stor och lite oljig. Mycket bra balans och föredömligt lång efterklang. Utvecklas fint i glaset under de dryga två timmar det tar att tömma flaskan.
Ett fantastiskt vin! Jag faller pladask för nötterna , mineraliteten och den generösa men friska munkänslan. E är inte riktigt lika övertygad, men erkänner ändå att det är j-vligt gott. Kanske kunde man önska lite mer och tydligare frukt. 93-94 poäng.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar