söndag 20 juni 2010

Rhône på Familjen

Så var det dags för ännu ett besök på restaurang Familjen i Göteborg, denna gång i sällskap med sex sköna snubbar, lagom uppvärmda efter sex timmars pang-pang på en gaminghåla i närheten. Efter inledande drink beställer vi kvällens trerättersmeny. Först ut är matjessill med färskpotatis, rödlök, brynt dillsmör och pepparrotsgräddfil. Inte direkt vinvänlig mat så vi väljer istället ett utmärkt ale från Oppigård bryggeri. Passar fint till den enkla men goda rätten. Rejält med pepparrot i gräddfilen! Gôtt! Huvudrätten består av långkok på kalvhögrev med ugnsbakad lök och potatis, rostad majs och pesto på nässlor och ramslök. Köttet, potatisen, löken - allt är vällagat och smakar gott, utom nässelgeggan. Första smakprovet är rätt trevligt och intressant, och hade det rört sig om en liten klick någonstans på talriken hade det nog varit gott, eller åtminstone ok hela vägen. Nu ligger istället en tjock sträng över halva tallriken, plus en generös slev ovanpå köttet. Nässelsoppa tillhör mina favoriter, men antingen har man plockat gamla nässlor, eller inte förvällt dem ordentligt,  eller så är det en för stor dos lök som är boven, för i den här versionen smakar det mest beskt, en beska som dröjer kvar i munnen och växer ytterligare med nästa sked. Nåja, man kan ju skrapa undan överskottet och njuta av de andra godbitarna på tallriken istället. Vi hade också något annat att njuta av, nämligen två flaskor rödtjut mitt på bordet från klassiska producenter.



M. Chapoutier Cornas 2003 är först ut. Ljust rubinröd med blåa stick. I doften varm, rund  fruktighet med toner av mycket mogna plommon och torkade fikon. En litet lakritsstänk och lätta, örtiga citrusnoter ligger och gömmer sig bland frukten. I munnen är vinet rätt så lätt. Silkigt och lent med mycket snälla tanniner. Slinker ner utan problem. 88 poäng.



Paul Jaboulet Crozes-Hermitage Domaine de Thalabert 2005 är kraftigare saker. Mörkt i färgen och en kraftfull dovt mörk fruktighet i nosen. Fortsätter med körsbär och björnbär, kött kryddat med svartpeppar och en nästan likörlik  karaktär. Man kan också hitta lite cederträ och menthol. I munnen ungt med tydliga men trevliga tanniner. Fortsätter med dov frukt och en hel del ek. Bra syra och en fin mineralitet på slutet. Kraftfull och imponerande syrah med bra lagringspotential. 92 poäng.

Efterrätten bestod av en variant på rabarberpaj: ljummen rabarberkompott med kardemummakryddad smulpaj, rostad mandel och vaniljglass. Gott, enkelt och nästan omöjligt att misslyckas med. Till det fick var och en välja dryck själv. Ingen rapport på dem!

Restaurang familjen fortsätter att balansera på gränsen. Är det ett bra eller dåligt ställe? Prisnivån kan man inte klaga på och har man tur så är maten fantastisk, men det kan verkligen röra sig om berg och dalbana under måltiden. Det känns som om kockarna ibland vill lite för mycket. När de håller sig till konceptet med relativt enkel mat som är lätt att laga till många är resultatet riktigt bra. Jag kan inte riktigt bestämma mig för vad jag ska tycka - tumme upp eller tumme ner? Det beror nog mycket på dagsformen. Tack till alla närvarande för en riktigt trevlig kväll!!

P.S. Vi hade en vegetarian med oss och han var inte särskilt imponerad av kökets förmåga. Vegetarianer rekommenderas alltså att välja ett annat ställe att äta på. D.S.

2 kommentarer:

  1. Det var en trevlig afton. Tack skall du och ni andra ha.

    SvaraRadera
  2. Tack för en trevlig kväll! Men det bästa var tveklöst en ovanligt inspirerad gaming-eftermiddag.

    Det kan tilläggas att det är andra gången i rad som familjen grundligt misslyckas med det vegetariska alternativet.

    /john

    SvaraRadera