Den vita riojan från Marqués de Murrieta som dracks för inte så länge sedan var verkligen en eye-opener. Vilket häftigt vin, och så olikt de flesta andra vita viner på marknaden. Detta måste helt enkelt utforskas vidare. Jag börjar hos ultratraditionalisterna på Lopez de Heredia som vad jag förstår är en av de få (den enda?) producenterna som tillverkar vit rioja på det traditionella sättet, med låååång lagring på ekfat. Deras 1991 Viña Tondonia Gran Reserva Blanco fick 10 år på fat, kvällens vanliga reserva har skvalpat runt i eken fjuttiga 6 år. Man praktiserar omdragning två gånger per år och klarning med äggvita. Druvmaterialet är 90% Viura och 10% Malvasia.
Vinet är gyllene med drag mot orange. Doften går i lätt oxiderad stil med torkade äpplen, apelsinskal och lätt fatkaraktär. Här finns också en elegant blommighet och lätt doft av hö. I munnen förvånande frisk med bra syror. Toner av lime och äpplen. Rätt stramt och känns faktiskt ungt. Här finns en del grepp och tanniner, från eken antar jag. I avslutet kommer faten in tydligare med en vaniljanstruken smörighet. Det hela påminner i karaktären en del om sherry men med inte lika uttalad oxidation. Imponerande! 91-92 poäng.
Ett otroligt matvänligt vin. Det går att dricka till nästan vad som helst, utom möjligen riktigt kraftiga kötträtter. Spansk tapasbuffé är det mest uppenbara valet. Ikväll går det lika bra till vällagrad fransk Tomme de Chevre, som till pasta med musslor och spanskinspirerad gryta på tomat, grillad paprika och korv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar