Skidåkning på Lofoten tillhör en av de upplevelser man inte får missa här i livet. Upp mot 1000 meter höga toppar, omflutna av hav. Vädret är visserligen kroniskt instabilt, men när man lyckas tajma nyfallen snö, sol och inte alltför mycket vind är det magiskt. Antalet liftar är mycket begränsat, så här är det apostlahästarna som gäller om man vill åt de stora upplevelserna. Känslan när man väl står där uppe på toppen väger dock upp både svett och skavsår med råge, och då har man ändå det bästa kvar - åket ner!
Skidåkare är hungriga varelser. På kvällen lagar jag en gammal favorit - lammelår provencal. Ett rejält lammelår får gå i ugnen på 150 grader under ett täcke av brödsmulor, olivolja, vitlök och citron till en innertemperatur på drygt 60 grader. Ugnsbakade tomater och potatisgratäng till. Riktig goffa-mat men med ett uns förfining.
Finare Vinare skrev nyligen i relativt positiva ordalag om 2005 Chateau Musar så när flaskorna stirrade ned på mig från översta hyllan på vinmonopolet behövde jag inte tänka länge. Jag har druckit Musar tidigare, men det var i min gröna ungdom när pappa bjöd på en flaska eller två till någon middag och den knappt vuxna sonen också fick smaka. Jag har alltså ingen aning om vad som egentligen väntar.
Vinet har en tät, rubinröd färg, nästan helt opak. Doften, initialt något volatil, är rätt intensiv med mognande, sötaktig frukt åt det mörkare hållet, lätt läder, lakrits, kryddlåda och jord. Generös och öppen, riktigt fin med bra balans. I munnen en härligt mjuk, mycket mogen silkigt frukt som känns något ljusare än i doften. En lätt örtighet och en hint av citronskal på kanten. Snälla tanniner, medelhög syra och mineral. Det känns väldigt mycket medelhavet - ett varmt och vänligt vin från citronlundarnas rike. Avslutet stramar upp sig lite, mineralerna blir tydligare.
Jag förstår varför Musar en gång uppnådde ryktbarhet. Varför samma rykte blivit något skamfilat på sistone är, utgående från kvällens vin, svårare att fatta, men ska man tro press, bloggare och cellartracker varierar kvalitén helt enkelt, alternativt är det här ett av de viner som delar vinvärlden i två läger, där det för en gångs skull är ok att tycka olika. Det är faktiskt uppfriskande. Alltför ofta råder mer eller mindre strikt konsensus, man ser sällan någon som sågar en DRC, en Lafite eller en Conterno. Musar's 2005:a är i alla fall ett härligt vin i gammaldags, supercharmig stil. Har ni inte testat Musar tidigare så verkar det här vara en bra årgång att starta med. 91 poäng.
Härligt! Tack för den rapporten blir till att fylla på förrådet. Utsikten går inte av för hackor heller :)
SvaraRadera